Vänskap?

Godmorgon!

Vänner.
En vän för mig är en person jag kan lita på. Som lyssnar utan att döma. Som ställer upp utan frågor.Som låter mig vara ifred när jag vill det utan att det skadar vänskapen. Som inte utnyttjar vänskapen för egen vinning på bekostnad av min energi. S k energitjuv.
Som inte förolämpar min intelligens genom att ljuga för mig. Som inte ställer högre krav på mig än sig själv.
Som jag kan skratta tillsammans med men även gråta när jag behöver det. Som jag kan sitta tyst tillsammans med utan att det känns konstigt.

Jag har inte många riktiga vänner. Jag har ganska höga krav på dom som alla märker. Eller är det det? För mig är det ganska självklara saker och borde inte vara svårt att leva upp till.
Det jag begär av en vän är egentligen inte mer än man borde kunna begära av alla människor.

Vad föranleder detta inlägg? Jo, en situation där en vän till mig blivit utnyttjad till vänskapens gräns och sedan får skit när det inte längre passar. När hon inte står i givakt för alla krav personen ställt på henne. Krav som varit mer än man kan begära av en vän. Ensidiga krav. Alltså har det inte varit vänskap enligt min standard. Ett utnyttjande som, eftersom min vän är som hon är, eskalerat till saker som varit rent löjliga. Hela tiden har min vän försökt att tillmötesgå dessa krav på ett sätt som långt överskrider vad man ska göra för att vara en vän.

Den sortens "vänskap" skadar alltför mycket själen och ska inte samlas på. Den sortens "vänskap" vill jag inte ens stoppa in i kategorin bekanta.

Ha en underbar dag!
Kram