Härliga människor!

Godmorgon!

Idag blir det ett kort inlägg för jag har egentligen inte så mycket att säga men jag måste bara ge en eloge till mina underbara deltagare på miljö/lydnadskursen.

Vädret gjorde sitt bästa för att störa oss med kalla vindar och ett ösregn som blötte ner både hund och människa rejält. Ingen hade regnkläder så blöta blev vi verkligen. Jag hade regnkläder i bilen men ville inte ta på mig dom eftersom ingen annan hade regnkläder på sig. Man måste vara lite solidarisk. Hihi!
Trots detta så åkte filtarna fram och man satte sig med hundarna mitt på Limhamns torg och en och annan som passerade tyckte att vi bar oss konstigt åt.

När regnet upphörde och vi var blöta in på bara skinnet var det ingen som gnällde och ville gå hem utan då jobbade man med hundarna och humöret var på topp. Regn har en förmåga att dämpa humöret och hundarna brukar bli lite sega men inte dom här. Härliga människor och hundar!

Ok. Mot slutet av lektionen tyckte en och annan hund att nu fick det minsann räcka och såg ut som om dom ville hem till stugvärmen och då bröt vi upp. Alla leende och trots allt nöjda med lektionen. Härligt!
Jag körde hem och ska villigt erkänna att det var skönt att komma hem och få torra kläder på mig och dricka en varm kopp te.

Ha en underbar dag!
Kram

Harmoni

Godmorgon!

Sitter vid köksbordet och lyssnar på tystnaden i huset. Jo, man kan faktiskt lyssna på tystnaden. Det är något man gör alldeles för sällan. Eller kanske inte jag för där hämtar jag orken att hantera vardagen när den är jobbig.
Just nu är det väldigt lugnt i huset. Hundarna har gått och lagt sig igen efter sin frukost och jag tar en kopp te och laddar för dagen som idag består av de vanliga hushållsbestyren och jobb ikväll. Inget upphetsande precis men jag tycker om vardag. Då allting går sin gilla gång.

Inga stora bekymmer vilar på mina axlar just nu och det är så skönt. Har hittat balans i det som annars är jobbigt och försöker att inte bry mig om det jag inte kan göra något åt. Låter saker vara lite. Det jag inte hinner eller har lust med låter jag bero. Det mesta är inte brått. Vill jag sitta och knappa på min dator så gör jag det. Utan dåligt samvete. Vill jag ägna dagen åt hundarna så gör jag det. Trots att dammtussarna ligger där och glor på mig. Det tar jag hand om en annan dag.

Det finns en lång "måste-lista" som jag ibland väljer att ignorera. Just nu är det så och första gången, tror jag, så gör jag det med harmoni i kroppen. Det kan inte vara meningen med livet att jaga som en galning för att ha allting i ordning i tillvaron. Vem blir lyckligare av det?
Det är en stor bedrift av mig, det vet alla som känner mig, att försöka tänka så här.
Hur mycket gör jag inte dagligen för att andra inte ska tycka att jag inte gör det jag ska. Har gjort hela mitt liv. Det försöker jag låta bli nu. Herregud, jag har passerat femtioårssträcket med råge och då får man väl för jösse namn göra som man vill.

Jag har ingen mer än min käre man som jag behöver ta hänsyn till. Alla andra struntar jag i vad dom tycker. Jag gör som jag vill. Missförstå mig inte nu. Jag vill ha ordning och reda hemma och ha koll på det mesta men nu gör jag det för min skull inte för alla andras.
Det är skönt att försöka tänka så.

Som nu. Klockan är nio och då brukar hundarna och jag vara på väg ut för att äta vår frukost i skogen. Jag sitter fortfarande kvar vid köksbordet och känner ingen stress. Det låter kanske inte så farligt och dom flesta skulle nog tycka att det inte var så konstigt men för mig som hela mitt liv levt efter vad klockan är och känt stress så fort jag inte följt mitt inre schema så är det en ganska stor sak.
Vad spelar det för roll om jag går ut klockan nio eller halv tio kan man tycka. Jo, för mig har det alltid varit viktigt. Det är dags att slappna av och låta det flyta lite. Tror jag mår bra av det.

Ha en underbar dag!
Kram

Måndag och hundfunderingar.

Godmorgon!

Jaha, då var det måndag igen. Helgen har varit blandad med halsont och avbruten husvagnsmys och kärt besök av son med fästmö. En kurs har jag också hunnit med.
En lektion som inte riktigt var som den brukar. Lite dålig energi mellan hanhundar som kom lite från ingenstans. Det gjorde att jag fick ändra lite på planeringen. Det funkade trots allt ganska bra. Dom jobbade bra ändå. Man får se till att dom inte står för nära varandra så dom kan jobba i alla fall. Det löser sig alltid. Det blir lite annorlunda bara.
Efter en stund på filten för att hitta lugnet lite så är dom redo att jobba igen.

Denna välsignade filt som vi har så mycket nytta av. Lär hunden att slappna av på filten så har du ett magiskt verktyg att använda där hunden känner sig trygg. Har man en hund som lätt stressar upp sig. Låt den jobba lite för att sedan hitta lugnet på sin filt och snart är den redo att jobba igen.
Magiskt! Funkar varje gång.

Idag är det som sagt måndag och det ska hinnas en del innan det är dags för kurserna i Malmö ikväll. Ingen bra dag att känna sig lite slö och likgiltig. Dessutom har jag fått problem. Jag har ingen Doris att ta med på jobbet. Hon har signalerat mycket tydligt att hon inte vill jobba. Jag fick henne inte ens att gå förbi hundarna igår och det beror förmodligen på att hon är på väg att löpa. Igen! Det är bara fem månader sedan och med tanke på hennes långa löpcykel så borde hon inte löpa nu igen. Svullnaden är inte att ta miste på så det är på gång.
Jag har aldrig haft en hund som blir så konstig när hon ska löpa. Hon vågade inte gå förbi hundarna och såg ut som en strykrädd liten tax. Hon smet undan och sprang till husse som stod och målade runt hörnet. Det gick helt enkelt inte att få henne att göra någonting så det var bara att släppa in henne i trädgården och köra utan hund.
Om den hunden inte vill så är det inte ens lönt att försöka. Inte ens hennes älsklingsleksak kunde locka fram henne. Envis som synden är hon. Jag tror hon var en åsna i sitt förra liv! Hm, där har jag så klart förklaringen till hanhundarnas dåliga humör på kursen. Tänkte jag inte på.

Alma får hoppa in och jobba istället. Det gör hon så gärna. Även hon verkar lite trött just nu men hon är allt utom envis och är alltid med på allt man vill göra. Det är vid såna här tillfällen man önskar att Selma inte mådde som hon gör. Det finns ingen hund som så gärna jobbar med mig. Hon är så duktig men eftersom hon inte klarar andra hundar och är så rädd för allting så kan jag inte ta med henne på jobb. Synd. Då börjar man fundera på om man inte i alla fall skulle försöka förändra läget. Jag har gjort det så många gånger och fått en hund som bara blir värre och värre så det är inte aktuellt. Men i alla fall....Min lilla goa Selma.

Vi har tagit beslutet att låta henne vara lycklig där hon är. Här hemma. Låta henne följa med husse där hon känner sig trygg så jag ska inte bråka med henne. Men jag skulle behöva en hund just nu som kan lydnadsmomenten så bra som Doris och Selma. Alma är den lydigaste hunden på jorden men några moment kan hon inte. Svårt att visa med en sån hund. Man kan ju inte stå och visa "snurra runt" "slicka dig om nosen" "vinka" "gå zig-zag" osv hela lektionerna. Hon har ju blivit så lydig enbart för att vi har gjort roliga saker ihop. Inte har jag behövt lära henne att gå lös det kan hon utan att ha tränat. Inte heller att gå fint i koppel. Behöver aldrig ha koppel på henne. Hon finns alltid kring mig och då blir det liksom inte att man tränar på saker som man oftast behöver göra med hunden. Hon går inte fram till andra hundar eller människor. Hon är så nöjd med att vara där jag är. Hon jagar inte. Om inte det är skatorna i trädgården. Hon bara är.

Ja, hon får väl följa med och jobba istället för Doris ett tag framöver så får vi se om jag kan förändra Doris inställning till jobbet igen. Doris får följa med på miljö/lydnadskursen där hon kan vara med på promenaden och sedan ligga och slappa på sin filt. Det är nog vad hon klarar av just nu.

