Kommunikation.

Godmorgon!

Doris, som varit ledig från jobb ett bra tag nu var igår med mig på en valpkurs för att hälsa på. Nästa vecka ska hon och jag vikariera på den kursen och jag tyckte att jag ville träffa deltagarna en gång innan. Skulle hon gå in i den roll hon alltid gör när jag håller kurs? Instruktörshunden som gör det hon ska och däremellan ligger på sin filt och vilar. Jadå. Så duktig! Inte hade hon glömt vad hon ska göra inte. Var så snäll med alla valparna och jobbade så fint med mig. Stolt!

Över till det jag egentligen skulle ta upp idag. Kommunikation. Inte att åka bil och buss utan den kommunikation vi människor har mellan oss. Det är ibland svårt nog att få fram det man vill ha sagt när man talar med varandra. Med gester och minspel kan då ord få olika mening. Ska man kommunicera via skrift istället är det ibland bäddat för missförstånd. Detta råkade jag ut för igår. Jag är säker på att om jag hade haft personen framför mig hade jag kunnat nå fram precis med det jag menade men i skrift gick det inte.
Jag fick mig en funderare över hur viktigt det är vara tydlig. Ska jag då väga allt jag skriver här på bloggen på en guldvåg. Nej, det tänker jag inte göra. Då är det inte roligt längre. Jag krafsar ner mina tankar och hoppas på att åtminstone de flesta förstår vad jag menar. Nu var det inget allvarligt den här gången men frustrationen jag kände över att jag inte nådde fram med det jag menade gjorde mig lite irriterad.

Om vi då ska, som vanligt, vända detta till att handla om hundar så kan man ju se det så här. Om vi människor, som talar samma språk, inte kan förstå varandra kan man ju bara föreställa sig hur svårt det är för våra vovvar att förstå oss. Och vi dom. Vi har inte samma parlör. Jag kan tänka mig att mina hundar får gissa många gånger. Jag tror, att dom nog läser mig bättre än jag läser dom förstås. Våra hundar lär sig oss många gånger snabbare än vi lär oss dom. Om vi ens bryr oss om att förstå dom. Jag tror att en del inte lägger ner så mycket jobb på det tyvärr. Vi är så inne i vårt sätt att kommunicera att vi inte lägger så mycket tid på att lära oss deras språk. För att det inte ska bli några missförstånd här nu så menar jag inte att vi ska gå ner på alla fyra och börja vifta på den svans vi inte har eller morra och skälla. Då skulle nog hundarna bara tycka att vi är konstiga och förstå oss ännu mindre.

Nej, vi får nog hålla oss till att vara tydliga i vårt kroppsspråk. På vårt vis och hoppas på att hunden förstår vad vi säger. Jag tror inte vi ska använda oss så mycket av ord. Det förvirrar bara hunden. När vi håller våra föredrag för hunden letar stackaren bara efter det där ordet den faktiskt förstår och blir raddängan för lång slutar den att försöka förstå. Om vi håller oss till korta meningar och visar med kroppen vad vi vill ha sagt blir det enkelt för hunden. Jag blir lika full i skratt när jag hör det jag fick höra igår. "Han lyder inte ett dugg. Jag säger till honom men han struntar i mig". Här talar vi om en liten valp. Han förstår inte vad du säger! Visa honom och lär honom vad han ska göra. Försök inte resonera med hunden!

Håll kommunicationen på hundens nivå. Det kommer inte att funka att ha en mänsklig diskussion med din fyrfotade vän. Det är som sagt svårt nog att ha det med människor som pratar samma språk och helt omöjligt med en hund som inte förstår svenska.

Ha en underbar dag!
Kram