Godaste vovven på jorden!

Godmorgon!

Jaha, då var vi tillbaka på ruta ett igen. En räv som dök upp en cm från nosen på Doris väckte den jakt som vi tränat så hårt för att få bort. Nåja, borta är den inte men det har varit väldigt mycket bättre.

Jag tror att man måste acceptera hundens egenskaper och personlighet. En jakthund är alltid en jakthund. En vallhund är alltid en vallhund. Men. Man kan få kontroll på det genom att aktivera hunden på ett sätt som tillfredställer de behov hunden har.

Om man låter bli att kasta bollar med en jakthund som väcker själva jakten och i stället låter hunden leta och spåra bollen så lindar man in behovet hunden har. Hunden blir nöjd och trött av att spåra istället för att jaga.
Om man dessutom lär hunden att skvallra när den hittar ett spår i skogen istället för att springa iväg efter djuret som lämnat sin goda doft. Ja, då har man fått kontroll på det.

Låter enkelt va? Ja, själva träningen är inte så svår men man måste träna det mycket! Ofta!
Har jag då gjort det tillräckligt? Uppenbarligen inte!
Det har både räven, kon och ekorren fått erfara!

Jag suckar tungt och gömmer mig bakom att "Doris har så mycket jakt i sig så det kan jag nog aldrig få riktigt kontroll över."
Det är nog till viss del sant men det är klart att det hade gått att göra något åt. Om jag inte varit lite lat. Tagit mig tid.
Samtidigt accepterar jag att Doris har den personligheten hon har och att hon inte kan vara lös på vissa ställen eller rättare sagt att jag måste ha radarsyn när vi är i skog och mark.
Hon är ändå tillsammans med mina andra två den godaste vovve som finns på denna jord!

Ha en underbar dag!
Kram