torsdag 22 mars 2012

Hundslagsmålet.

Godmorgon!

Jag måste för ett ögonblick återkomma till hundslagmålet från förra veckan. Att hanhundar hamnar i "slagsmål" är inget konstigt. Det behöver inte innebära att hundarna är aggressiva på något vis. Man ska mäta sina krafter mot varandra. Det låter så mycket värre än det ofta är. Om man låter mycket kanske man skrämmer den andre till att ge sig. Man använder sig oftast av sina bithämningar och skador är ganska sällsynta. Ett och annat märke av någon tand är oftast det enda man hittar efteråt trots att det sett hemskt ut när dom slåss.
Våra hundar lever faktiskt i ett socialt sammanhang som inte är naturligt för dom och det är egentligen konstigt att det inte sker oftare. Däremot lär sig de flesta av våra hundar att inte bry sig om andra hanhundar för dom finns runt om dom överallt om man bor i stan.

Tikar är mycket värre kan jag tala om. Om dom, vilket är mer sällsynt, skulle börja slåss då är dom inte nådiga mot varandra. Där är större risk för skador. Om inte den ena tiken ger sig finns det en större risk att man slåss på liv och död. Men oftast bryr sig tikar inte så mycket om varandra.

Vi sätter gärna epitetet "hundaggressiv" på en hund som med tydliga signaler i form av morrningar och "utfall" försöker skrämma bort en annan handhund. Vi glömmer att det i de flesta fall handlar om koppel! Utan koppel händer det oftast ingenting alls! Detta har jag sett så många gånger. Hundar som kommer till kursen i koppel och låter som lejon hela vägen in. Släpper vi dom går man runt och på stela ben synar av varandra för att efter en stund antingen börja leka eller inte bry sig om varandra alls. Det kallar inte jag att vara aggressiv.

Det finns massor av regler i hundvärlden. En vuxen hund tar oftast hänsyn till en valps klumpighet vid ett möte. Valpen springer rakt på istället för i den båge som är artigt. Valpen kan här få en åthutning för detta men oftast inte. Valpar har grönt kort för det mesta.

Man går inte direkt på att nosa i baken där den mesta av informationen finns utan att först ha nosat lite försiktigt vid ansikte och hals osv.
En hund som inte följer dessa regler kan råka ganska illa ut. Jag har sett en hel del hundar som inte riktigt haft språket och fått sig en tutning för sin oartighet.
Doris är väldigt noga med att man inte får nosa henne i baken utan att först ha frågat om lov. Hon hoppar skickligt undan eller sätter sig på rumpan eftersom hon inte är typen som säger ifrån så ofta.

Åter till slagsmålet från förra veckan. Två hanhundar. Den ena fortfarande valp. Den ena betydligt större än den andra. Oartig framrusning av valpen. Den vuxna hunden tar i alltför mycket utan att ta hänsyn till att den andra är valp.
Den vuxna hundens ägare vill inte gå kvar på kursen på grund av valpens "aggressivitet".
Enligt mig har man ingen insikt här i vad detta egentligen handlade om. Jag blir lite ledsen över det. Man vill inte se tendenserna den vuxna hanhunden har när det gäller andra hanhundar. Jag kan bara försöka förklara vad det handlar om. Beslutet är deras.

Ha en underbar dag!
Kram

1 kommentar:

Nanna sa...

Som före detta ägare till en hund som var extremt dålig på att läsa av sociala signaler och alltid sprang rakt på och nosade både här och där måste jag säga att de allra flesta hundar man möter har ett mycket större tålamod än de egentligen borde med sådant beteende. Det hände några gånger att han fick en rejäl tillsägelse av den andra hunden, men sen var det oftast bra med det. Men håller med om att det kan vara obehagligt att stå bredvid och se det.

Det där med koppel är verkligen en bra observation! Man kan ju tänka sig hur man själv skulle reagera om man var fastbunden någonstans och en människa kom mot en och visade upp ett aggressivt eller påträngande beteende. Nog tusan hade man försökt slita sig loss och antingen försvara sig eller springa därifrån.

Inom fågelvärlden finns det en del som insisterar på att vingklippa sina fåglar för att de ska bli lättare att hantera. Det är jämförbart med kopplade hundar. En fågel som känner sig hotad och inte ser en flyktväg, dvs inte kan flyga därifrån blir rädd och bits. I grunden handlar det om att vi ofta försätter våra djur i onaturliga situationer som de har svårt att hantera. Något som är viktigt att tänka på innan man stämplar ett djur som aggressivt.