Fobier.

Godmorgon!

Oj, vad det var svårt idag. Att samla tankar som sen ska ombildas till ord. Huvudet surrar av saker jag vill skriva om men fingrarna lyder liksom inte. Skärp dig nu! Det här är ju en av dagens roliga stunder! Har man inget liv om man tycker att skriva blogg är en höjdare?

Jodå, jag har ett liv. Ett vanligt liv. Alla som känner mig vet att jag verkligen inte är någon jägare. Om nu människor kan delas in i kategorier på det viset. Jägare och farmare. Jag söker inte äventyren. Ett av mina stora vågade händelser i livet var att flytta från stan ut på landet. Bort från bekvämligheten av att ha nära till allting. Mycket vågat enligt mina mått mätt. Jag kände mig som en upptäcktsresande i en djungel av kannibaler när det begav sig. Jag mår bäst när det inte händer för mycket saker jag inte kan kontrollera.

Jag är rädd för att åka båt. Jag är flygrädd. Jag har höjdskräck. Om jag ska åka på semester kollar jag först vilka farliga djur som finns på destinationsmålet. Hur många som åker till Grekland vet att dom faktiskt har en orm där som är farlig? Nåja, den är inte farligare än vår huggorm men ändå! Skillnaden är att jag kollar upp såna här grejor. Då trotsade jag mina fobier och åkte i alla fall. Jag överlevde!
Även flygresan överlevde jag. Dom flesta gör det.

Jag är en mycket medveten hypokondriker. Inte på det planet att jag inbillar mig mina sjukdomar men om jag får ont i huvudet under en längre tid så är jag övertygad om att jag har en hjärntumör. Jag kan hela medicinska uppslagsboken utantill för jag måste ju ha koll på alla sjukdomar om jag nu skulle drabbas av t ex ont i magen. Sen att jag faktiskt har drabbats av de mest konstiga saker som t ex människans version av mul- och klövsjukan eller en hudsjukdom som ställde till det under en lång tid för att jag inte tålde att duscha så mycket som jag gjorde ger bara vatten på min kvarn. Eller som nu när man går och kollar sin syn och det inte bara behövs starkare glasögon. "du har början till starr!" Förstår ni vad jag menar? Är jag verkligen hypokondriker?? Jag bara undrar.

Min flygrädsla då. Jo, om något plan blir kapat eller störtar kan man ge sig sjutton på att det blir just det planet jag sitter i. Tro mig eller......? Det hjälper inte att alla säger att de flesta plan både kommer upp och ner säkert. Om det jag sitter i störtar hjälper ju inte det att alla andra kommer fram som dom ska. Vad gnäller alla för? Jag flyger ju! Även om jag är på gränsen till panik hela tiden. Jag gör det! Trotsar min övertygelse om att det ska gå åt helvete. Det värsta jag varit med om var när vi mitt i natten flög rakt igenom ett åskväder och oh, my god!!!! Det är inte naturligt att vi ska hänga där uppe. Då hade vi haft vingar!

Varje dag gör jag det farligaste man kan göra. Jag kör bil! Utan vare sig rädsla eller panik. Där har jag någorlunda kontroll. Även om jag inte kan kontrollera alla andra idioter som sitter bakom ratten runt om mig. Jag är givetvis bättre än alla andra på att köra bil. Hm.

Min höjdrädsla är inte logisk. Den är ofta inte det men den är verklig för mig. En köksstege kan försätta mig i ett paniktillstånd. Sonens trappa i hans hus kryper jag baklänges ner för. Balkonger undviker jag. Om man tar en flygscen på någon film jag sitter och tittar på blundar jag. Trots det har jag åkt linbana i alperna!

Är jag då en tragisk människa som borde fokusera på roligare saker än att vara rädd för löjliga saker? Nejdå, det är jag inte. Jag har faktiskt en stor skopa humor när det gäller mig själv. Det är lite kul att driva med sig själv. Jag har roligt åt alla mina fobier.
Men tro mig. Dom är verkliga.

Ha en underbar dag!
Kram