Godmorgon!
Nu flyttar jag denna blogg till min hemsida. www.L8shundskola.se
Bloggen hittar du här: www.l8shundskola.se/blogg
Hoppas vi ses där!
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 23 september 2012
lördag 22 september 2012
Ut i det okända?
Godmorgon!
Ja, då är man tillbaka igen. Haft en vecka utan sömn och med magont, illamående där jag känt mig sjukare än någonsin. Har jag varit sjuk? Nej, det har jag inte. Jag har tagit jobbiga beslut. Eller egentligen var det inte själva beslutet som var jobbigt men allt som det drar med sig.
Jag har efter mycket funderande hit och dit bestämt mig för att gå vidare i mitt jobb på egen hand. Det var dags nu och tillfället det rätta av många skäl. Så. Nu bedriver jag hundkurser under namnet Lottas Hundskola. Namnet är inte nytt egentligen men eftersom jag samarbetat med annan hundskola innan är det ingen som vet vem jag är egentligen. Någon som vill veta hittar mig här www.l8s.n.nu
Det kanske inte kommer att funka men då har jag i alla fall försökt. Monica på Bonizas Hundskola är fortfarande min vän och vi kommer att samarbeta på något sätt hoppas jag. Det har varit underbara år tillsammans. Vi har delat både glädje och sorg och hon är min stora mentor i hundträningsvärlden. En av de bästa!
För att göra lite reklam här via bloggen vill jag tala om att allt är som vanligt med bara små skillnader. Det kommer att ta lite tid att köra in sig men eftersom jag jobbat dygnet runt den senaste tiden för att övergången skulle bli så smidig som möjligt så är jag beredd att köra igång direkt i full skala. Om jag får några kunder återstår att se. Jag kastar mig ut och hoppas att jag inte landar för hårt. Då har jag i alla fall försökt.
Ha en underbar dag!
Kram
Ja, då är man tillbaka igen. Haft en vecka utan sömn och med magont, illamående där jag känt mig sjukare än någonsin. Har jag varit sjuk? Nej, det har jag inte. Jag har tagit jobbiga beslut. Eller egentligen var det inte själva beslutet som var jobbigt men allt som det drar med sig.
Jag har efter mycket funderande hit och dit bestämt mig för att gå vidare i mitt jobb på egen hand. Det var dags nu och tillfället det rätta av många skäl. Så. Nu bedriver jag hundkurser under namnet Lottas Hundskola. Namnet är inte nytt egentligen men eftersom jag samarbetat med annan hundskola innan är det ingen som vet vem jag är egentligen. Någon som vill veta hittar mig här www.l8s.n.nu
Det kanske inte kommer att funka men då har jag i alla fall försökt. Monica på Bonizas Hundskola är fortfarande min vän och vi kommer att samarbeta på något sätt hoppas jag. Det har varit underbara år tillsammans. Vi har delat både glädje och sorg och hon är min stora mentor i hundträningsvärlden. En av de bästa!
För att göra lite reklam här via bloggen vill jag tala om att allt är som vanligt med bara små skillnader. Det kommer att ta lite tid att köra in sig men eftersom jag jobbat dygnet runt den senaste tiden för att övergången skulle bli så smidig som möjligt så är jag beredd att köra igång direkt i full skala. Om jag får några kunder återstår att se. Jag kastar mig ut och hoppas att jag inte landar för hårt. Då har jag i alla fall försökt.
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 20 september 2012
tisdag 18 september 2012
Det är ju så roligt!
Godmorgon!
Först tänkte jag bara skriva idag att jag har ont och är trött och har inte lust att skriva någonting men sen tänkte jag efter. Ingen vill lyssna på sånt gnäll. Då tänkte jag inte skriva någonting alls. Så tänkte jag efter igen. Det finns alltid något att svamla om. Vad ska jag annars göra medan jag dricker mitt "dagsattvaknate"?
Igår var jag allt utom taggad för att åka till kurserna och jag tror min kollega Emma var lite orolig när vi var på väg dit för hur det skulle gå. Hon kom hem till mig för att samåka och jag tyckte att vi hade allt tid i världen. Det hade vi inte. Jag var förvirrad på tiden. På vägen dit höll jag på att köra fel. Jag var allmänt förvirrad. Huvudet är fullt. Hur skulle detta gå?
Det gick alldeles utmärkt. Jag snurrade inte till det alls. Mycket tack vare Emma men också för att jag har så jäkla roligt när jag jobbar och glömmer allt annat. Emma är bra på att hålla reda på mig när jag inte riktigt funkar.
Det fortsätter att vara osäkert med allting även om jag har fått lite rapporter som gör att jag vågar hoppas. Vilket fall som helst kör jag på som vanligt tills någon säger något annat. Det kommer att ordna sig.
Därför tjatade jag på om fortsatta kurser. Hur viktigt det är och framför allt hur kul det är att ge hunden den där kvällen i veckan då det bara är jag och hunden. Jag har så många duktiga deltagare denna omgången så jag håller tummarna att samtliga anmäler sig vidare. Ok, det är kanske att hoppas för mycket men varför inte?
Här finns miljö/lydnad där vi arbetar med att göra hunden störningstålig i olika miljöer. Hittar lugnet på en massa olika platser. Så nyttigt.
Vardagslydnad. Kursen som följer på valpkursen. Kanske den viktigaste kursen av alla. Valpen kommer in i könsmognaden och det är viktigare än någonsin att jobba.
Allmänlydnad. Här jobbar vi på att få precision i alla momenten. Hunden ska vara lös. Det handlar mycket om att våga lita på sin hund. Här är det extra roligt när man ser hur snabbt det funkar när man bara vågar.
Inkallning/lösträning! Kursen alla behöver för att ge hunden den frihet under ansvar som vi alla vill ge dom. Här jobbar vi i ett ganska högt tempo under en timme. Inkallning är kul och det har vi på denna kurs.
Aktivering. Hjärngympa! Så viktigt för hunden och så roligt!
Det finns en hel del och jag hoppas att jag kan starta alltihop. Det är ju så roligt!
Kurserna finns här: http://www.bonizashundskola.se/kurser
Ha en underbar dag!
Kram
Först tänkte jag bara skriva idag att jag har ont och är trött och har inte lust att skriva någonting men sen tänkte jag efter. Ingen vill lyssna på sånt gnäll. Då tänkte jag inte skriva någonting alls. Så tänkte jag efter igen. Det finns alltid något att svamla om. Vad ska jag annars göra medan jag dricker mitt "dagsattvaknate"?
Igår var jag allt utom taggad för att åka till kurserna och jag tror min kollega Emma var lite orolig när vi var på väg dit för hur det skulle gå. Hon kom hem till mig för att samåka och jag tyckte att vi hade allt tid i världen. Det hade vi inte. Jag var förvirrad på tiden. På vägen dit höll jag på att köra fel. Jag var allmänt förvirrad. Huvudet är fullt. Hur skulle detta gå?
Det gick alldeles utmärkt. Jag snurrade inte till det alls. Mycket tack vare Emma men också för att jag har så jäkla roligt när jag jobbar och glömmer allt annat. Emma är bra på att hålla reda på mig när jag inte riktigt funkar.
Det fortsätter att vara osäkert med allting även om jag har fått lite rapporter som gör att jag vågar hoppas. Vilket fall som helst kör jag på som vanligt tills någon säger något annat. Det kommer att ordna sig.
Därför tjatade jag på om fortsatta kurser. Hur viktigt det är och framför allt hur kul det är att ge hunden den där kvällen i veckan då det bara är jag och hunden. Jag har så många duktiga deltagare denna omgången så jag håller tummarna att samtliga anmäler sig vidare. Ok, det är kanske att hoppas för mycket men varför inte?