Ha en underbar dag!
Kram

Helgplaner och, som vanligt, hundar!

Godmorgon!

Humöret är betydligt bättre idag. Energin ska användas till andra saker än att irritera sig på saker som man inte kan göra något åt.
Så vad ska jag då lägga energin på idag? Ja, det planeras för en liten tur med husvagnen i helgen så det finns lite att pyssla med.
Det ska packas choklad med vispgrädde som ska intas utanför husvagnen på någon vacker plats i Skåne. Insvept i en filt ska jag sitta och njuuuta!

Man behöver inte köra så långt. Skåne är fantastiskt vackert och nu är frågan om det blir havsutsikt eller en John Bauer-skog. Kanske säkrast att hålla sig utanför skogen nu när den är full av skjutglada bockjägare. Nåja, med reflexvästar på både hund och människa så kan vi nog komma hem helskinnade om vi nu skulle välja skogen.

Annars är jag väldigt förtjust i havet. Om jag får sitta på land och titta på det. Man kan sitta tysta och bara vara tillsammans vi och hundarna. Om det regnar fäller vi ut markisen och njuter av det också.

Klickern ska med. Hundarna ska få jobba. Det har dom inget emot. Jag ska ha upp glädjen på Doris igen. Jag har låtit henne vara med på jobb alldeles för mycket nu igen. Fyra dagar i veckan är för mycket för henne. Nu behöver hon få sträcka ut på någon sandstrand och bara vara den glada, tosiga vovve hon egentligen är.
Hennes komaläge när vi håller kurs får folk att tro att jag drogar henne innan vi åker till jobb. Dom skulle bara se henne här hemma! Denna livsglädje som finns i denna hund är helt underbar. Det sprudlar om henne. Omöjlig, busig och superpigg på att arbeta.

Jag får ofta höra att hon är så lugn och lydig och ja, det är hon när vi jobbar men här hemma släpper hon loss den lilla tokan. Då får jag minsann gå och hämta henne ibland för att hon glömt vad hon heter och vad jag menar med "kom". Jag kan inte längre skylla på hennes unga ålder nu när hon snart fyller tre år men det struntar jag i. Att jag borde ha bättre lydnad på henne eftersom jag är hundinstruktör struntar jag också i. Hon är min lilla utmaning i livet och det är tur att jag har henne som håller mig igång.

Jag har inga problem med henne egentligen. Hon älskar mig och jag älskar henne. Det är bara det att hon glömmer det ibland när något annat dyker upp.
Då får jag gå där med dom andra två som aldrig lämnar mig och vänta på henne tills hon har spårat klart. När hon flyger iväg med svansen glatt viftande: "jag kommer snart, jag ska bara......." då suckar jag numera med ett litet leende istället för att bli arg.
Hon kommer strax tillbaka med tungan hängande i marken och sticker in huvudet mellan mina knän och säger "förlåt matte men jag kunde inte låta bli!" Sen går vi vidare. Hon glatt gående sidan om mig utan det minsta bekymmer i världen. Då lyder hon minsta vink. Hon har fått göra det hon älskar mest här i världen. Springa!!

Nu måste jag nog gå och krama mina tre underbara hundar. Hjärtat svämmade nämligen över lite av den kärlek jag känner för mina tre bästa vänner i världen. (man och barn undantagna!)

Ha en underbar dag!
Kram

Varning för irriterat inlägg!

Godmorgon!

En morgon som började med lite åska och massor av regn. Passar min sinnesstämning perfekt!
Jag har nästan aldrig en dålig dag på jobbet men igår hände det. Jag tror inte deltagarna märkte så mycket av det men jag gjorde! Det funkade bara inte. Man förvånas ibland över de som inte verkar veta ett dugg om hur vi jobbar.

Om jag ska gå en kurs med min hund väljer jag en hundskola som jobbar på det sätt jag vill. Jag tar noga reda på att det passar mig innan jag anmäler mig. Hur ska jag kunna få något ut av kursen om jag ska stå och jobba på ett sätt som känns helt fel?

Om jag inte vill jobba med belöning i form av godis som vi gör eller vill använda klickern som själva belöningen då faller hela vår metod platt till marken. Klickern är inte belöningen! Det är en markör för att hunden gjort rätt! Inget annat! En signal för att belöningen är på väg. Varför i all sin dar skulle hunden tycka att ett klick är en belöning?? För att jag blir glad? Ack, icke! Hur många klick tar det innan hunden då lägger av? Inte många! Det händer ju inget!

Man kan inte komma på en hundkurs och ha alltför många egna ideér om hur man ska jobba när det skiljer sig totalt från det sätt som används på kursen. Det funkar inte. Hårda tag är totalförbjudet och det accepterar jag helt enkelt inte. Inte heller att man får för sig att korrigera en annans hund! Det är min sak att säga till om jag anser att något inte är bra eller går rätt till. Jag lovar att jag har koll på detta!

Jag tappar flytet om jag måste lägga en massa energi på saker som inte hör hemma på mina kurser. Igår lyckades jag inte hitta harmonin igen och det fick alla lida för. Jag är irriterad på mig själv och irriterad på att vissa inte lyssnar när jag talar. Det är jag som är instruktör och jag är så pass säker på det jag gör att jag idag inte är ledsen utan irriterad istället.

Jag har många, många nöjda deltagare som återkommer om och om igen och tycker att vårt sätt att jobba på är hur bra som helst och funkar! Hundarna lär sig precis det vi vill och är glada och samarbetsvilliga.

Jag förstår inte dom som kommer på kurs och verkar ha helt andra ideér om hur dom ska träna sin hund och inte alls följer mina instruktioner. Varför kommer dom då till mig? Hitta en hundskola som använder de metoder ni vill ha och låt mig jobba i lugn och ro med dom som vill belöna hunden när den är duktig på det sätt som vi gör.

Ha en underbar dag!
Kram

Inget att säga.

Godmorgon!

Har egentligen inget att blogga om idag om jag inte ska tjata om hur stolt jag är över mina deltagare på kurserna. Alla dom som går från klarhet till klarhet och ser så där lite förvånade ut när saker och ting fungerar. Det är för att ni går kurs och jobbar med era hundar. Det är inte svårare än så.

Annars har jag som sagt inte så mycket att orda om idag. Så varför blogga då. Ja, det kan man fråga sig. Jag kan ju svamla en massa om hur mycket jag älskar alla mina nära och kära men det har jag också gjort förr.

Hur mycket jag älskar mitt jobb där jag får träffa så många underbara hundar. Söta, knasiga valpar, försiktiga vovvar, kaxiga, duktiga och ibland hundar med stora problem men det har jag också tuggat om förr.

Hur lyckligt lottad jag är som får bo där jag gör. Mitt i naturen som är ett paradis för mina vovvar och ett plåster för själen. Där lugnet råder. Man slipper allt stök i stan när man inte vill ha det.
Också avhandlat.

Ja, med andra ord har jag inget att säga så jag önskar bara alla:

Ha en underbar dag!
Kram

Skönt att vara två.

Godmorgon!

Igår var det en lite annorlunda kurskväll. Jag var medhjälpare på en av mina kurser. Hur kul som helst. Emma tog hand om lektionen på ett formidabelt sätt och jag hade inte väntat mig något annat. Jag fuskade faktiskt till mig lite tid att jobba med Doris. Emma hade full koll på allting så jag kunde lugnt ägna mig åt Doris en liten stund.

Det märktes att Doris tyckte det var kul. Även om hon var lite slö så jobbade hon bra på de övningar vi var med på. Min lilla tös är ju inte van vid att vara deltagare. När hon är på kurs då jobbar hon och det innebär att ligga på filten när hon inte visar övningar och det är hon fantastiskt duktig på numera. Ok. Ett litet inbrott i en väska där hon tömde deltagarens påse med godis hann hon ju också med men i alla fall. Hon är skön min juvel!

Det är en underbar trygghet att vara två instruktörer på kurserna. Emma är guld värd att ha med sig. Vi har roligt tillsammans och tänker lika. Vi har nu jobbat så länge tillsammans att vi vet vad den andra tänker. Det som den ena glömmer påminner den andra om. Ibland har vi olika tänk på hur en övning ska läras in och då lär vi av varandra.

På hemvägen diskuterar vi de olika hundarnas behov och det den ena inte har sett har den andra koll på. Då har man alla möjligheter att individanpassa kurserna. Man vet vad alla behöver. De jag inte sett har Emma koll på. Har man tio deltagare är det ibland saker man missar och då är det skönt att vara två.

Dagens blogg blev en liten hyllning till Emma och det är hon värd!
Ha en underbar dag!
Kram

Han är lycklig!

Godmorgon!

Mannen kom hem från Schweiz igår och jag fick rapport om hur sonen har det där nere. Det är svårt att få till det att vi båda ska kunna åka men senare i höst ska det ske. På något vis för jag saknar honom så. Min pojke.

Med blandade känslor konstaterar jag att han har det superbra där med sin underbara tjej. Jag vill ha hem honom igen men jag vill ju också att han ska vara lycklig. Min lille pojk som hatade tyskan i skolan talar nu tyska till vardags och klarar sig hur bra som helst utan mamma.

Vi har bara våra barn till låns. Om jag kunde vrida tillbaka tiden skulle jag strunta mer i alla måsten och njuta mer av dom. Jag hatade att höra detta från alla som hade äldre barn när våra var små. Dessa "Bara vänta ska du få se. Det går så fort" kommentarer. Allt medan jag kämpade med allt som det innebär att ha tre relativt små barn. Det är bara tre år mellan dom. Vilket innebar att när yngste sonen föddes så var det en nyfödd, en treåring och en sexåring. Då har man fullt upp. Jag ska inte säga att man inte hann göra en massa roliga saker men eftersom jag är en person som alltid oroar mig så ägnade jag alldeles för mycket tid till det.

Jag har världens bästa barn! Jag hoppas alla föräldrar känner så. Jag gör det verkligen! Jag är så omåttligt stolt över de personer dom blivit som vuxna. Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på dessa tre som landat så bra i vuxenvärlden. Visst finns det problem. Man går inte problemlös genom livet. Men jag kan ärligen säga att det inte har varit svårt att vara mamma till dessa tre. Varken när dom var små, genom tonårstiden och nu som vuxna.

Nu måste jag vänja mig vid tanken att en av dom ska bo så långt ifrån mig. Det är svårt. Det är verkligen svårt. Men. Han är lycklig. Det är det enda som betyder något.

Ha en underbar dag!
Kram

Pälsproblem

Godmorgon!

Päls. Överallt. Små vita hårstrå. Flygande överallt. Vad i jösse namn är det frågan om?
Min lilla Alma är mindre än hon brukar. Hon tappar sin underull. I massor. I stora tovor. Det är inte den normala fällningen det är frågan om.

Jag slår i alla mina böcker och söker på internet för att hitta någon förklaring. Hon får mycket bra foder som hon ätit länge och alltid mått bra av. Hon får laxolja på maten varje dag.

Parasiter eller hudåkommor. Nix! Det tror jag inte det är frågan om. Huden är rosa och fin. Inget att hämta där. Hon är pigg och glad som vanligt. Hon tappar bara sin päls. I massor.

Jag är väldigt noga med mina vovvar. Dom ska alltid må bra. Gör dom inte det så gör jag allt jag kan för att dom ska göra det. Nu mår inte Alma dåligt men om pälsen inte är bra då är det något som inte stämmer och då ska det utredas. En dålig päls är ett tecken på att något är i olag. Det är bara frågan om vad? Någon som läser min blogg som har några ideér? Dom är i så fall välkomna.

Jag fortsätter mitt detektivarbete och kommer inte att sluta förrän jag har en förklaring.

Ha en underbar dag!
Kram

Jag erkänner.

Godmorgon!

Eller god sömnig morgon kanske jag skulle säga. Tänk att det ska vara så svårt att sova när mannen inte är hemma.
Jag erkänner. Jag är mörkrädd när jag är ensam hemma! Gamla människan! Bor man på landet är risken att något skulle hända ganska liten men oj vad jag kan inbilla mig saker när jag är ensam.
Det är allt ifrån att någon ser att mannens bil inte är hemma och passa på att bryta sig in för att jag är ensam till att huset ska brinna ner. Herregud. Så löjligt.
Här passerar inte så många människor per dygn. Jag ser saker utanför fönsterna som inte finns. Skulle hundarna skälla till så får jag skrämselhicka. Nattrundan med dom är väldigt snabb. Det är beckmörkt här och i pannlampans sken kan vad som helst bli otäckt.

