Mastiffen Harry.

Godmorgon!

Dagens inlägg börjar jag med att sända en "tur att allt gick bra" kram till Monica och hennes tik Chia som inatt i ilfart fick åka och snitta för att plocka ut tre stora fina flickor. Mor och barn mår bra tack och lov!

Över till nästa ämne. Jag har tidigare bloggat om vikten att ta hänsyn till rastillhörighet när man väljer och tränar sin hund. Här är ett exempel på det:


En engelsk mastiff. Inte ens året gammal ännu men stor och tung. Stark! Så snäll! Förstår inte sin tyngd när han ska hälsa på andra hundar och hoppar omkring som den valp han är. De flesta hundar backar lite när han kommer dundrande men är ändå nyfikna på denna stora glada hund. Stackars Harry. Han har svårt att hitta lekkamrater. De flesta matchar inte hans storlek.

Han har haft tur. Harry. Han har fått ägare som vet vad dom har i kopplet. Han kommer inte att vara vuxen på flera år ännu och det tar man stor hänsyn till. En så stor hund kunde hamnat hos människor som tycker att man måste "ta i" med en sådan hund. Inte Harry. Han tränas med positiva metoder och därför kommer han att förbli den snälla hund han är idag. Här talar vi inte om snabba metoder. Vi går fram med små, små steg. Det är det som passar Harry. Han måste få den tid det tar att mogna. Och det får han!

Husse och matte har stort tålamod med honom. Skrattar med "farbror Harry" gör vi allihop. Han har så stor charm denna hund.
Detta är en hund som aldrig kommer att ha någon fart när han gör saker och det är alla så medvetna om. Jag har full förståelse för att man ibland tappar sugen lite när Harry inte vill som vi vill men eftersom de är medvetna om rasens egenskaper så tar dom det med ro. Detta är inte någon hund som syns på agilityplanen eller ens på lydnadstävlingar så ofta. Av naturliga skäl. Ligga på gårdsplanen och ha koll på läget passar denna hund.

Visst kan man lära mastiffen allting som alla andra hundar kan lära sig men man måste vara medveten om att denna hund inte kommer att vara vuxen förrän han är fyra år ungefär och ge honom den tid han behöver. Det gör man. Det värmer mitt hjärta att han har fått de ägare han fått. Som med massor av humor och fullt medvetna om att, den lilla jack russeln på kursen kommer i mål betydligt snabbare än Harry, tränar sin hund i den takt som passar honom.
Heder åt såna hundägare.

Ha en underbar dag!
Kram