Harmoni

Godmorgon!

Sitter vid köksbordet och lyssnar på tystnaden i huset. Jo, man kan faktiskt lyssna på tystnaden. Det är något man gör alldeles för sällan. Eller kanske inte jag för där hämtar jag orken att hantera vardagen när den är jobbig.
Just nu är det väldigt lugnt i huset. Hundarna har gått och lagt sig igen efter sin frukost och jag tar en kopp te och laddar för dagen som idag består av de vanliga hushållsbestyren och jobb ikväll. Inget upphetsande precis men jag tycker om vardag. Då allting går sin gilla gång.

Inga stora bekymmer vilar på mina axlar just nu och det är så skönt. Har hittat balans i det som annars är jobbigt och försöker att inte bry mig om det jag inte kan göra något åt. Låter saker vara lite. Det jag inte hinner eller har lust med låter jag bero. Det mesta är inte brått. Vill jag sitta och knappa på min dator så gör jag det. Utan dåligt samvete. Vill jag ägna dagen åt hundarna så gör jag det. Trots att dammtussarna ligger där och glor på mig. Det tar jag hand om en annan dag.

Det finns en lång "måste-lista" som jag ibland väljer att ignorera. Just nu är det så och första gången, tror jag, så gör jag det med harmoni i kroppen. Det kan inte vara meningen med livet att jaga som en galning för att ha allting i ordning i tillvaron. Vem blir lyckligare av det?
Det är en stor bedrift av mig, det vet alla som känner mig, att försöka tänka så här.
Hur mycket gör jag inte dagligen för att andra inte ska tycka att jag inte gör det jag ska. Har gjort hela mitt liv. Det försöker jag låta bli nu. Herregud, jag har passerat femtioårssträcket med råge och då får man väl för jösse namn göra som man vill.

Jag har ingen mer än min käre man som jag behöver ta hänsyn till. Alla andra struntar jag i vad dom tycker. Jag gör som jag vill. Missförstå mig inte nu. Jag vill ha ordning och reda hemma och ha koll på det mesta men nu gör jag det för min skull inte för alla andras.
Det är skönt att försöka tänka så.

Som nu. Klockan är nio och då brukar hundarna och jag vara på väg ut för att äta vår frukost i skogen. Jag sitter fortfarande kvar vid köksbordet och känner ingen stress. Det låter kanske inte så farligt och dom flesta skulle nog tycka att det inte var så konstigt men för mig som hela mitt liv levt efter vad klockan är och känt stress så fort jag inte följt mitt inre schema så är det en ganska stor sak.
Vad spelar det för roll om jag går ut klockan nio eller halv tio kan man tycka. Jo, för mig har det alltid varit viktigt. Det är dags att slappna av och låta det flyta lite. Tror jag mår bra av det.

Ha en underbar dag!
Kram