Snart jul?

Godmorgon!

Julen närmar sig och jag är säker på att den kommer att överrumpla mig som vanligt. Alla som känner mig vet att jag inte är någon pysselmänniska och att julpynta drar jag så länge jag kan på för att slippa. Det är inte så att jag inte vill ha tomtar och änglar lite överallt men det är så förbaskat jobbigt att få dit dom! Jag springer omkring och slänger upp tomtar lite här och lite där och sedan kommer pysselmaken och hänger upp sina fina grenar med lampor i över köksbordet, knäckebröd med fina sidenband och allt blir så fint så.

Jag avundas dom som gör fina pepparkakshus. Om jag skulle ge mig på det skulle det förmodligen se ut som en rivningskåk. Mina klänetter ser ut som trädstammar på stranden vridande sig hit och dit. Dom smakar gott men ack som dom ser ut.
Pepparkakorna blir alldeles för tjocka eller så får jag inte upp dom från bakbordet med följd att bocken ser ut som en gris och tomten ser ut som en annorektisk fotomodell.
Dom senaste åren har jag lagt över detta hantverk på maken för då blir det både gott och snyggt.

En sak är jag dock lite stolt över. Min julgran. Den är viktig. Det ska stå en gran på gården som lyser upp i vintermörkret och givetvis en gran inne. Granen inne ska vara symmetriskt klädd. Om jag får bestämma. Det får jag numera sedan barnen flyttat hemifrån om inte dottern hinner hem för att göra det. Om jag hinner göra det blir det enbart röda kulor och massor av glitter. Så fin så!

På julafton går jag omkring i mitt röda julförkläde och ser hur julig ut som helst. Alla tomtarna är på plats, glöggen värmd till Kalle Anka börjar, julklapparna är inslagna och rimmade och i ugnen står köttbullarna och prinskorvarna på värmning. Julskinkan luktar gott på köksbänken. Sillburkarna är fint invirade i folie med röda rosetter och i dörrgångarna hänger apelsiner med kryddnejlikor och luktar gott även dom.

Det mesta är dock makens förtjänst som blir som ett litet barn varje jul. Han pysslar och lackar julklappar. Hämtar granris i skogen. Rullar senap till halva släkten. Med glittrande ögon sitter han sen där och myser. Det är tur att han är som han är. Annars hade det nog inte blivit så mycket jul här hemma. Eller jo, kanske, men lite annorlunda hade den nog blivit. Lite enklare. Det är tur att han är som han är för jag myser även jag när allt är färdigt.

Ha en underbar dag!
Kram