söndag 25 mars 2012

Besök med irritation.

Godmorgon!

Ögonen går i kors av huvudvärken som sitter som en plåthjälm på huvudet så om inte bokstäverna hamnar på rätt ställe idag får alla ursäkta. Eftersom det inte är migränhuvudvärk tänker jag inte bry mig ett enda dugg..
Jag skyller detta på det ofog som heter sommartid. Jag har aldrig förstått vitsen med detta ändrade av tid och ingen har på något övertygande sätt kunnat förklarade det för mig heller.
För mig tar det flera dagar innan jag kommit i balans med tiden. För en ynka timmes skull. Märkligt. Nåja, skit i det nu. Det var inte det jag skulle svamla om idag.

Igår var vi på besök hos svärmor och där fick jag bekräftat mer än någonsin det som mina deltagare klagar på när jag säger saker som "alla måste göra likadant" samt "ge inte hunden någon uppmärksamhet alls när den gör saker du inte vill" t ex hoppar upp eller som vid ett tillfälle kommer och lägger nosen i knät för att få lite uppmärksamhet och en klapp. Det går inte att få folk att göra som man säger, klagar mina deltagare på och jag måste ge dom mer än rätt här.

Om du inte vill att hunden ska lägga upp framtassarna i knät på dig när du sitter i soffan kan du inte säga "nej, gå ner" samtidigt som du ivrigt klappar hunden på huvudet och ler med hela ansiktet. Säg nu inte att det inte är lätt för ickehundmänniskor att veta detta. Det köper jag inte. Det krävs inte ett geni för att fatta att man inte kan belöna hunden med klapp och kel samtidigt som man säger åt den att låta bli!

Prata inte uppmuntrande med hunden om du vill att den ska gå därifrån. Att med en massa gull i rösten säga "nej nu får du gå härifrån" blir väldigt förvirrande för hunden. Gulle, gulle, gulle men jag vill inte ha dig här! Att hundar inte kan svenska kan inte komma som en överraskning! Den lyssnar inte på vad du säger. Det lyssnar på ditt inbjudande tonfall. Även här kräver det inte ett geni för att förstå detta!

Jag tog inte upp det till diskussion för det är ingen idé. Jag har gjort det förr. Ja, mina hundar tar lite plats. Det är två stora golden och en liten ulltuss. Mina hundar är verkligen inte jobbiga när vi är hemma hos någon men dom tar plats. Så klart. Dom syns och ibland hörs dom också. Framför allt Selma som "pratar" ganska mycket. För mig är vi alla på besök. Alla. Även hundarna och lite måste dom få synas och höras.

Vad blev resultatet då? Jo, jag fick gå och hämta hundarna och fösa iväg dom och därmed även jag ge dom fel signaler på det beteende dom gjorde. Hela tiden.
Klappa inte mina hundar om du inte vill ha dom hos dig!
Ska du säga nej till dom se inte samtidigt ut som om du inbjuder dom till lek.
Säg till mig om du inte vill ha dom i knät. Jag fixar det.
Ge dom inte en massa kommando som dom kan om du ska göra det helt fel. Dom fattar inte det då!
Jag skiter i att det inte är hundmänniskor vi talar om. Jag ser hela tiden till att jag är där hundarna är så låt mig sköta det. Prata inte i munnen på mig och ge hundarna kommando samtidigt som jag pratar med dom för att ge dom en chans att förstå.

Jag kan inte stå och ge en lektion i hur hunden fungerar varje gång vi är och hälsar på någon. De flesta vill inte ha någon lektion heller. Jag begär inte att alla ska veta hur dom ska agera med hundarna men låt för fan mig sköta mina hundar så blir det så bra så. Nu blir dom istället förvirrade och stökiga för att dom vet inte vad som gäller.
Hädanefter ska jag med en gång när jag kommer be alla att fullständigt nonchalera mina hundar. Tråkigt för hundarna men betydligt enklare.
Ja, det hade varit enklare att låta dom ligga i trädgården som föreslogs men för det första kan Doris promenera ut genom häcken och för det andra så ska dom vara där jag är inte slängas undan för att dom tar plats. Basta!

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: