Jag erkänner.

Godmorgon!

Eller god sömnig morgon kanske jag skulle säga. Tänk att det ska vara så svårt att sova när mannen inte är hemma.
Jag erkänner. Jag är mörkrädd när jag är ensam hemma! Gamla människan! Bor man på landet är risken att något skulle hända ganska liten men oj vad jag kan inbilla mig saker när jag är ensam.
Det är allt ifrån att någon ser att mannens bil inte är hemma och passa på att bryta sig in för att jag är ensam till att huset ska brinna ner. Herregud. Så löjligt.
Här passerar inte så många människor per dygn. Jag ser saker utanför fönsterna som inte finns. Skulle hundarna skälla till så får jag skrämselhicka. Nattrundan med dom är väldigt snabb. Det är beckmörkt här och i pannlampans sken kan vad som helst bli otäckt.

Huset badar i ljus hela natten. Om någon mot all förmodan skulle passera så tror dom nog att vi har fest hela natten. Hihi!
Därför ser jag aldrig skräckfilmer. Scenerna skulle förmodligen dansa framför mina ögon hela nätterna när jag är ensam och jag skulle leta både våldtäktsmän och galna mördare bakom alla dörrar i huset.

Det ligger lite verklighetsbakgrund bakom detta. Jag har alltid varit mörkrädd men efter att jag blev rånad och nedslagen på min arbetsplats för många år sedan av en rånare som gömde sig på lagret och rusade fram efter stängningsdags och hotade och slog så har det blivit värre. Det har aldrig riktigt gått över den känslan som jag upplevde då.
Inget jag tänker på vardagligdags men när jag är ensam och det är mörkt då kryper den in under skinnet.

Jag har ju mina älskade hundar hos mig så jag är ju inte ensam och jag är säker på att dom skulle skydda mig om något skulle hända. Doris har visat prov på detta ett par gånger faktiskt. När någon kommer i dörren och hon inte är beredd så är hon inte nådig kan jag säga. Hon låter som om hon skulle äta upp den som kommer. Så fort hon känner igen den som står där blir hon så klart bara superglad men jag är inte säker på att hon skulle släppa in någon hon inte känner.

Visst unnar jag mannen att vara nere i Schweiz och hälsa på sonen men han får gärna komma hem snart igen och vara den trygghet som han är för mig.
Nu ska jag ta en kopp kaffe så jag vaknar och sen ska jag hålla igång hela dagen så jag är supertrött ikväll och sover som en stock. Så blir det nog inte men man kan ju alltid hoppas.

Ha en underbar dag!
Kram