Livets mening.

Godmiddag!

Lite sen blogg idag. Morgonen tillbringades på mitt underbara Revingehed med hundarna där vi intog en god medhavd frukost tillsammans i härligt höstväder. Lätta dimslöjor, sagolika höstfärger och alldeles vindstilla.
Hundarna kan springa lösa på heden och utforska alla kaninhålen som tack och lov var tomma idag så inga stackars kaniner fick morgonmotionera.
Det bästa jag vet är att stå och titta på mina hundar när dom sträcker ut över de stora fälten med öronen fladdrande och med ett lyckligt leende i ansiktet.
Eftersom de numera håller sig någorlunda nära mig och lyssnar när jag kallar in så kan jag slappna av och bara njuuuuta!

Lilla Alma trippar på sidan om mig och är alldeles nöjd med att gå på grusvägen tillsammans med mig. Jag diskuterar livets stora frågor med henne och får precis de rätta svaren från henne. Emellanåt kommer både Doris och Selma till oss för att vara med i vårt samtal för att sedan springa iväg på sina små äventyr.
Ibland springer vi tillsammans över någon backe för att se vad som finns på andra sidan. Då är alla tre med på noterna. Dom älskar att springa tillsammans med mig och hoppar och skuttar förväntansfullt vid min sida eftersom jag rätt som det är kastar mig på marken och hittar någon skatt som vi kan dela.

Vi stannar vid ett vattenhål som i mina ögon inte ser så aptitlig ut men det tycker mina lurviga vänner. Dom dricker länge och vadar en stund bara för att det är skönt. Selma lägger sig ner för att bli blöt över hela kroppen och ser så där nöjd ut som bara en lycklig hund kan göra. Där har hon inga rädslor och behöver inte oroa sig över att bli påhoppad av någon hund. Vi är för det mesta alldeles ensamma där.
Emellanåt kopplar jag de stora för att dom ska lunka lite i långsammare takt. Det har dom inget emot för dom vet att jag kommer att släppa dom igen. Vi stannar upp och tränar något för att sedan vänta på ett frikommado och så är det fart och fläkt igen!
Sex hundögon studerar mig för att se om jag ska hitta på något roligt eller om man måste använda sin egen fantasi.

Vi slår oss ner på en stubbe och packar upp vår frukost. Sitter en lång stund och bara existerar. Tystnaden är total. Lugnet råder. Hundarna lägger sig ner vid mina fötter efter att ha mumsat i sig den macka jag alltid har med mig som dom får dela. Jag kan sitta en stund och filosofera över livet i allmänhet medan hundarna vilar upp sig inför nästa race. Det kan inte bli bättre än så här!

Vi går tillbaka till bilen för att köra hem och ta oss an dagens bestyr. Det är inte så svårt när man börjat dagen så här.

Ha en underbar dag!
Kram

Vintertid och vandrande tankar.

Godmorgon!

Uppe med tuppen idag. Tänk att en timme kan göra så mycket. Eftersom mina hundar inte har ställt om den inre klockan efter vintertid så blev Selma hungrig kvart över sex idag. Jag knep ihop ögonen en liten stund till men sömnen ville inte infinna sig igen så med en suck slängde jag benen över kanten och steg upp.
Nu sitter jag vid köksbordet och väntar på att klockan blir tillräckligt mycket för att gå första långrundan för dagen med hundarna. Om jag håller ut till nio så kanske vi kommer rätt i tid till imorgon.

Tankarna vandrar medan klockan släpar sig fram. Mannen sover fortfarande och hundarna har jag slängt ut i trädgården så här är tyst och lugnt.
Torsdagens händelser gnager fortfarande i bakhuvudet. Måste skaka av mig det.
Det hjälper inte att grubbla om det inte leder till en lösning. Lägg upp en plan och verkställ. Jag har tillräckligt med kunskaper för att veta vad jag ska göra!!

Söndagen innebär kurs här hemma ikväll och en helt ny planering ska göras på grund av de olika behov hundarna har. Det ska bli kul. Här ska jobbas på självförtroende, stress och en massa annat. Har en känsla av att vi får mycket användning av våra älskade filtar ikväll!
Mina hundar ska inte vara med så dom ska aktiveras innan på dagen så här är lugnt ikväll.
Doris ska jobba med att lära sig att stå med framtassarna på mina fötter.
Selma ska jag få att backa lite fler steg än de två hon envist har fastnat på.
Alma ska få visa mig något vi kan bygga vidare på. Hon testar så otroligt när klickern kommer fram så hon får bestämma vad vi ska göra.

Har lite annat hemrelaterat att pyssla med under dagen så det blir inte svårt att fylla tiden. Bl a ska en bit av bilen fästas så jag inte behöver stanna i mörker på E 22:an för att ta loss den från framhjulet som dessutom är det hjul som är närmast trafiken. Det var inte så kul att stanna flera gånger i torsdags när jag dessutom hade en blödande hand att ta hand om. Känns inte tryggt att sitta med ryggen mot trafiken när dom susar fram i 120 km bara några få meter ifrån en.

Känner att det nog inte kommer något gott ur de tankar som dyker upp i huvudet just nu så det är bäst att stänga av en stund och sätta igång med det praktiska istället. Känner att melankoli är på väg. Undrar varför?

Ha en underbar dag!
Kram

Uppdatering

Godmorgon!

Uppdatering av hälsotillstånd. Handen värker fortfarande vilket känns lite löjligt eftersom det enda man ser är små bitmärken och lite svullnader som verkar innehålla blodsamlingar. Det ser inte så farligt ut alls. Men ont gör det fortfarande.
Knät funkar så länge jag inte vrider det alls åt något håll.
Känner mig klen och eländig.

Nåja, skit i det nu. Det är helg och mysig frukost med alla tillbehör intas. Vad jag ska göra resten av dagen har jag ingen aning om ännu. Det blir nog en ganska lugn dag med tanke på invalidstatusen.
Hundarna går här och tycker att matte är jättetråkig så vad kan vara mer perfekt än att sätta igång hjärnan på dom.
Lite cirkuskonster kan man ju alltid hitta på. Hjärngympa så dom blir nöjda och trötta. Långpromenader är inte att tänka på så det får nog bli så.

Ha en underbar dag!
Kram

Förtvivlad och ledsen!

Godmorgon!

Med hänvisning till mitt förra inlägg så vill jag bara säga: man ska aldrig säga att ens hundliv är perfekt!!
Natten har jag tillbringat vridande mig fram och tillbaka i sängen av ångest och smärta. Jag är så ledsen och samtidigt arg på mig själv för att jag kunde vara så korkad!

Torsdagar ska ju bara rehabiliteringsdag för Selma hädanefter och igår var det dags. Jag packade glad i hågen in Selma i bilen och gav mig av mot Malmö. Jag hade bestämt att ta det väldigt lugnt med henne och bara låta henne vara på träningsplanen utan krav.
När vi kom dit var det lite gruff men det var inte så farligt. Hon var glad och samarbetsvillig även om hon var stressad så hon bara snurrade. De flesta hundarna där lärde sig snabbt att man inte skulle gå fram till Selma. Monicas hundar var helt underbara i det fallet.

Dock var det inte alla som var lika underbara på detta. Nåja, det gick hyfsat bra ändå. En schappe som fick fnatt krockade med mitt knä så det tjongade om det. Smärtan var omedelbar men gick över ganska fort igen. Trodde jag. Återkommer till det.

I slutet av lektionen kom ännu en schappe och alla hundarna släpptes lösa. Jag blev lite nervös men Selma gjorde lekinviter så jag släppte även henne. Som hon lekte och hade jätteroligt! Jag har sällan varit så glad och inte hon heller. Där skulle jag packat ihop och åkt hem!!!!!

Innan vi skulle åka hem satte jag mig med Selma på filten för en stunds avslappning och hon visade tydligt för de andra lösspringande hundarna att hon inte ville ha dom nära. En av ägarna var inte där alls och den andra stod ganska långt borta och verkade inte bry sig om mina förtvivlade försök att få hundarna att gå därifrån. Selma gick mer och mer upp i varv och till slut lät hon som om hon skulle göra ett riktigt utfall och där blev jag nervös för hon lät verkligen som om hon skulle attackera dom. Jag gjorde det mest korkade man kan göra. Det jag säger till alla att man inte ska göra. Jag kan bara skylla på min nervositet och det faktum att jag hade TVÅ hundar att hålla på avstånd. Vilket så klart inte lyckades. Dessa hundar läste inte Selma alls och när jag böjer mig ner för att försöka få Selmas uppmärksamhet hände det!

Selma högg mig i handen! Hårt! Blodet började rinna och i mitt chockade tillstånd rafsade jag ihop mina grejor och Selma utan att säga något till någon och åkte hem. Ett kanske konstigt sätt att reagera på men jag var i chock över vad min hund kunde göra och ville inte just där och då diskutera med någon det inträffade. Dessutom rann blodet längs handen ner på mina byxor och det enda jag hade att stoppa det med var en liten näsduk och den räckte inte långt. Jag ville bara hem!!!

I bilen på vägen hem kom tårarna kan jag lova. Jag var så ledsen över det som hänt och så arg på mig själv för mitt sätt att agera. Jag var så rädd att hon skulle skada en av hundarna och är trots allt tacksam att det var jag som fick hugget. Om någon av hundarna blivit bitna (trots att vi talat om för ägarna om Selmas problem) hade det förmodligen blivit diskutioner om min "galna" hund. Jag är så ledsen. Så ledsen. Hon är inte galen. Hon är bara så rädd. Hon vill inte bli trängd på det sätt hon blev. Idag är jag lite arg för att den ägaren som var där inte kom och hjälpte till. Hon måste ha sett hur förtvivlat jag försökte få bort hundarna.

Jag gick omplåstrad och lade mig och handen värkte våldsamt. Sömnen kom så småningom men några timmar senare vaknade jag med ett våldsamt värkande KNÄ! Och hand! Vad fan! Knäet hade jag ju inte känt något av på hela kvällen.

Nu sitter jag vid frukostbordet efter en natt utan sömn. Med värkande knä och hand. Funderande över vad jag kunde gjort annorlunda. Förmodligen massor. Jag vill dock påpeka att det inte var så lätt när jag inte fick bort hundarna. Hundar som inte lärt sig att läsa andra hundars signaler. Selma varnade mycket tydligt. Hon attackerade inte direkt. Hon gjorde helt rätt. Det var jag som gjorde fel. Jag är så ledsen för det. Så ledsen.
Nu ska jag fundera på hur jag ska gå vidare efter detta med Selma. Ge upp eller inte. Det återstår att se. Jag behöver nog några dagar på mig och fundera på det. Just nu är jag bara förtvivlad!

Ha en underbar dag!
Kram

Mitt hundliv.

Godmorgon!

Genom åren har här passerat en hel del hundar. Eftersom jag envisats med att ha fler än en åt gången så har det blivit många. Ibland har det varit upp till fyra stycken på en gång.
När jag var riktigt liten var jag livrädd för hundar och när familjen skaffade en liten blandras som skulle avlivas och min far (som var den största djurvän jag någonsin känt) hörde detta köptes hunden för en krona och han tog hem den. Lilla Sussie visade sig vara den underbaraste hund man kan tänka sig och snart var jag inte rädd för henne men för liten för att ta något ansvar för henne.

Fjorton år gammal lyckades jag tjata till mig en egen hund. Tuttan gjorde entré. En blandning även hon. Någon slags terrier och spets. Snabbaste lilla hunden i världen och så snäll. Lite rädd och osäker och på den tiden visste jag inte hur jag skulle hjälpa henne så det blev tyvärr så illa till slut att hon fick sluta sina dagar.

När jag skaffat egen familj började hundarna samlas här. Det har varit golden (så klart!), new foundland, tax, cairnterrier, chihuahua....ja, en hel del. Alla lika underbara. På olika vis. Det kan väl erkännas att på den tiden hade jag inte så mycket kunskaper om vad hundar behöver så dom gick mest här hemma på gården. Jag tror inte att dom hade det dåligt på något sätt men inte aktiverades dom så mycket. Med tre små barn samtidigt hade man ju en hel del att göra men lurviga vänner fanns här överallt.

Golden har jag i stort sett alltid varit trogen och med dom två jag har idag tillsammans med lilla spetsen Alma anser jag mig ha den perfekta lilla hundflocken. Allting funkar så bra. Jag hoppas få behålla denna flock i många år. Kan inte tänka mig något annat. När jag nu sitter och tittar på dom när dom alla tre ligger vid mina fötter svämmar hjärtat över. Numera har jag hundar som får all aktivitet dom behöver. Dom vet att dom är älskade. Vi har det bra.

När jag då tänker på de hundar jag hade på den tiden man inte visste något om klicker, positiva metoder osv sticker det till lite i hjärtat. Dom borde ha fått leva lika bra liv som mina nuvarande hundar. Ok, man visste ju inget annat men ändå. Dom hade verkligen varit värda det. Vilken tur för hundarna att man idag har en annan syn på dessa trogna, härliga djur.
Tänk att det då finns de som sitter kvar i det gamla sättet att tänka. Som inte ser hur mycket längre man kommer när hunden får vara hund och vi anpassar oss lite mer efter deras sätt att lära och tänka.
Jag önskar att jag hade vetat vad jag vet idag med mina tidigare hundar. Jag tröstar mig med att dom nog hade det ganska bra ändå.

Ha en underbar dag!
Kram

En dag på jobbet.

Godmorgon!

Så sitter man där med lite täppt näsa och småfrusen kropp. Detta kommer inte att störa min dag nämnvärt för det har jag bestämt!!
Ett kärt besök blev inställt så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra av denna förmiddag. Det finns massor av nyttiga saker att göra men jag kan nog skylla på min begynnande förkylning för att inte göra dom.

Hundarna verkar trötta idag och gick som vanligt och tog en extra morgonlur efter frukosten. Själv sitter jag och slösurfar och kommunicerar på alla dessa nya sätt att prata med sina vänner på. Jag undrar hur många "samtal" jag missar för att jag inte har riktigt koll på alla ställen.

Igår var det en bra dag. Kurserna gick strålande även om en del hundar var trötta och ofokuserade. Dom är så duktiga. Ett litet problem fick jag ta hand om. En liten (inte så liten) gosse som är mitt i sin jobbigaste period med ägare som inte riktigt förstår honom. Jag kan inte sluta förvåna mig över hur somliga inte lär sig att läsa sina hundar och missförstår dom hela tiden. Å andra sidan är det därför dom går kurs och mitt jobb att lära dom. Dessutom fick jag ta till hela min övertalningsförmåga för att avråda avel på hunden. Han är döv på ena örat och att ta valpar på honom vore så dumt. Jag anser att han behöver kastreras (något jag i vanliga fall är försiktig med att råda till) för att dom lättare ska kunna hantera honom. Det är synd när man möter motstånd på självklara saker. Jag tror jag lyckades för dom skulle ringa veterinären idag enligt vad dom sa i alla fall.

Man har ett väldigt intressant jobb. Ingen dag är den andra lik. Man får vara flexibel till tusen och anpassa sig snabbt efter situationer. För det mesta går det bra och igår var en sådan dag. Jag kunde köra hem trött, frusen men mycket nöjd med vetskapen att jag nog gjort ännu en bra dag på jobbet.

Ha en underbar dag!
Kram

Katastrof eller?

Godmorgon!

Gårdagens kurs var verkligen ingen höjdare. En timme ägnades åt att försöka få hundarna att göra någonting över huvudtaget! Vi lyckades inte!

Ingen hund funkade. Alls. Jag jobbade så svetten lackade för att få någonting gjort. Men icke! Hundarna ville inte vara på träningsplanen alls. Det var ingen dålig stämning bland hundarna så det berodde inte på det. En av deltagarna hade en intressant teori. Jag lyser upp området med bygglampor och sladdarna ligger i gräset. Vi har jordfelsbrytare men ett litet läckage av ström kan ha orsakat hundarnas ovilja att vara där. Dom kanske kände något i marken. Vem vet.
Vad som lite stärker den teorin är att mina egna inte ens ville gå dit efter lektionen. Något dom alltid gör för att nosa och se om någon tappat något gott.
Om inte det var ström vad i all sin dar var det då??

Jag kände mig inte alls nöjd när jag kom in efteråt och det är en känsla som inte vill lämna mig. Jag har ganska höga krav på mig själv men eftersom det är levande varelser vi jobbar med så får jag anpassa mig efter hundarnas dagsform. Dom påverkar dessutom varandra så jag kan gå så långt som att säga att det var en katastrof igår. Inte kul!

Genast börjar jag fundera på vad jag kunde gjort för att få igång hundarna. En sak är säker. Med så olika behov i gruppen kommer jag inte att kunna hålla en ren inkallning/lösträningskurs och får helt tänka om till nästa söndag. Det är lite kul i och för sig. En utmaning! En hund behöver tagga ner sin stress, en hund är fruktansvärt osäker, en hund är skadad och går på smärtstillande och får inte springa osv.

Det blir nog till att göra det till en blandkurs där jag får lägga upp en planering för varje hund. När jag tänker efter så är det det jag gör hela tiden. Individanpassade kurser!! Det är så vi jobbar här på Bonizas Hundskola. Varje hund ska få det den behöver för att bli en trevlig familjemedlem. Det blir nog så bra så.

Ha en underbar dag!
Kram

Födelsedagsfirande i fina kläder.

Godmorgon!

Jaha, då var dottern firad och det gjorde vi på en amerikansk restaurang i Malmö. En stökig miljö på typisk amerikansk maner men samtidigt mysig så den höga ljudnivån störde inte så mycket. Svärsonen hade dessutom skvallrat för servitören att det firades födelsedag så när desserten skulle serveras kom hela personalen i lång rad skrålandes med heliumröster "happy birthday". Herregud vilket liv det blev och dottern rodnade så där klädsamt sött. Min fina tös!

För en gång skull kom jag inte till restaurangen i min hundjacka eftersom jag plågade mig igenom en shoppingrunda innan på dagen införskaffande en hel outfit bestående av jacka, leggings, snygg tröja och nya stövlar. Hur tjusigt som helst. Jag hade t o m en handväska med mig på kvällen. Jag kände mig nästan lite kvinnlig och det är inte något jag gör så ofta. Det gör man inte i jägarbyxor och hundjacka med bajspåsar utstickande ur fickorna. Min vanligaste klädsel och den jag trivs allra bäst i. Dock ska jag erkänna att det inte var så dumt att känna sig fin för en gång skull.
Genom hela middagen satt en man och stirrade på oss fånigt men det tror jag inte berodde på att jag för en gång skull såg ut som en kvinna tyvärr. Han var nog bara lite konstig. Jag kände nästan för att gå fram till honom och kolla om han var vid liv eller hade nackspärr.

Nåja, det var en mycket trevlig kväll och som vanligt saknade jag Martin enormt mycket. Jag kommer aldrig att vänja mig vid att ett av barnen fattas när vi samlas för att fira någon i familjen. Aldrig!

Ha en underbar dag!
Kram

Skratta eller gråta?

Godmorgon!

Idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Sonen som bott i Schweiz sedan i mars har fått fast jobb och nu kommer han inte hem igen. Nu är det definitivt. Jag har fått en påminnelse om att vi bara har våra barn till låns. Tur att Schweiz inte är längre bort än att man kan åka dit på en långhelg då och då. Det kunde varit värre. Hans stora kärlek kunde ju bott i Thailand! Det hade varit betydligt värre!

Jag har inte sett honom sedan i våras och det är tur att det finns Skype. Jag blir varm i hela kroppen när jag ser hur gulliga dom är mot varandra han och Jasmin. Han har det bra. Han är lycklig. Det är viktigare än att mamma kan krama honom en gång i veckan.

Jag har två barn kvar i Sverige som jag kan krama lite då och då även om dom har sina liv och jag ser dom lite för sällan enligt mina mått. Helst skulle jag vilja ha dom här intill mig alltid. Jag önskar inte tiden tillbaka när dom var små. Inte för att den var jobbig men jag njuter nog mer av dom nu när man inte har det dagliga ansvaret.

Jag är ingen småbarnsälskare. Nu pratar jag inte om mina egna barn. Jag som kvinna förväntas alltid vilja hålla småbarn och gulla med dom. Kvinnor ska automatiskt älska dessa små och visst är dom gulliga men jag har aldrig haft något behov av att prata småbarn, vagga andras barn eller pyssla med dom. Om man är sån som kvinna så är man lite konstig. Då är jag väl lite konstig då. Jag vågar stå för det.

Tacka vet jag när dom kommit upp i tonåren. Struliga tonåringar tar jag mig gärna an. Där har jag inga problem. Genom åren när barnen var tonåringar hade vi ofta extra tonåringar här hemma som hade det lite struligt hemma. Där var jag i mitt esse. Vi var stödfamilj för en grabb som behövde lite stabilitet i tillvaron under en tid. Jag hade inte svårt för att nå dom. Kanske för att jag inte kom med en massa moralkakor. Dom fick en fristad här med ansvar och dom hade någon som lyssnade på dom. Det behövs ofta inte mer.

Ha en underbar dag!
Kram

Selma

Godmorgon!

Idag är det dags. Selma och jag ska åka på kurs och socialträna. Ja, alltså jag behöver kanske inte så mycket träning på detta men Selma gör. För att påminna mig själv om varför hon är som hon är kommer här en liten berättelse om Selmas liv hittills.

Jag köpte henne på en stor kennel där det nog inte gullades så mycket med valparna. Det fanns det nog inte tid till med tanke på hur många hundar där var och valpar överallt. Hon satt ensam i en valphage och jag vet inte hur länge hon gjort det. Hon var 10 veckor gammal så i värsta fall hade hon gjort det i två veckor. Jag träffade visserligen mamman men hon var inte med valpen. Selma var tillbakadragen och väldigt blyg. Jag tyckte synd om valpen och tog henne med mig hem. Detta var förmodligen missatag nummer ett.

Jag vet inte om hon blivit hårt hanterad innan hon kom till mig. Hon har alltid haft svårt för närhet och skyggar när man ska klappa henne än idag trots att vi aldrig har tagit hårt i henne. Nu kan man tycka att vi, idag när Selma är fem år gammal, borde ha fixat till detta med att vänja henne vid oss och vår "snälla händer" men det har inte gått. Visst får vi klappa henne och hon t o m njuter av det men hon har alltid ett litet säkerhetsavstånd. Inte som Doris som nästan kryper innanför skinnet på en för att vara så nära som möjligt. Husse är den som Selma litar allra mest på. Inte konstigt alls. Han är väldigt lugn och trygg.

Genom åren har det tyvärr hänt Selma väldigt tråkiga saker. Hon fick livmoderinflammation när hon var två år och blev kastrerad. Att kastrera en osäker hund gör ofta detta värre så det var väldigt olyckligt.
Hon har blivit svårt attackerad vid tre tillfällen av stora aggressiva hundar där det vid det ena tillfället var så illa så jag trodde hon skulle dö av skräck. Stackaren blev inte sig själv efter detta trots medicinering med Valeriana i flera månader efteråt. De fysiska skadorna blev inte så stora men de psykiska var enorma. Det gjorde inte saken bättre att den andra hundens husse vrålade och slog allt vad han kunde vilket säkert gjorde saken värre för stackars Selma. Människor är också farliga.

Detta har gjort att hon idag inte litar på andra hundar och är översocial med människor. Hon tar till taktiken "anfall är bästa försvar" på andra hundar och fjäskar våldsamt för människor.
Ovanpå detta är hon fruktansvärt skotträdd och åska och andra smällar försätter henne i ett paniktillstånd som är hemskt att se. Hon klättrar på oss och skakar något alldeles otroligt. Stackars liten.

Vi har hittills låtit henne gå här hemma med trygga husse vilket begränsar hennes liv på ett sätt som jag tycker är väldigt jobbigt. De andra två följer med på mina kurser och har hur kul som helst medan hon inte kan det och får gå här hemma. Hon lider nog inte så mycket av det men det gör jag. Selma älskar att jobba och skulle säkert tycka att det var jätteroligt att få visa upp allt hon kan på mina kurser så nu har jag bestämt mig.
Vi ska åka på kurs varje torsdag när Monica har kurs i Malmö och socialträna henne till ett förhoppningsvis bättre liv. Det kommer både hon och jag må bättre av. Hoppas jag.

Ha en underbar dag!
Kram

Så bra det blev!

Godmorgon!

Åh, så bra det blev! Vad? Jo, det här:
Jag har alltid sagt till mina deltagare att hundarna inte ska hälsa så mycket på varandra när dom kommer på kurs för att hunden ska veta att det är sin ägare den ska jobba med. Det har väl inte varit fel i sig men efter att ha funderat på varför hundarna på vissa kurser har så mycket motivation på varandra så bestämde jag mig för att göra precis tvärt om!
Inspirationen har jag så klart hämtat från olika ställe och framför allt Anders Hallgren. Även med min kära kollega och vän som äger Bonizas har jag stött och blött detta med.

Nu gör jag så här istället. När hundarna kommer får dom nosa av varandra och hämta all information dom behöver. Vissa hundar är blyga och då får dom stå lite på avstånd och bara ta in doften av varandra. Slaka koppel är väldigt viktigt här! Ett sträckt koppel betyder att hunden lägger tyngden framåt och ser då hotfull ut för den andra hunden!
Hundar som vill gruffa får stå och gruffa färdigt och sen är det bra med det.
Om det går släpper alla sina hundar. Då kan dom hälsa på det sätt som är naturligt för dom.

Vilka resultat vi får!
En hund som tillbringat det mesta av lektionerna med att skälla på de andra var tyst i stort sett hela lektionen. Han hade ju bekantat sig med de andra och kunde fokusera på sin matte sen. Jag kan säga att matte var väldigt nöjd med sin hund när hon gick hem.

En lektion hade vi hanar som ville mäta sig med varandra och det gruffades en del och när dom hade gjort klart för varandra vem som var mest manlig nonchalerade dom varandra helt efteråt. Lägg noga märke till att dom inte slogs! Det hade jag inte tillåtit! Dom hundarna blir nog aldrig bästa vänner men dom accepterar varandras existens på planen. Inga problem alls blev det efteråt. Inga!

På en kurs där jag inte kunnat låta dom jobba med lösa hundar på grund av ovanstående kunde vi efter en liten stund släppa hundarna lösa och dom jobbade så bra med matte och husse. Ingen brydde sig om den andra. Dom hade ju nosat av varandra och så var det bra med det!

Jag jobbar ständigt med att lära mig mer och man blir aldrig fullärd oavsett vad man håller på med. Visst har jag fått en massa erfarenhet genom åren men om man slår sig till ro och tycker att man kan det här nu då blir man genast ett snäpp sämre instruktör. Hundarna jag möter lär mig något varje dag. Individanpassning är superviktigt och för att kunna göra det måste jag hela tiden tänka till och ta hjälp av andra som har andra erfarenheter. Det behöver inte nödvändigtvis vara människor som kan mer än jag men som har andra sätt att se på saken. Jag går så långt att jag kan säga att man lär sig något även av de som, i mina ögon, gör helt tokigt. Därför är det inte fel att läsa en bok skriven av de som jag anser är inne på helt fel spår när det gäller hundträning. Där kan man lära sig hur man inte ska göra!
Föreläsningar som andra hundtränare håller går jag på så ofta jag kan. Man får inte stanna upp. Då går det raskt nerför. Framför allt lär man sig saker hela tiden av hundarna som utmanar oss varje dag. Dom ser till att vi inte slöar till. Jag har tre läromästare här hemma som ständigt påminner mig om att jag inte är fullärd. Det gör mig ödmjuk inför det jag håller på med.

Ha en underbar dag!
Kram

Fler än Doris.

Godmorgon!

Min fina lilla Alma. Min söta Selma.
Alltför sällan nämns dessa två här på bloggen. Det blir gärna så när man bor tillsammans med ett yrväder som Doris.
Är man lydig och snäll så får man inte lika mycket uppmärksamhet. Precis som när det gäller människor.

Ta min Alma t ex. Igår fick yrvädret ta en vilodag medan jag tog lilla Alma med mig på kursen. Lättare hund får man leta efter. Koppel? Vad är det? Jag till och med glömde ta med det. Behöver jag någonsin hålla koll på henne? Aldrig! Hon trippar omkring på träningsplanen och ser lagom viktig ut. Kommer som skjuten ur en kanon när man behöver henne för att visa en övning. Tyvärr så kan hon inte så mycket av de rena lydnadsmomenten eftersom jag aldrig behövt lära henne dom men hon är alltid lika villig att försöka. Klickerklok som hon är så testar hon allt möjligt för att det ska bli rätt.
Lite lustigt ser det ut när man ska visa "sitt kvar" och Alma sitter och slickar sig om nosen, vinkar, snurrar och så vidare för att hon tror att hon ska visa en cirkuskonst. Det är svårt att hålla sig allvarlig då. Det blir många breda leende bland deltagarna.

Selma då. Min lilla osäkra vovve som bara vill vara hemma hos husse och leka med sin boll. Som inte klarar att vara med bland alla tossiga kurshundar men som är så lätt att ha och göra med om det inte åskar eller smäller. Koppel? Aldrig. Hon lämnar inte min sida. Arbetsvillig till tusen och skulle vara en helt underbar hund att ha med på jobb om hon inte var så översocial med människor och så rädd för andra hundar. Jag skulle så gärna vilja att hon funkade för då skulle jag ha en hund som inget hellre vill än att visa alla hur duktig hon är.
Jag har sagt att jag ska låta henne vara och få vara den lyckliga hemmahund hon är idag men kanske ska jag försöka åka iväg med henne på de andra instruktörernas kurser och träna henne i det sociala. Hon skulle vara den perfekta visningshunden.

Ha en underbar dag!
Kram

Doris igen!

Godmorgon!

Jag tror jag ska döpa om den här bloggen till Doris blogg. Det handlar oftast om henne har jag märkt. Så även idag.

Jag har ett litet problem som dyker upp lite då och då. Hon kan ibland få för sig att trycka ner småhundar. Detta är ett beteende som jag inte accepterar oavsett anledningen till att hon gör det. Givetvis måste jag ta reda på varför hon känner att hon måste göra detta men samtidigt kan jag inte bara stå och vänta och se om det ska hända. För den andra hundens skull. Doris har säkert inget problem med det hon gör men som sagt för den andra hundens skull så måste jag ta tag i henne direkt.

Nu hände det igen igår. När jag håller kurs här hemma så är det lite annorlunda för Doris. Hon tycker säkert att dom andra hundarna inkräktar på hennes domäner. Frågan är bara varför hon känner så istället för att bli glad över att det kommer fyrbenta gäster.
Är det småhundar hon ger sig på för att hon inte vågar ge sig på de stora?
Känner hon att hon måste hålla dom på avstånd från mig?
Vad rör sig i det lilla huvudet?

Igår var hon extra uppspelt inne när hon såg hundarna samlas på träningsplanen. For runt som en galning och var helt okontaktbar. Kanske var det fel av mig att ta med henne ut men eftersom det som hände inte händer så ofta så tänkte jag inte i dom banorna. Det är ju så viktigt att jag inte fastnar i känslan av att hon ska sätta igång för då kommer jag att signalera fel saker till henne och trigga igång beteendet genom att jag spänner upp kopplet osv. Där vill jag inte hamna! Hon är alldeles för viktig att ha med på kurs för mig.

Nu är inte detta ett stort problem då det är ytterst sällan det händer. Men det händer och jag måste ha bort det. Det har inte enbart med kopplet att göra för hon har även gjort det när hon varit lös. Däremot är alltid jag i närheten när det händer. Alltså har det med mig att göra.
Det har även hänt när vi jobbar i Malmö så det är inte enbart relaterat till kurs hemma. Hon ger sig aldrig på hundar som stressar runt så det är inte som hon vill lugna ner dom. Det verkar mer vara de hundar som är lite tillbakadragna så det är kanske det som triggar. "Jag kan ge mig på dig för att jag kan!"

Doris är en ganska självsäker hund. Hon är nyfiken och modig utom när det finns paraply i närheten. Det finns ett par hundar som hon är rädd för och det är hundar som ger ett kaxigt och självsäkert intryck. Då backar hon men annars brukar hon inte bry sig så mycket om andra hundar alls.

Jag har fått lite att fundera på. En sak är säker. Jag måste ha bort detta.
Det är som sagt inget stort problem. Det händer mycket sällan men är helt oacceptabelt.
Ni som läser min blogg och känner Doris. Några ideér? Det är konstigt nog alltid lättare att analysera andra hundars beteende. Varför är det så?

Ha en underbar dag!
Kram

Mumsig mat.

Godmorgon!

Nu ger jag upp!
Doris som alltid varit svår med maten har nu fått sin vilja igenom. Jag har varit och köpt våtfoder.
Ett bra foder utan en massa säd och annat trams som hunden inte har det minsta nytta av.
Jag har egentligen varit inne på detta länge men dragit mig för den något krångligare hanteringen. Man ska komma ihåg att tina mat varje dag och den stora frysen måste sättas igång för maten tar ganska stor plats.

Nu kan man ju tycka kanske att jag gör skillnad på hundarna här hemma som bara ger Doris denna lyxiga och smaskiga mat men dom andra två mår alldeles utmärkt på sitt torrfoder och äter det med god aptit. Jag tillsätter Omega 3 i form av fiskolja till dom alla tre. Det är bara det faktum att Doris äter så förbaskat dåligt och har inte råd att gå ner i vikt som gör att jag nu tar till detta.

Hon är som alla vet en aktiv hund och behöver ordentlig mat så hon kan fortsätta att fara fram som vinden över nejden här hemma. Med den aktivitet hon har så blir hon bara smalare och smalare om hon inte ska äta dessutom. Som jag har kämpat med henne. Eftersom jag envist vägrat att göra mig till för att hon ska äta (nåja, nästan alltid) så är det inte mycket hon har ätit.
Smalisen. Ofta blir frukosten inte uppäten ens till kvällen.

En frisk hund svälter inte. Den äter när den blir hungrig. Detta säger jag ofta till folk som har problem och det stämmer men jag vill inte hålla på med detta längre. Jag vill sätta ner skålarna och hundarna äter men frisk aptit. Alla tre. Så är det bara.

Ha en underbar dag!
Kram

Glädje och diplom!

Godmorgon!

Jag vaknar och har fortfarande ett litet leende på läpparna känner jag. Dagens tema är glädje!
Någon har gjort mig glad och jag har lyckats göra någon annan glad. Olika personer så glädjen är skönt spridd.

Vad jag gjort för att göra någon glad kan vi lämna därhän men jag måste berätta om vad jag fick på posten igår! Eller. Egentligen var det Doris och Alma som fick ett viktigt brev.
Jag hinner mycket sällan gå kurs med mina egna hundar så väggen lyser väldigt tom när det gäller fina diplom. Dom är med på många hundkurser hela tiden men då som instruktörshundar.

Nu har jag två väldigt fina hedersdiplom att sätta upp på den idag tomma väggen!

Eftersom det syns lite dåligt på bilderna så står det:
Doris. "för att du på ett lugnt och tryggt vis lett oss genom stadens stressande miljöer samt alltid varit mycket generös med fina tips om hur man hanterar en anka."

Alma. "för att du med stort tålamod stått ut med våra frenetiska närmanden och med gott mod förgyllt vår kurstillvaro med din fluffiga närhet."

Jag kommer att leva länge på denna generösa och omtänksamma gest från två av mina skönaste kursdeltagare Tengil Plattnos och Bobo Hund.
Tusen tack mina sköna, underbara små vänner!

Ha en underbar dag!
Kram

Valpkurs med bekymmer.

Godmorgon!

Varje gång jag startar nya valpkurser tar jag på första lektionen upp det viktiga med att inte motionera valpen. Valpar ska inte ut på långa promenader för att tröttas ut vilket ofta är det deltagarna säger att dom måste göra för att valpen ska vara lugn inomhus. Ganska snart upptäcker dom att dom fått en hund som är stirrig och oförmögen att slappna av.
Dom hamnar i en ond cirkel där valpen bara blir värre och värre.

Kommer man då på valpkurs först när valpen är fyra-fem månader gammal har det redan blivit riktigt illa och dom står där på kursen med en hund som sliter hit och dit och far runt som en liten galning. Det är ganska lätt för oss att se vilka valpar som är igång alldeles för mycket.

De flesta ser ut som fågelholkar när man talar om att en 8 veckors valp bara ska promenera ca fem minuter om dagen. För övrigt ska dom bara ut till sin lilla toalett och göra vad dom ska och busa lite. Jag har varit med om valpar som joggat med sin ägare flera kilometer varje dag när dom är tre månader gamla! Jag kan säga att den hunden var det riktigt illa med!

Dom flesta tar dock snabbt till sig den information jag ger där jag jämför valpen med valparna i vargflocken som håller sig hemma omkring lyan och inte följer med på jakt eller patrullera av reviret. Man nickar och tittar lite bekymrat ner på sin lilla valp och undrar om det är kört nu.

Nej, det är det inte. Hunden är fortfarande valp när den kommer till valpkursen och tillräckligt ung för att ganska enkelt bryta denna uppåtgående spiral som inte är bra för den.
Jag brukar ge rådet att sluta med de långa promenaderna och låta valpen jobba med lilla huvudet istället och samtidigt vara beredd på att beteendet först ökar för att sedan lägga sig på en normal nivå. Valpar ska fara runt lite och vara busiga. Det tillhör valpålderna men man måste hjälpa dom att slappna av så dom vilar de där ca 15-18 timmarna om dygnet dom behöver.
Det kräver mycket energi att växa och det gör man bäst när man vilar.
Det finns faktiskt valpar som slutar växa för att dom är igång alldeles för mycket.

Som vanligt på gårdagens första lektion stod jag med några bekymrade valpägare som insåg att dom gjort detta misstag och jag fick lugna dom med att detta går att lösa.
Dom har ju varit så kloka att dom anmält sig till en valpkurs där dom kan få hjälp med att rätta till det som dom, av okunskap, inte gjort rätt.
Det här fixar vi. Så klart!

Ha en underbar dag!
Kram

Sjukt gnällig!

Godmorgon!

Dagen börjar inte så bra. Halsont och en inre kyla som känns som om jag sitter i ett kylskåp gör att jag sitter här och tycker synd om mig själv. Jag är väldigt gnällig när jag är sjuk så idag är jag inte så kul att umgås med. Sjuk är jag men jobba ska jag ändå. Det kan inte hjälpas. Det blir till att dra på sig hela vintergarderoben och le som vanligt.

Eftersom jag är sjuk och gnällig så fokuserar jag så klart på saker som irriterar mig. Nämligen hundägare som har ett problem med sin hund och mörkar för att det inte ska låta så illa. Hur fasen ska man kunna hjälpa om dom inte är ärliga med vad dom gör med sin hund. Man kanske inte inser att jag faktiskt kan se saker både på hunden och ägaren men i vissa fall kan jag det. Är man egentligen intresserad av att lösa problemet när man inte ens är ärlig när man ska svara på frågor jag ställer för att försöka hjälpa?

Är du hård med din hund? Nej. I nästa sekund lappar man till sin hund för något den gör och hävdar fortfarande att man inte är hård mot hunden! Ok. Man kan ha olika åsikter om vad som är att vara hård eller inte men när man har förklarat vid flera tillfällen att det är fullständigt fatalt att ta till våld då kan man undra hur man tänker. Visst kan man bli frustrerad och tappa det ibland men här kan jag se att det inte bara är ibland och problemet förmodligen beror på just det faktum att man tar till handgripligheter alltför ofta. JAG KAN INTE HJÄLPA OM DU INTE ÄR ÄRLIG!!

Det är då man ska ta till den diplomatiska sidan av sig själv men när man har sagt saker gång på gång och det bara fortsätter då vill jag ge upp och det är hunden som får lida för det. Man kan inte hjälpa om den som behöver det inte ställer upp och följer de råd man ger. Det är väl bara att inse att man inte kan hjälpa dom som inte vill lyssna men ändå låtsas som om dom gör som man säger.

Så nu har jag gnällt färdigt för idag.
Ha en underbar dag och var snäll mot era hundar!
Kram

Jobb igen.

Godmorgon!

Började skriva ett inlägg om min ålder som inte känns lika gammal inne i huvudet som det jag ser i spegeln men blev så deprimerad att jag raderade det igen. Det måste finnas roligare saker att blogga om. Låt se. Mina hundar. Har jag kanske uttömt ämnet. Nej, det har jag inte. Dom bjuder på saker varje dag som åtminstone i mina ögon är värt att blogga om så det får väl bli så även idag.

Doris har börjat jobba igen efter en veckas semester och dagen till ära hade hon på sig sitt nya fina regntäta och lite varma Hurtatäcke igår och jag hade en gladare och mer sammarbetsvillig vovve med mig. Jag har inte tänkt på att hon faktiskt ligger ute i fyra timmar varje kväll i alla väder och även om hon har päls ( hon inte är någon tjockpälsad golden) så fryser hon så klart när hon blir blöt och vinden på Svågertorp viner om öronen. Hon såg ganska nöjd ut i sitt fina röda täcke och trippade omkring som om hon ville visa upp sig. Lilla gumman! Älskade hund!

Dock var hon inte på sitt bästa humör när en gammal vän kom jätteglad och ville hälsa. Nämligen schappendoes Elza som är hos fodervärd och ska gå kurs hos mig. Elza rusade fram ivrigt viftande på svansen när hon såg Doris. Uppenbarligen glad att se henne men det tyckte inte Doris om. Hon röt till värre än jag någonsin hört. (Hon var kopplad) Elza stackaren backade genast och såg lite ledsen ut för att hennes vän inte ville hälsa. Inte rädd men besviken. Doris åkte in i bilen för att tänka över sitt uppförande och när jag tog ut henne igen var det som om ingenting hade hänt och hon tittade inte ens på Elza. Surpuppa! Elza verkade inte bry sig ett dugg om Doris dåliga humör. Hon jobbade så fint och var hur glad som helst.

Kursstarten gick bra. Trevliga människor och fina hundar. Det bådar gott inför resten av kursstarterna som fortsätter idag med en allmänlydnad och en inkallning/lösträning. Vi är igång igen och det känns hur bra som helst. Jag gör ju det jag älskar mest av allt.

Ha en underbar dag!
Kram

Domesticering.

Godmorgon!

I senaste numret av Canis finns en artikel som fångade min uppmärksamhet lite extra. Nämligen den om hunden kontra vargen. En varg kan tämjas men aldrig bli domesticerad. Om man tar en varg tidigt kan man tämja den men bara till viss grad. Ungarna den får måste även dom tämjas annars blir dom vilda. Hunden däremot är domesticerad och får valpar som genetiskt har en ökad tolerans för människor och andra djur. Den är domesticerad. Dock är det en ständigt pågående process så att säga att hunden är färdigdomesticerad är inte rätt. Jag hoppas att den aldrig blir det! Låt den få vara den art den är. Vi har redan gjort så många misstag i aveln av våra hundar att det behövs inte fler misstag! Idag har vi hundar som inte kan föda fram sina valpar själv, hundar där hjärnan inte får plats i huvudet med svåra skador som följd, hundar med en massa problem som man borde rätta till genom att bedriva en ansvarsfull avel.

Jag jämför ganska ofta våra hundar med vargen och frågan är om man ska göra det. Jag gör det för jag hävdar fortfarande att det finns en liten varg i alla våra hundar. Hundens grundläggande behov liknar vargens väldigt mycket och därför anser jag att den inte ligger så väldigt långt ifrån sin stamfader vargen.
Om en hund föds ute i det fria tror jag att den kommer att göra precis som vargen i alla lägen. Den kommer att bilda flock med samma sammansätting som vargen, para sig, jaga sin mat, vakta sitt revir, skydda sina ungar osv. Väldigt likt vargen.
Ett exempel på att hunden är lik vargen anser jag att jag har fått kvitto på genom att studera Monicas (Bonizas ägare) valpkullar. Där tikarna i hennes flock hjälps åt att dia valparna! Ett beteende som även vargarna har.
Jag är övertygad om att vi fortfarande kan lära oss mycket om våra hundar genom att studera vargen. Vargen i det fria! Inte vargar som lever i häng! Dom har ett annat beteende än vargen som lever i det fria.
Dom som hävdar att det inte finns varg kvar i våra hundar tror jag är inne på fel spår och där finns en risk att man lägger för mycket mänskligt tänkande vid hanteringen av våra hundar.

Nu hamnade jag där igen. Hunden ska behandlas som en hund och inget annat! Konstigt att jag jämt och ständigt hamnar där. Kanske för att jag så ofta ser och hör detta misstag.
Vi vill så gärna att våra hundar ska vara lika oss i mångt och mycket men vi gör inte hunden någon tjänst genom att sätta våra värderingar som mall för hunden.

Jag själv är oerhört förälskad i vargen som djur och när jag hade förmånen att umgås med dom på väldigt nära håll på Kolmårdens djurpark ökade min kärlek till detta underbara djur till oanade höjder. Att sitta med en varg och känna att detta djur som skulle kunna döda mig på ett ögonblick låter mig vara nära på dess villkor var ett stort ögonblick. Dom fjäskade inte. Dom lät oss vara där enbart för att vi bar oss ordentligt åt enligt deras normer. Så länge jag gjorde rätt fick jag både pussa och klappa men känslan av att det skedde helt på deras villkor gjorde mig väldigt ödmjuk.
Kanske vi skulle visa våra hundar samma respekt. Visst har vi domesticerat hunden men ger vi den den respekt som hunden förtjänar?
Nämligen att låta den vara det djur den är. Domesticerad eller ej!

Ha en underbar dag!
Kram

Tid

Godmorgon!

