Han är lycklig!

Godmorgon!

Mannen kom hem från Schweiz igår och jag fick rapport om hur sonen har det där nere. Det är svårt att få till det att vi båda ska kunna åka men senare i höst ska det ske. På något vis för jag saknar honom så. Min pojke.

Med blandade känslor konstaterar jag att han har det superbra där med sin underbara tjej. Jag vill ha hem honom igen men jag vill ju också att han ska vara lycklig. Min lille pojk som hatade tyskan i skolan talar nu tyska till vardags och klarar sig hur bra som helst utan mamma.

Vi har bara våra barn till låns. Om jag kunde vrida tillbaka tiden skulle jag strunta mer i alla måsten och njuta mer av dom. Jag hatade att höra detta från alla som hade äldre barn när våra var små. Dessa "Bara vänta ska du få se. Det går så fort" kommentarer. Allt medan jag kämpade med allt som det innebär att ha tre relativt små barn. Det är bara tre år mellan dom. Vilket innebar att när yngste sonen föddes så var det en nyfödd, en treåring och en sexåring. Då har man fullt upp. Jag ska inte säga att man inte hann göra en massa roliga saker men eftersom jag är en person som alltid oroar mig så ägnade jag alldeles för mycket tid till det.

Jag har världens bästa barn! Jag hoppas alla föräldrar känner så. Jag gör det verkligen! Jag är så omåttligt stolt över de personer dom blivit som vuxna. Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på dessa tre som landat så bra i vuxenvärlden. Visst finns det problem. Man går inte problemlös genom livet. Men jag kan ärligen säga att det inte har varit svårt att vara mamma till dessa tre. Varken när dom var små, genom tonårstiden och nu som vuxna.

Nu måste jag vänja mig vid tanken att en av dom ska bo så långt ifrån mig. Det är svårt. Det är verkligen svårt. Men. Han är lycklig. Det är det enda som betyder något.

Ha en underbar dag!
Kram