Helgplaner och, som vanligt, hundar!

Godmorgon!

Humöret är betydligt bättre idag. Energin ska användas till andra saker än att irritera sig på saker som man inte kan göra något åt.
Så vad ska jag då lägga energin på idag? Ja, det planeras för en liten tur med husvagnen i helgen så det finns lite att pyssla med.
Det ska packas choklad med vispgrädde som ska intas utanför husvagnen på någon vacker plats i Skåne. Insvept i en filt ska jag sitta och njuuuta!

Man behöver inte köra så långt. Skåne är fantastiskt vackert och nu är frågan om det blir havsutsikt eller en John Bauer-skog. Kanske säkrast att hålla sig utanför skogen nu när den är full av skjutglada bockjägare. Nåja, med reflexvästar på både hund och människa så kan vi nog komma hem helskinnade om vi nu skulle välja skogen.

Annars är jag väldigt förtjust i havet. Om jag får sitta på land och titta på det. Man kan sitta tysta och bara vara tillsammans vi och hundarna. Om det regnar fäller vi ut markisen och njuter av det också.

Klickern ska med. Hundarna ska få jobba. Det har dom inget emot. Jag ska ha upp glädjen på Doris igen. Jag har låtit henne vara med på jobb alldeles för mycket nu igen. Fyra dagar i veckan är för mycket för henne. Nu behöver hon få sträcka ut på någon sandstrand och bara vara den glada, tosiga vovve hon egentligen är.
Hennes komaläge när vi håller kurs får folk att tro att jag drogar henne innan vi åker till jobb. Dom skulle bara se henne här hemma! Denna livsglädje som finns i denna hund är helt underbar. Det sprudlar om henne. Omöjlig, busig och superpigg på att arbeta.

Jag får ofta höra att hon är så lugn och lydig och ja, det är hon när vi jobbar men här hemma släpper hon loss den lilla tokan. Då får jag minsann gå och hämta henne ibland för att hon glömt vad hon heter och vad jag menar med "kom". Jag kan inte längre skylla på hennes unga ålder nu när hon snart fyller tre år men det struntar jag i. Att jag borde ha bättre lydnad på henne eftersom jag är hundinstruktör struntar jag också i. Hon är min lilla utmaning i livet och det är tur att jag har henne som håller mig igång.

Jag har inga problem med henne egentligen. Hon älskar mig och jag älskar henne. Det är bara det att hon glömmer det ibland när något annat dyker upp.
Då får jag gå där med dom andra två som aldrig lämnar mig och vänta på henne tills hon har spårat klart. När hon flyger iväg med svansen glatt viftande: "jag kommer snart, jag ska bara......." då suckar jag numera med ett litet leende istället för att bli arg.
Hon kommer strax tillbaka med tungan hängande i marken och sticker in huvudet mellan mina knän och säger "förlåt matte men jag kunde inte låta bli!" Sen går vi vidare. Hon glatt gående sidan om mig utan det minsta bekymmer i världen. Då lyder hon minsta vink. Hon har fått göra det hon älskar mest här i världen. Springa!!

Nu måste jag nog gå och krama mina tre underbara hundar. Hjärtat svämmade nämligen över lite av den kärlek jag känner för mina tre bästa vänner i världen. (man och barn undantagna!)

Ha en underbar dag!
Kram