Morgonen är mörkare än vanligt. Regnet hänger i luften. Det blåser en vind som trots att det ser väldigt höstigt ut inte är så kall. Trodde att en mössa skulle vara skön på första morgonrundan men öronen blev väldigt varma direkt så den åkte av igen.

Jag har ledig vecka och den var väldigt planerad sedan länge med allt jag skulle hinna med och här sitter jag nu och har inte bockat av många saker kan jag säga. Allting tar så väldigt mycket längre tid än jag trodde och jag som inte brukar vara tidsoptimist har nog gjort en felkalkyl här.

Jag är en människa som är väldigt organiserad när jag jobbar och innan en ny kursomgång börjar har jag skrivit ut deltagarlistor där jag sen kan pricka av alla. En närvarolista ska också göras denna gången. Det är väldigt retfullt att inte komma ihåg om någon meddelat att dom inte kommer en lektion och då är det bra att ha en lista där man kan notera detta. Kursplaneringen ska gås igenom för alla kurserna. Lite förändringar ska göras på allihop. Även maillistor ska göras. Kvitto ska förskrivas. Skönt att ha det gjort och slippa stå och göra det när alla står där med pengarna i handen. Bokföringen ska även den vara gjord denna veckan.

Jag brukar dessutom städa bilen inför varje omgång. Min bil är full av saker som används på kurserna och det är inte alltid dom hamnar på rätt ställe under kursomgången.
Lägg sedan till allt som behöver göras här hemma och alla ärenden som ska göras både mina egna och mors så blir det inte så mycket tid över till det som verkligen skulle behövas.
Storstädning!!

Hundarna ska ha sitt. Det tummar jag sällan på. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Jag brukade förr hinna med sååå mycket mer på en dag än vad jag gör nu. Är det åldern? Går det lite långsammare redan? Så gammal är jag inte!
Det är inte dags för käppen redan. Dagarna går så fort och när kvällen kommer och man sjunker ner i soffan är man så trött trots att man inte hunnit med allt man ska.
Det blev lite gnälligt nu känner jag. Kanske är det så att jag inte är så organiserad som jag tror.
Eller har en liten tidstjuv smugit in i mitt liv och stulit några timmar varje dag?

Ha en underbar dag!
Kram

Lyckad avslutning.

Godmorgon!

Vaknade till en regnig men mild morgon och är väl en av de få som tycker att det är fint väder. Ingen blåst och temperatur som känns behaglig är fint väder för mig.

Jag somnade med ett leende på läpparna igår. Såg nog ganska fånig ut! Avslutningen på min kurs här hemma var en av de bästa jag haft. Examensövningarna gick ut på att deltagarna skulle se hur deras hundar utvecklats under de här åtta veckorna. Vi gjorde inga nya saker. Gick igenom det vi lärt oss och som en liten knorr på svansen lade jag på extra störning på de övningar som hundarna lärt sig.

Lycka! Hundarna fixade alltihop och matte och husse fick se hur duktiga deras hundar faktiskt blivit. Det var många förvånade och glada leende på ägarna. När dom blev osäkra på om hunden skulle klara det sa jag till dom att lita på sina hundar och sig själva och till min oerhörda glädje funkade det på både hund och ägare. Sååå duktiga!

Här skulle jag lagt upp bilder på detta men se jag var så upptagen av att njuta av deras framgångar så det glömde jag. Här skulle man även kunna säga att jag varit en bra instruktör men det är ju faktiskt så att det är dom som gjort jobbet! Inte jag! Visst har jag försökt att peppa och rättat till när det inte gått så bra men det är ju inte vi instruktörer som gör jobbet. Tränar man mellan lektionerna så blir det så här! Detta har varit en helt underbar grupp som köpt hela konceptet och förstått hur viktigt det är att jobba och lärt sig att se när hunden är redo att jobba och när det är dags för en stund på filten istället. Dom har tagit till sig vikten av att ta hänsyn till hundens dagsform och jag har försökt att verkligen individanpassa träningen. Varje hund måste få jobba på sin nivå. På sina villkor.
Det har vi gjort. Hela kursen. Det har funnits lektioner när det inte gått så bra men ingen har deppat för det. Nya tag när hunden är redo.

Resultatet blev som sagt hur bra som helst. Vi avslutade det hela med fika i mitt uterum med Björns nybakade bullar och hundarna fick umgås på gräsmattan. Stor som liten lekte jättefint och det var en samling mycket trötta och nöjda hundar som packades in i bilarna. Jag gick in och var i ca en timme efteråt som en speedad duracellkanin. Uppe i varv till tusen! Jag ville bara fortsätta och fortsätta...........

Ha en underbar dag!
Kram

Söndagsfundering.

Godmiddag!

Det är söndag och trots att jag har en avslutning på en kurs ikväll och en del att göra innan dess så tar jag mig lite tid att sitta och fundera.

Många säger till mig att mina hundar har det bäst i världen och jag brukar protestera lite och säga att det är deras vardag så det är inte så upphetsande för dem. Dom springer i skog och mark lösa varje dag. Dom är med mig på mina kurser och får där aktivering (nåja, det hinner vi inte så mycket då) och umgås med andra hundar. Vi tillbringar i stort sett hela dygnet tillsammans och på helgerna åker vi oftast iväg till nya platser med husvagnen. Något som dom älskar. Men. Det är deras vardag. Med lite knorr i ibland.

Vi tränar sällan lydnad. Då menar jag att jag planerar något som vi ska träna på och går ut och gör det. Det är jag väldigt dålig på. Lydnadsträningen sker i vår vardag. Nu sitter jag och funderar lite över vad vi egentligen gör om dagarna.

På promenaden får dom "sitta kvar" när vi ska passera ett stengärde med taggtråd. Inkallning, ja, det gör jag många gånger på varje promenad. "Gå fint!" det gör man när man ska passera något som jag inte vill att dom ska springa fram till. "Gå bakom" sitter fint när man ska passera någon trång passage. "Ögonkontakt" sker varje gång vi ska påbörja någon rolig lek. "Avslappning" tränar vi varje gång jag packar upp min frukost när vi sitter i skogen.

Jag inser nu att jag tränar lydnad väldigt mycket! Man glömmer lätt det man faktiskt gör i vardagen. Det blir ganska mycket när man tänker efter. Dessutom leker jag mycket med mina hundar och det är i mina ögon den bästa lydnadsträningen man kan få.

Då är det ok att dom ligger i små högar just nu och man kan då tycka att dom har "tråkigt". Det har dom inte! Dom vilar upp sig för den ständigt pågående lydnadsträningen som vi gör. Varje dag! Tänk vad man kan komma på när man sitter och funderar. Det är nog inte så illa i alla fall.

Ha en underbar dag!