Godmorgon!
Jag läser just nu en bok av en av mina stora favoriter Per Jensen. Hundens språk och tankar. Per Jensen är etolog och jag har haft den stora förmånen att fått lyssna på honom vid flera tillfällen. Han är en forskare som dessutom är en härlig föreläsare. Det är inte alltid så. Jag har suttit och lidit mig igenom föreläsningar som visserligen har haft intressanta ämnen men den som talat har liksom inte nått mina öron.
Det är svårt det där. När tabeller och statistik kommer på tavlan gäller det att man kan trollbinda publiken. Då behövs karisma och charm. Per har båda delarna anser jag. Kanske lite för att jag är så oerhört intresserad av själva ämnet. Det underlättar liksom.
Jag har några "hjältar" i min lilla hundvärld. Per är en av dom och Anders Hallgren är en annan. Björn Forkman sällar sig numera till den skaran även han efter att jag lyssnat på honom för ett litet tag sedan. Även han är etolog.
Gemensamt för dessa herrar är att alla hävdar med seriös forskning i ryggen att det finns ingen dominant hierarki i vargflocken. Alfavargen styr inte sin flock med total kontroll där ingen vågar ta egna beslut och handla därefter. Han trycker inte ner eller hämmar andra flockmedlemmar. Det skulle vara fullständigt fatalt för gruppen. I flocken behövs alla lika mycket. Var och en till sitt. Den som är bra på att jaga leder jakten. Den som är bra på att hålla vakt gör det och så vidare. Flockledaren är en viktig medlem som man ser upp till för att han har koll på läget.
Hierarkin kommer underifrån. Inte ovanifrån. Man är rädd om ledaren för att han är viktig för gruppen inte för att han är dominant.
Trots detta är det så många som håller fast vid det gamla förlegade sättet att se på detta. Gammal forskning bedrevs på vargar som levde i fångenskap och där är det ett helt annat läge. Man har kommit så mycket längre idag. Forskningen har gått framåt. Med stormsteg. Då blir man så ledsen när man hör saker som att tiken ruskar om sina valpar för att hålla dom i schack eller att hon trycker ner valpen för att den ska underkasta sig tiken. Inget kan vara mer fel! Tiken är oerhört tålmodig och den enda gången hon "tar i" är när hon ska vänja av valpen från att dia.
Detsamma gäller de vuxna flockmedlemmarna. En medlem som är nedtryckt och inte vågar ta egna initiativ är värdelös för flocken och dessutom kan den utsätta flocken för fara i skarpt läge. Alla har samma värde i flocken. Man kan inte ta ledarskap! Man ger ledarskap till den som förtjänar det!
Hur kan vi föra över detta beteende till oss som hundägare. Jo, genom att vara lugn, trygg, tålmodig och alltid ha koll på läget! Då får vi ledarskap! Ett ledarskap vi inte behöver bevaka genom att använda oss av orättvisa metoder.
De som trycker ner sina hundar eller använder sig av ännu värre saker har inte ledarskap! Icke! Dom har möjligen en hund som är rädd och mår dåligt och som inte vågar göra något på egen tass men den ser inte upp till sin "ledare"!!
Är ledarskap viktigt för dig måste du förtjäna det. För mig är inte ledarskap viktigt. I min flock får gärna hundarna ta egna initiativ. Jag tänker inte så mycket på att jag måste vara ledare. Det gör inte vargflockens ledare heller. Har jag koll på läget ger mina hundar mig ledarskap. Tänk efter. Det är vi som ser till att flocken får mat. Det är vi som tar initiativ till aktivitet. Det är vi som har koll på vem som kommer in i lyan. Det är vi som ser till att flocken är skyddad från fara. Vips, ledarskap! Utan att vi behöver trycka ner eller hota.
Visst är det fint!
Tänk att det finns så många som fastnat och stannat i det förlegade när dom kunde fått ett hundägarskap där hunden har ett värde och är lycklig. Är dom rädda för att tappa kontrollen? Känner dom ett behov av att utöva sin makt över en annan varelse? Ni som har en annan åsikt snälla hör av er. Jag vill så gärna försöka förstå ert sätt att se på saken.
Ha en underbar dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar