Lydnad.

Lydnad.
Hur olika man ser på en lydig hund.
Jag har fått två helt olika kommentarer angående mina hundars lydnad.
Den ena tyckte att, jag som har ett så stort intresse av hundar, borde ha lydigare hundar. "Får dom göra så?" löd kommentaren. "Det är väl inte rätt? Borde dom inte vara lydigare med tanke på ditt stora intresse?"

En helt annan persons kommentar var: "Så lydiga och duktiga hundar du har! Gör dom alltid precis som du säger?"

Hur en lydig hund ska vara har alla en egen bild av. Många, och dom har oftast ingen hund själv, har sett en lydnadstävling eller något klipp där hunden går perfekt fot och lyder varje liten vink från sin förare. Den personen tycker att mina hundar är värdelösa i koppel även om dom inte drar. Dom går på långt koppel och kan inte ett enda steg "fot"!

En annan tycker att mina hundar, som då inte går intill mitt ben, är helt fantastiska för att dom inte drar.

Olika bild av lydnad.

Hundmöte är något jag inte har problem med tycker jag. Mina hundar kan ibland visa intresse för den mötande hunden men oftast inte mer än att jag tycker att det är ok.
Vi passerar utan minsta problem då mina har lärt sig att vi inte hälsar på andra i koppel.
Andra har bilden av ett hundmöte en hund som tar kontakt med föraren och inte ens tittar på den andra hunden och tycker att det är bra lydnad.

Olika bild av lydnad.

Nivån på vilken lydnad man ska ha på sin hund handlar ofta om storleken på hunden. Har man en liten vovve är det inte många som bryr sig om att den hoppar ivrigt upp och hälsar när man kommer och hälsar på medan åsikten är en helt annan om hunden är stor och tung. Lydnadskraven växer med hundens storlek. För mig är detta inte en fråga om lydnad utan om levnadsregler. Regler som jag sätter upp i vardagen. Är det lydnad? För mig är det levnadsregler som inte har med lydnad att göra. Kanske är detta hårklyveri men tänk efter en liten stund.

Jag vill ha en hund som, utan att jag säger till den, går fint i koppel. Utan kommando. Om jag måste ge hunden ett kommado varje gång den inte ska dra i kopplet blir det förmodligen ganska tjatigt på promenaden och jag måste hela tiden "bevaka" att hunden gör rätt. Jobbar man med kommado kan jag gå med på att det är frågan om lydnad.

Om jag gör så här istället: jag säger ingenting till hunden. Drar den stannar jag och väntar på att kopplet slaknar och då går vi vidare. Inga kommado och heller inte så mycket beröm faktiskt. Hunden lär sig att om kopplet är slakt får jag komma framåt vilket är det de allra flesta hundar vill. Belöning nog. Jag har som sagt inga kommado och då är det inte lydnadsträning enligt mig. Jag sätter upp regler för hur jag vill ha det genom att hunden själv får upptäcka vad som krävs för att komma vidare på promenaden. På detta sätt blir det en regel som gäller hela tiden på promenaden och jag behöver inte tjata kommando hela tiden.
Alltså är det inte lydnadsträning. Är det någon som hänger med på mitt resonemang?
Som ser skillnaden?

Mina hundar är inte lydnadstränade så mycket enligt den traditionella synen på lydnad. Dom kan inte gå fot. Åtminstone inte någon längre stund. Dom kan inte ligg under gång. Jag vet inte vad jag ska ha det till. Jag kan inte skicka dom till en "ruta". Åter jag vet inte vad jag har för nytta av det i vardagen. Här kommer det säkert någon som tänker att om jag lär hundarna allt detta får jag en hund som är uppmärksam på mig. Sant. Men det kan jag lära in på många andra sätt.
Det kan jag göra genom "lekträning" och då har vi i mina ögon mycket roligare.

En liten fundering medan jag försöker få ändan ur vagnen och påbörja den där städningen som borde vara halvvägs gjord vid detta laget.

Kram