tisdag 28 februari 2012

Rasmedvetenhet.


Godmorgon!

Ibland när jag möter hundägare på mina kurser roar jag mig med att fundera över varför man valt en hund av just den ras man har. Ibland frågar jag och det är förvånansvärt ofta man får svaret att det varit en tillfällighet att det blivit just den rasen eller att man valt hunden enbart för att den är söt.
Har man en blandras presenterar man den som just blandras. Det är ingen ras.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Att inte ta hänsyn till vilka egenskaper rasen besitter är som att stoppa handen i en burk med getingar och hoppas att ingen sticker! Har man en blandras spelar man på ett lite större lotteri för man vet inte vad som kommer fram.
Att inte ta reda på vilka raser hunden har och anpassa valpfostran efter det kan bli en överraskning som inte är så trevlig när hunden växer upp. Observera här att jag absolut inte har något emot blandisar! Absolut inte. Några av de trevligaste hundar jag mött har varit blandraser.

Man måste alltid ta hänsyn till hundens rastillhörighet. Har man en vallhund måste man anpassa aktiviteterna så att vallningen inte väcks om hunden inte ska valla allting som rör sig. Om man inte ska valla med den det vill säga men även då måste man styra upp det så att den bara vallar det den ska.
Har man en ras av jakttillhörighet måste man ta hänsyn till det osv.

Har man valt en blandras måste man anpassa träningen efter alla raser som finns i hunden för man vet ju inte vilken som blir övervägande.
Det är förvånansvärt ofta jag står med en förtvivlad hundägare som har en hund som skäller och varnar när man skaffat en hund som är avlad att göra just detta. Då är det för mycket begärt att hunden ska vara helt tyst när det går någon i trappan utanför dörren. Dom har ofta kommit lite för sent till kurs och detta redan blivit ett problem. Det är väldigt svårt att göra något åt när det redan etablerats. Om man vetat detta redan för början hade man kunnat styra upp beteendet och fått kontroll på det. Skälla kommer hunden alltid att göra men man kan lära hunden att varna för att sedan tystna på kommando.

Man ser ibland hundägare där man ser att man valt helt fel ras. Har man köpt en bordercollie och inte är mycket intresserad av att jobba med hunden har man köpt problem. Detta är en väldigt aktiv hund och får den inte jobba blir den inte så trevlig att ha och göra med.
Är man inte intresserad av att vara ute och röra sig mycket i skog och mark köper man enligt min mening inte en golden. Detta är inte en hund som nöjer sig med ett varv runt stadsparken om man inte även aktiverar den på något sätt som den är avlad för. I goldens fall blir hunden då ofta passiviserad och ligger i en hög och väntar. Lugn hund? Nej, deppig hund!

Man måste inte låta en golden jaga. Man måste inte låta en bordercollie valla. Man måste inte låta en kamphund kampa. Vill man inte väcka jakten, vallningen eller kampen måste man styra om aktiviteten så att hunden blir nöjd ändå. Det finns så många sätt att göra detta på. Spåra, hushållsnyttiga tjänster (lära dom hämta öl i kylskåpet) :)), apportering, agility, freestyle osv. Listan kan göras hur lång som helst!

Vad som var poängen med detta inlägg var: ta reda på vad valpens egenskaper är så att du inte hamnar i en situation när hunden växer till sig där egenskaper du inte vill ha tar över hela tillvaron på ett negativt sätt.
Trött hund är nöjd hund. Den ska bara blir trött på ett sätt som passar oss.

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: