Tidig morgon.

Godmorgon!

Uppe med tuppen idag. Inte för att jag behöver det men den goda (hm) nattsömnen lyser med sin frånvaro så då kan man lika bra slänga de lurviga över kanten och stiga upp. Med en god kopp te inväntar jag dagsljuset men än så länge är det enda som lyser juldekorationen som glittrar så fint på terassen utanför köksfönstret.

Hundarna tog en liten kisserunda och åt frukost för att sedan ta en runda till i sänghalmen. Doris som vanligt utan att äta. Vi har nu återgått till att hon tramsar med maten igen. Det är bara att konstatera att hon är rastypisk på många sätt men inte vad gäller mat! Jag tänker inte bry mig det minsta. Hon är uppenbarligen en hund som bara äter en gång om dagen. Om jag har tur. Stenhård är jag numera. Äter hon inte åker maten bort och hon får vänta tills kvällsmaten serveras. Hon är inte trådsmal längre så nu får hon lära sig den hårda vägen. Äter man inte åker maten bort! Basta!

Vad ska den här dagen bjuda på? Handlade gjorde vi igår så skinkan ligger i kylen och väntar på griljering. Julpyntet är på plats och granen klädd. Det är ovanligt lite i kylen i år. En väldigt märklig jul blir det. Mannen, jag och en son. Punkt. Vi har skippat julklapparna men glögg till Kalle Anka ska vi ha. Julbordet har vi minskat ner på ordentligt. Konstigt är det och julkänslan vill inte infinna sig alls. Nåja, man får göra det bästa av det men vad jag kommer att sakna de som inte är här. Mina älskade ungar!

Åter till hundarna som vanligt på min blogg. Har bestämt mig för att ta tag i de små saker som irriterar mig lite i mitt hundägande. Det mesta är bra numera. Hundarna är så pass gamla nu så det mesta av det som är jobbigt när dom är unga är borta men ett par saker på åtminstone Doris ska ändras på. När jag sätter mig ner och funderar över detta kan jag konstatera att det inte är så mycket som inte funkar nu. Det är skönt.
Det enda är egentligen hennes små utflykter hon gör när vi är ute och hon är lös. Det är inte så att hon rymmer men hon liksom glider ut och är lite långt borta från mig. Mitt fel. Jag har inte brytt mig så mycket och nu får jag ibland stå och vänta på henne när hon har försvunnit i skogen en stund. Inte acceptabelt. Nu ska vi ta tag i detta. Inget svårt. Det ska bara göras. Problemet finns bara här hemma där hon kan varenda stig och hon har stenkoll på mig hela tiden. Det är bara jag som inte har stenkoll på henne.

En annan sak hon gör som kan göra mig vansinnig är att hon ibland inte kommer när jag kallar på henne. Hon sticker inte men hon kan stå och titta på mig hur länge som helst på lite avstånd. Hon är vansinnigt söt när hon gör det men inte heller detta är acceptabelt. Hon sätter sig där hon är och om jag ska få med henne får jag gå fram och hämta henne. Jaja, jag vet att man inte ska göra det men även där har jag slarvat. Nu ska även detta fixas till.

Selmas skällande ska också jobbas med. Det är ett mycket större projekt. Doris små egenheter är ingen utmaning men Selma är. Här ska vi öka aktivering på andra saker så kommer skällandet att minska. Det är inte svårare än så. Vad som gör det svårt är Selmas allmänna tillstånd. Jag vet inte om jag någonsin kommer i mål med henne men jag kommer aldrig att sluta försöka. Min underbara Selma.

Alma har inget att rätta till. Inget alls. Vad gäller henne hoppas jag bara att hon får fortsätta att vara den friska hund hon förhoppningsvis är. Inga fler krampanfall så är jag nöjd. En mildare, godare hund får man leta efter.

Det är bra att jag har lite projekt. Behöver det. När man lever med tre hundar har man aldrig brist på saker att göra. Förutom att jobba med de saker som inte är bra kan jag ju alltid lära in en massa "onödiga" saker. Fantasin sätter gränserna. Hundarna har inga gränser på vad dom kan lära sig och vi har kul medan vi gör det. Vad mer kan man begära av livet egentligen.

Julen kommer kanske inte att bli som den brukar men så länge jag har mina tre lurviga vänner finns det inte mycket som fattas i livet. Jag kommer att sakna de som inte kan vara hos oss i jul men så länge jag vet att dom har det bra och jag har mina hundar så är jag nöjd. Jag har ju även en man och en son jag kan krama. Det kommer att bli så bra så.

Ha en underbar dag!
Kram