Huset badar i ljus hela natten. Om någon mot all förmodan skulle passera så tror dom nog att vi har fest hela natten. Hihi!
Därför ser jag aldrig skräckfilmer. Scenerna skulle förmodligen dansa framför mina ögon hela nätterna när jag är ensam och jag skulle leta både våldtäktsmän och galna mördare bakom alla dörrar i huset.

Det ligger lite verklighetsbakgrund bakom detta. Jag har alltid varit mörkrädd men efter att jag blev rånad och nedslagen på min arbetsplats för många år sedan av en rånare som gömde sig på lagret och rusade fram efter stängningsdags och hotade och slog så har det blivit värre. Det har aldrig riktigt gått över den känslan som jag upplevde då.
Inget jag tänker på vardagligdags men när jag är ensam och det är mörkt då kryper den in under skinnet.

Jag har ju mina älskade hundar hos mig så jag är ju inte ensam och jag är säker på att dom skulle skydda mig om något skulle hända. Doris har visat prov på detta ett par gånger faktiskt. När någon kommer i dörren och hon inte är beredd så är hon inte nådig kan jag säga. Hon låter som om hon skulle äta upp den som kommer. Så fort hon känner igen den som står där blir hon så klart bara superglad men jag är inte säker på att hon skulle släppa in någon hon inte känner.

Visst unnar jag mannen att vara nere i Schweiz och hälsa på sonen men han får gärna komma hem snart igen och vara den trygghet som han är för mig.
Nu ska jag ta en kopp kaffe så jag vaknar och sen ska jag hålla igång hela dagen så jag är supertrött ikväll och sover som en stock. Så blir det nog inte men man kan ju alltid hoppas.

Ha en underbar dag!
Kram

Godaste vovven på jorden!

Godmorgon!

Jaha, då var vi tillbaka på ruta ett igen. En räv som dök upp en cm från nosen på Doris väckte den jakt som vi tränat så hårt för att få bort. Nåja, borta är den inte men det har varit väldigt mycket bättre.

Jag tror att man måste acceptera hundens egenskaper och personlighet. En jakthund är alltid en jakthund. En vallhund är alltid en vallhund. Men. Man kan få kontroll på det genom att aktivera hunden på ett sätt som tillfredställer de behov hunden har.

Om man låter bli att kasta bollar med en jakthund som väcker själva jakten och i stället låter hunden leta och spåra bollen så lindar man in behovet hunden har. Hunden blir nöjd och trött av att spåra istället för att jaga.
Om man dessutom lär hunden att skvallra när den hittar ett spår i skogen istället för att springa iväg efter djuret som lämnat sin goda doft. Ja, då har man fått kontroll på det.

Låter enkelt va? Ja, själva träningen är inte så svår men man måste träna det mycket! Ofta!
Har jag då gjort det tillräckligt? Uppenbarligen inte!
Det har både räven, kon och ekorren fått erfara!

Jag suckar tungt och gömmer mig bakom att "Doris har så mycket jakt i sig så det kan jag nog aldrig få riktigt kontroll över."
Det är nog till viss del sant men det är klart att det hade gått att göra något åt. Om jag inte varit lite lat. Tagit mig tid.
Samtidigt accepterar jag att Doris har den personligheten hon har och att hon inte kan vara lös på vissa ställen eller rättare sagt att jag måste ha radarsyn när vi är i skog och mark.
Hon är ändå tillsammans med mina andra två den godaste vovve som finns på denna jord!

Ha en underbar dag!
Kram

Nu är jag redo!

Godmorgon!

Tänk så bra vissa saker kan bli trots att man innan känt en liten motvilja inför det. Jag skulle inte jobba på söndagar denna omgången. Det hade jag bestämt. Helgerna är lite heliga här hemma.
Nu blev det så ändå och så himla bra det blev.
Gårdagens första lektion på en vardagslydnad blev bara mysig och trevlig så nu ska det bli roligt att jobba söndagar istället.

Att det sen är här hemma också gör ju egentligen saken bara bättre. Ingen körtid som annars är en timme innan jag är hemma.

Deltagarnas behov är blandade och det gör att jag får jobba som tusan för att hinna med alla. Hur kul som helst. En hund behöver bygga självförtroende och en annan är valpig till tusen. Jag får anpassa övningarna med väldigt stor variation. Trots att jag bara hade en lektion så var jag väldigt trött när jag slängde mig i soffan efter att ha skickat ut planering till deltagarna. Som vanligt hade min bättre hälft satt fram en kopp te med en god macka till.

Doris, som brukar vara lite knasig när vi jobbar här hemma, skötte sig med bravur och var perfekt under lektionen. Det är inte så lätt att ligga på filten och vänta på att visa övningarna när man är på hemmaplan men hon gick in i sin yrkesroll som hon gör i Malmö och var hur duktig som helst. Matte stolt!

Ja, rent allmänt så är jag så oerhört nöjd med alla kurser som nu startat allihop. En härlig samling trevliga människor och hundar som jag ska ha så roligt tillsammans med i åtta veckor medan hösten brer ut sig mer och mer.

Jag älskar höst! Ja, jag gör faktiskt det. Färgerna, luften, den lite kyliga morgonluften som biter lite i kinden. Vi kan väl hoppas att vi får lite mer sommar innan hösten tar vid men jag deppar inte om den är kommen redan nu. Jag är redo!

Ha en underbar dag!
Kram

Taggad!

Godmorgon!

Då var kurserna igång igen. Vilket härligt gäng jag lyckats få ihop på min miljö/lydnadskurs. I stort sett bara "gamla" kursdeltagare som är hur trevliga som helst. Redan på första lektionen fick vi hundarna ganska lugna på filtarna och promenaden gick över förväntan. Det verkar vara en skön sammansättning av hundar och jag har stora förhoppningar att vi kommer att nå målet med kursen. Nämligen att hundarna kan jobba med den stora störning vi kommer att servera och framför allt att dom kan koppla av på sin filt oavsett var vi är och vad som händer omkring. Vi kommer att ha så kul åtta veckor framåt. Det är jag säker på.

Doris verkar trivas med att börja jobba igen. Lite gladare än innan vi gick på semester. Om bara höstvädret håller sig i skinnet så kommer det att bli en bra höst.

Jag känner mig väldigt taggad denna omgången så deltagarna får se upp. Jag kommer att köra hårt med dom! Hihi!

Ha en underbar dag!
Kram

Vardag igen.

Godmorgon!

Efter en helt underbar semester är det dags att ta nya tag igen. Det är helt ok. Semester i husvagn tillsammans med hundarna var precis lika perfekt som jag trodde att det skulle vara! I Värmland med alla sina sjöar där vi campade precis vid sjökanten kunde hundarna ta en simtur lite när dom tyckte det passade och det gjorde det ofta! Allt medan vi satt och drack ett gott glas vin och bara njööööt av det underbara landskapet. Vädret har varit perfekt. Sol och väldigt varmt så baden var nödvändiga.

Husvagnen som är döpt till Skumpaberta (motorcykeln heter Bullaberta) skötte sig utmärkt. Vi sov som stockar i våra sköna sängar och allting har varit så perfekt att vi inte ville åka hem!

Men allt har ett slut och nu är det dags att ta tag i de nya kurser som börjar idag. Eftersom jag älskar mitt jobb så känns det inte så svårt att göra det. Många, många av mina trogna deltagare kommer tillbaka så vi ska ha så roligt så. Jag är redo. Allt är förberett in i minsta detalj så nu kör vi!

Doris som lagt till sig med lite semesterbeteende får väl ha en liten inkörstid men det ska nog gå bra. Hon tror numera att livet består av långa promenader på nya ställen varje dag och simträning i det oändliga. När vi kom hem från semestern och hade varit ute på promenad gick dom inte till dörren som dom brukar utan till husvagnen och såg väldigt besvikna ut när vi inte skulle bo där så dom har verkligen trivts. Vi har levt väldigt nära varandra dessa veckor och det märks att dom tycker det är livet på en pinne. Att dom har fått åka bil länge emellanåt verkar inte ha stört dom det minsta. Lika glada som vanligt har dom varit. Mina godingar!

Det blir säkert lite helgrundor med husvagnen hela hösten misstänker jag. Tänk att sitta utanför husvagnen insvept i en filt och dricka varm choklad och titta på alla höstfärgerna i naturen. Jäpp, det blir nog många korta resor till innan vinterförvaringen.

Nu tar vi tag i träningen igen efter dessa lata veckor. Häng med!

Ha en underbar dag!
Kram