Här finns miljö/lydnad där vi arbetar med att göra hunden störningstålig i olika miljöer. Hittar lugnet på en massa olika platser. Så nyttigt.
Vardagslydnad. Kursen som följer på valpkursen. Kanske den viktigaste kursen av alla. Valpen kommer in i könsmognaden och det är viktigare än någonsin att jobba.
Allmänlydnad. Här jobbar vi på att få precision i alla momenten. Hunden ska vara lös. Det handlar mycket om att våga lita på sin hund. Här är det extra roligt när man ser hur snabbt det funkar när man bara vågar.
Inkallning/lösträning! Kursen alla behöver för att ge hunden den frihet under ansvar som vi alla vill ge dom. Här jobbar vi i ett ganska högt tempo under en timme. Inkallning är kul och det har vi på denna kurs.
Aktivering. Hjärngympa! Så viktigt för hunden och så roligt!
Det finns en hel del och jag hoppas att jag kan starta alltihop. Det är ju så roligt!
Kurserna finns här: http://www.bonizashundskola.se/kurser
Ha en underbar dag!
Kram
måndag 17 september 2012
Brytningspunkt?
Godmorgon!
Lite då och då kommer man till brytningspunkter i livet. Ibland frivilligt och ibland ofrivilligt. Ibland blir det bättre och ibland är man tvungen att anpassa sig till det oundvikliga. Jag föredrar så klart en anpassning som jag själv planerat.
Jag har levt så länge att jag upplevt detta flera gånger. Det har inte alltid blivit bättre men man har kunnat gå vidare. Jag är inte så bra på att ta ett problem i taget. Samlar gärna ihop det i en klump och det blir bara rörigt i huvudet. Just nu är det rena kaoset. Saker och ting känns lite utanför min kontroll och jag kan inte bringa reda i varken vad jag vill eller vad som ska göras. Olika lösningar men inga bra än så länge.
Trots att jag kan verka som en person som söker förändringar, husdrömmen på Öland t ex, så är jag egentligen en som klamrar mig fast som en igel i det som är tryggt och bekant. Jag ska helst ha kontroll hela tiden. När jag inte har det kommer mörkret direkt. Då vill jag bara lägga av. Alla som uppnått vuxen ålder vet att det är omöjligt att ha kontroll på allt och därför hamnar jag här emellanåt. Jag känner mig väldigt ensam i min situation trots att jag har människor omkring mig som vill hjälpa till att hitta lösningar. Jag vill verkligen inte ha någon förändring just nu! Jag mådde så bra och nu är jag på väg in i mörkret igen.
Jag kan fortfarande fungera i vardagen. Jag kan göra det jag ska. Jag kan fortfarande känna mig taggad till tusen när jag kör till jobb. Jag har fortfarande lika roligt när jag står på mina kurser och lägger all min energi på det som ska göras där. Jag har inga problem med att koncentrera mig på det som kommer upp och behöver lösas där. Men när jag stänger bildörren och kör hem är det en helt annan sak. Då kommer den där känslan i magen. Känslan, jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Känslan av svek. Livets svek. Mådde du bra? Det ska vi snabbt ändra på!
Det är väl så här det ska vara. Det är väl så här det är för alla. Jag är inte unik. Alla har problem som dyker upp då och då. Ibland stora och ibland små. Kom inte med att det finns dom som har det värre. Leta inte upp någon som har svåra sjukdomar eller som mist allt dom äger och har. Det hjälper inte mig ett dugg. Jag är jag och har väldigt svårt att hantera detta just nu. Jag tar mig rätten att vara den jag är. Kan inte vara någon annan. Jag mår jävligt dåligt och behöver inte höra att någon annan har det sämre.
Det här kanske löser sig fortare än jag tror. Om jag kommer att må bättre av det återstår att se. Löser det sig inte får jag anpassa mig efter det. Jag är fullt medveten om det. Det är dock nog inte den enda orsaken till min sinnesstämning. För ett år sedan var jag färdig med livet. Jag vill inte hamna där igen. Hur jag ska undvika det vet jag inte.
Har du läst ända hit och ångrat dig ber jag om ursäkt. Det var inte meningen att förstöra din måndag. Jag behövde sätta detta på "papper" för mig själv. Bloggen jag skriver är rak, ärlig och i första hand för mig själv. Men någonstans vill jag förmodligen tala om hur jag mår. Annars hade jag haft en liten dagbok med rosor på utsidan och ett litet sött lås som jag gömt under huvudkudden. Jag hade klistrat på ett leende som bara sitter på utsidan. Tack vare att jag älskar det jag gör behöver jag åtminstone inte fejka leendet där. Det är äkta.
Ha en underbar dag!
Kram
Lite då och då kommer man till brytningspunkter i livet. Ibland frivilligt och ibland ofrivilligt. Ibland blir det bättre och ibland är man tvungen att anpassa sig till det oundvikliga. Jag föredrar så klart en anpassning som jag själv planerat.
Jag har levt så länge att jag upplevt detta flera gånger. Det har inte alltid blivit bättre men man har kunnat gå vidare. Jag är inte så bra på att ta ett problem i taget. Samlar gärna ihop det i en klump och det blir bara rörigt i huvudet. Just nu är det rena kaoset. Saker och ting känns lite utanför min kontroll och jag kan inte bringa reda i varken vad jag vill eller vad som ska göras. Olika lösningar men inga bra än så länge.
Trots att jag kan verka som en person som söker förändringar, husdrömmen på Öland t ex, så är jag egentligen en som klamrar mig fast som en igel i det som är tryggt och bekant. Jag ska helst ha kontroll hela tiden. När jag inte har det kommer mörkret direkt. Då vill jag bara lägga av. Alla som uppnått vuxen ålder vet att det är omöjligt att ha kontroll på allt och därför hamnar jag här emellanåt. Jag känner mig väldigt ensam i min situation trots att jag har människor omkring mig som vill hjälpa till att hitta lösningar. Jag vill verkligen inte ha någon förändring just nu! Jag mådde så bra och nu är jag på väg in i mörkret igen.
Jag kan fortfarande fungera i vardagen. Jag kan göra det jag ska. Jag kan fortfarande känna mig taggad till tusen när jag kör till jobb. Jag har fortfarande lika roligt när jag står på mina kurser och lägger all min energi på det som ska göras där. Jag har inga problem med att koncentrera mig på det som kommer upp och behöver lösas där. Men när jag stänger bildörren och kör hem är det en helt annan sak. Då kommer den där känslan i magen. Känslan, jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Känslan av svek. Livets svek. Mådde du bra? Det ska vi snabbt ändra på!
Det är väl så här det ska vara. Det är väl så här det är för alla. Jag är inte unik. Alla har problem som dyker upp då och då. Ibland stora och ibland små. Kom inte med att det finns dom som har det värre. Leta inte upp någon som har svåra sjukdomar eller som mist allt dom äger och har. Det hjälper inte mig ett dugg. Jag är jag och har väldigt svårt att hantera detta just nu. Jag tar mig rätten att vara den jag är. Kan inte vara någon annan. Jag mår jävligt dåligt och behöver inte höra att någon annan har det sämre.
Det här kanske löser sig fortare än jag tror. Om jag kommer att må bättre av det återstår att se. Löser det sig inte får jag anpassa mig efter det. Jag är fullt medveten om det. Det är dock nog inte den enda orsaken till min sinnesstämning. För ett år sedan var jag färdig med livet. Jag vill inte hamna där igen. Hur jag ska undvika det vet jag inte.
