Sågad.

Godmorgon!

Hundsport dimper ner i brevlådan och det första som möter mig är en artikel av Fredrik Steen som sågar mig och många med mig vid fotknölarna. Tack för det.

Käre Fredrik.

Jag har sett dig stå i ett hörn på en konferens i Stockholm putande med läppen, tjurig som en liten barnrumpa för att någon haft mage att kritisera dina tvmetoder. Uttalandena du gjorde där var så barnsliga att min aktning för dig sjönk till noll. Jag ska inte sjunka till din nivå men en sak ska du veta: många, många kommer väldigt långt med sina hundar genom att använda sig av, för hunden, rättvisa metoder, utan att använda sig av korrigering i form av "nej" när hunden gör "fel".

Du borde veta att allt hunden gör är rätt ur hundens sätt att se på det. Vårt jobb är att lära hunden att agera enligt hur vi vill ha det. Att använda ord som "nej" och "fy" i det läget är inte rättvist! Det vore som om jag tvingade dig att läsa en manual på kinesiska och bli förbannad när du inte klarar av det. Alltså använder vi inte "nej" i inlärningen. Aldrig! Det är inte rättvist mot hunden. Om hunden inte gör rätt. Träna mer och vid behov ändra din träning. Positivt! Ska man använda sig av bestraffning ska man ha djävligt klart för sig vad man sysslar med! All bestraffning sker på bekostnad av relationen. Hunden kanske slutar för ögonblicket men den har inte lärt sig ett skit! Tro inte att du blir en ledare när du använder dig av bestraffning. Läs något av vad kända forskare som t ex Per Jensen skrivit. Jag tror du behöver det!

Exemplen du tar upp i början är rent ut sagt löjliga.
Exemplet där du säger att hunden aldrig gör rätt ifrågasätter jag starkt. Klart den gör!
Se hunden! Hur stort avstånd måste jag ha till en början för att hunden ska klara av att jobba med mig?

Jag vägrar tro att det enda hundpsykologen sagt är "ingen korrigering, bara belöning". Jag är hundra säker på att dom fått tips och råd för hur dom ska jobba med hunden i övrigt också. Annars är det en riktigt dålig hundpsykolog och det kan man inte såga alla andra psykologer för.

Problemet är att man inte har tålamod. Man vill ha snabba resultat! Om hunden, som du säger, avlivas för att man inte kommit i mål beror inte på att man inte använt sig av korrigeringar! Det beror på att man inte lagt ner tillräckligt mycket arbete för att nå målet!

Jag blir rent ut sagt förbannad när du kallar det för okunskap. Inget kan vara mer fel. De flesta av oss som håller kurser med positiva metoder har ett stort intresse för etologi och håller oss uppdaterade med de senaste rönen för att förstå hunden bättre och därmed kan vi hålla våra kurser i en anda där vi sätter hunden i första rummet. Inte vår bekvämlighet där vi ska ha hunden att fungera som en maskin och inte som den individ den är. Nämligen att den får vara hund samtidigt som den lär sig att fungera i den förvirrande värld dom tvingas leva i. Det kan man om man har tålamodet, är konsekvent samtidigt som man är snäll mot hunden.

Om man stöter på problem, det gör de flesta av oss, måste man analysera och ta reda på varför hunden gör som den gör. Är hunden aggressiv måste man ta reda på varför. Om den "bär sig åt". Varför? Det finns en anledning. Att inte arbeta med anledningen utan bara ta till korrigering är fatalt. Det finns inga snabba lösningar. Det blir på hundens bekostnad och problemet kommer tillbaka. Tro mig!

Lär jag inte mina hundar ett nej då? Klart jag gör! Men jag skulle aldrig drömma om att använda det när jag tränar hunden! Då ska det bara vara positivt. Basta! Jag når mina mål ändå. Om jag gör mitt jobb!!!

Du säger att vi ska sätta oss på skolbänken igen. Kära Fredrik. Det gör vi hela tiden! Har du funderat på att sätta dig själv där? Kanske du kunde lära dig något du också.

Ha en underbar dag!
Kram