Ja det gör jag!

Godmorgon!

En liten stund av vardag drabbar oss idag och mannen har åkt iväg till jobbet. Jag, som fortfarande är ledig sitter här för mig själv och som vanligt vandrar tankarna sina egna vägar.
Just nu ligger en liten trevlig bok på nattduksbordet som jag fick av hundarna i julklapp. "Genevieve. I huvudet på en hund". Så klart är det en hundbok. Vad annars?

Boken är, som alla förstår, skriven ur hundens perspektiv och ett och annat småfniss har det hörts i sovrummet på kvällarna. En liten papillonflickas sätt att se på vår konstiga värld hon tvingas anpassa sig till. Här finns t ex trånga rum som rör sig fort som bara den och i den lådan tvingas hon sitta medan husse håller i en plastgrej som han snurrar hit och dit. Lådan låter och brummar och det kränger hit och dit. Detta förväntas lilla valpen finna sig i. Om valpen skriker ut sin ångest ser vi det som ett problem. Hm, en liten tankeställare. Visst, dom flesta hundar vänjer sig fort vid alla konstigheter vi serverar dom och det brukar gå ganska fort men det är inte konstigt om valpen reagerar som den gör.
En söt liten bok som påminner en om hur mycket en liten hund ska lära sig och vänja sig vid.

Eftersom vardagen hälsar på en stund blir detta en dag av hushållsarbete och boken får ligga lite. Förkylningen sitter kvar och halsen känns några nummer för liten ännu men det är inte så farligt ändå. Har varit med om värre. Hundarna har inte stigit upp ännu. Eller rättare sagt gått och lagt sig igen. Jag tänker nog sitta här en stund och låta dagen smyga sig på mig medan jag vaknar i lugn och ro.

Just nu har jag inga barn alls i Sverige. Äldsta sonen flög ner till yngsta sonen i Schweiz för att fira nyår och dottern är kvar i Filippinerna och dyker. Det känns väldigt konstigt. Jag, som alltid varit en mamma som fixat och donat till barnen och haft svårt för att acceptera att dom faktiskt kan göra saker själva har inte haft något med detta att göra. Jag har inte ordnat flygbiljetter eller sett till att dom packat allt dom behöver. Jag har inte ringt till flygplatsen för att be någon att se till att dom hamnat på rätt plats. Hihi! Jag fnissar lite ansträngt här. Samtidigt som jag tycker att det är skönt att slippa vara den som har koll på allt saknar jag den tid när jag behövde ha det. Det är ganska längesen jag behövde det men nu när ingen av dom är i landet påminns jag lite om hur livet förändrats och att dom klarar sig alldeles utmärkt utan min inverkan.
Tur att man har hundarna som aldrig kommer att flytta hemifrån.

Jag har nog ett väldigt stort behov av att känna mig behövd. Kanske de flesta har det. Samtidigt som jag tycker det är skönt att inte vara det. Man är lite konstig. Än hit och än dit. Svårt för att bestämma sig för hur man egentligen vill ha det. Visst är det väl skönt att kunna göra som man vill och veta att dom klarar sig alldeles utmärkt utan min hjälp. Eller? Saknar jag verkligen den tid när man hade kalendern full av saker som barnen skulle göra och jag skulle köra dom till. När tvättkorgen svämmade över av kläder dom bara haft på sig en förmiddag. När det tog en halv dag att byta lakan i sängarna eftersom dom var så många. När man satt uppe halva natten för att man skulle hämta på något dansställe. När man inte kunde gå in i rummet för att golvet var fullt av leksaker dom inte plockat undan trots mitt tjat. När man fick diskutera i oändlighet vad vi skulle göra för att alla hade olika åsikter. När det tog en vecka att packa allt vi skulle ha med oss till sommarstugan. När man oroade sig fördärvad medan dom var ute på kvällarna.
JA, DET GÖR JAG!!!

Ha en underbar dag!
Kram