Har du läst ända hit och ångrat dig ber jag om ursäkt. Det var inte meningen att förstöra din måndag. Jag behövde sätta detta på "papper" för mig själv. Bloggen jag skriver är rak, ärlig och i första hand för mig själv. Men någonstans vill jag förmodligen tala om hur jag mår. Annars hade jag haft en liten dagbok med rosor på utsidan och ett litet sött lås som jag gömt under huvudkudden. Jag hade klistrat på ett leende som bara sitter på utsidan. Tack vare att jag älskar det jag gör behöver jag åtminstone inte fejka leendet där. Det är äkta.
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 16 september 2012
Stadsträning igen!
Godmorgon!
Stadsträning med valparna och inte tog jag fram kameran inte. Nejdå. Jag är nog sämst av alla på detta . Men. Jag kan, återigen, tjata om vikten att låta valparna testa olika miljöer, underlag och att titta på saker som vi ser som helt naturliga men som är väldigt konstiga för valpen. Här fanns trappor. Olika sorter, med konstiga galler, trappor man kan se rakt igenom, olika lutning. För oss samma sak men för valparna.....
En fladdrande ballong. Usch, otäckt sa en del. Med oss på rundan var en underbar vuxen goldengosse som skyggade för denna ballong. Vad gjorde mina härliga deltagare då? Stannade, studerade och pillade på ballongen och man kunde riktigt se när hundarna tänkte: "ok, då var det väl inte så farligt då". Nyfiket sträckte dom sig fram i tryggheten av att människorna visade att det inte var farligt.
Kunde dom jobba då? Jadå, bland människor och förbipasserande hundar tränade dom både följsamhet och hur man hälsar. När vi sen vandrat genom stan bland bussar, cyklar och en massa andra hundar och slog oss ner på torget var valparna så slut att det tog en stund innan dom kunde slappna av.Vi gav dom tid. Tid att studera. Tid att ta in. Trygghet av att vara i grupp. Doris vaktar, tyvärr, sin lilla flock av valpar från alla andra hundar som har mage att passera oss där vi sitter. Som en drottning ligger hon där i mitten och när hon inte somnar, vilket hon ofta gör, ser hon till att inga hundar kommer fram till oss. Mina valpar, säger hon.
Jag vill ge en eloge till denna lilla grupp jag har på valpkurs denna omgången. Som ni jobbar, lyssnar, frågar och engagerar er i era valpar. Underbart!
Ha en underbar dag!
Kram
Stadsträning med valparna och inte tog jag fram kameran inte. Nejdå. Jag är nog sämst av alla på detta . Men. Jag kan, återigen, tjata om vikten att låta valparna testa olika miljöer, underlag och att titta på saker som vi ser som helt naturliga men som är väldigt konstiga för valpen. Här fanns trappor. Olika sorter, med konstiga galler, trappor man kan se rakt igenom, olika lutning. För oss samma sak men för valparna.....
En fladdrande ballong. Usch, otäckt sa en del. Med oss på rundan var en underbar vuxen goldengosse som skyggade för denna ballong. Vad gjorde mina härliga deltagare då? Stannade, studerade och pillade på ballongen och man kunde riktigt se när hundarna tänkte: "ok, då var det väl inte så farligt då". Nyfiket sträckte dom sig fram i tryggheten av att människorna visade att det inte var farligt.
Kunde dom jobba då? Jadå, bland människor och förbipasserande hundar tränade dom både följsamhet och hur man hälsar. När vi sen vandrat genom stan bland bussar, cyklar och en massa andra hundar och slog oss ner på torget var valparna så slut att det tog en stund innan dom kunde slappna av.Vi gav dom tid. Tid att studera. Tid att ta in. Trygghet av att vara i grupp. Doris vaktar, tyvärr, sin lilla flock av valpar från alla andra hundar som har mage att passera oss där vi sitter. Som en drottning ligger hon där i mitten och när hon inte somnar, vilket hon ofta gör, ser hon till att inga hundar kommer fram till oss. Mina valpar, säger hon.
Jag vill ge en eloge till denna lilla grupp jag har på valpkurs denna omgången. Som ni jobbar, lyssnar, frågar och engagerar er i era valpar. Underbart!
Ha en underbar dag!
Kram
lördag 15 september 2012
Stackars ko!
Godmorgon!
Eller jag, min morgon började inte så bra. Vi tar det från början.
I onsdags hittade jag en nyförlöst kalv i hänget som gränsar till min mark. Söt som socker. Sidan om låg mamman och jag tänkte inte så mycket på det då. Under dagen tittade jag till dom och mamman låg fortfarande ner. Hm. Det kan inte vara rätt. Ingen bonde i sikte och det är inte första gången som jag har fått jaga honom för att något inte varit rätt bland hans kor.
På torsdagen såg jag att kon var död. Alldeles ensam låg hon där i regnet och mörkret och jag grät en skvätt för hennes skull. Ingen ska behöva dö på detta vis. Kalven var inte där vad jag kunde se så jag trodde så klart att bondjäveln hade varit och tagit hand om den. Att han lät den stackars kon ligga där och självdö förvånar mig inte alls. Det är inte första gången.
På morgonen idag går jag upp för att se om dom hämtat kon och chockad ser jag att kalven står vid hennes kalla döda sida. Nu jävlar är det krig! Hem som ett skott. Ringer alla telefonnummer jag har till familjen och ingen svarar. Nästa samtal var till polisen! Nu får det fan i mig vara nog. Där fick jag inte mycket hjälp. Inte ville dom köra ut. Ring Länsstyrelsen på måndag! Då är för fan kalven död!!
Jag fick så småningom tag på en av ägarna och han försökte proppa mig full av lögner för att skydda sig själv. "Jag tittade till henne i går och då stod hon upp". Skitsnack! Då var hon redan död. Detta efter att han sagt "Är hon inte bland dom andra korna?" Alltså visste han inte ens att hon var där. Ljug inte! Ta bara hand om dina djur!
Jag hoppas att det inte är försent för den söta kalven.
Ha en underbar dag!
Kram
Eller jag, min morgon började inte så bra. Vi tar det från början.
I onsdags hittade jag en nyförlöst kalv i hänget som gränsar till min mark. Söt som socker. Sidan om låg mamman och jag tänkte inte så mycket på det då. Under dagen tittade jag till dom och mamman låg fortfarande ner. Hm. Det kan inte vara rätt. Ingen bonde i sikte och det är inte första gången som jag har fått jaga honom för att något inte varit rätt bland hans kor.
På torsdagen såg jag att kon var död. Alldeles ensam låg hon där i regnet och mörkret och jag grät en skvätt för hennes skull. Ingen ska behöva dö på detta vis. Kalven var inte där vad jag kunde se så jag trodde så klart att bondjäveln hade varit och tagit hand om den. Att han lät den stackars kon ligga där och självdö förvånar mig inte alls. Det är inte första gången.
På morgonen idag går jag upp för att se om dom hämtat kon och chockad ser jag att kalven står vid hennes kalla döda sida. Nu jävlar är det krig! Hem som ett skott. Ringer alla telefonnummer jag har till familjen och ingen svarar. Nästa samtal var till polisen! Nu får det fan i mig vara nog. Där fick jag inte mycket hjälp. Inte ville dom köra ut. Ring Länsstyrelsen på måndag! Då är för fan kalven död!!
Jag fick så småningom tag på en av ägarna och han försökte proppa mig full av lögner för att skydda sig själv. "Jag tittade till henne i går och då stod hon upp". Skitsnack! Då var hon redan död. Detta efter att han sagt "Är hon inte bland dom andra korna?" Alltså visste han inte ens att hon var där. Ljug inte! Ta bara hand om dina djur!
Jag hoppas att det inte är försent för den söta kalven.
Ha en underbar dag!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)