Jag tog mig i kragen!

Guten morgen!

Ja, det får bli på tyska idag för jag måste träna. Det är snabbt gjort för det är väl ungefär vad jag kan. Sonen kommer hem och hälsar på en vecka från Schweiz och med sig har han sin sambo som så klart inte talar någon svenska så i veckan kommer det talas tyska och engelska om vartannat här hemma.

Igår gjorde jag något jag alltför sällan gör. Jag tog Doris. Satte på en lina med hakar i båda ändarna och satte fast den i midjeväskan. Fyllde väskan med klicker och godis. Gick ut och tränade lääänge!

Vi tränade följsamhet, stanna på håll, inkallning och mycket, mycket mer. Vi varvade det med mycket lek och bus och hade en härlig stund. Jag och Doris. Kärlek!!!
Hon var så duktig och fokuserad hela tiden. Allting gick som på räls även om jag upptäckte att vi tränar dom här sakerna alltför sällan. Skärpning!

Jag hade linan runt midjan och kunde slappna av. Efter en stund glömde även hon linan. Vi satte oss ner en stund emellanåt och pustade ut både hon och jag. Då lade sig denna underbara hund sig ner vid mina fötter och lade huvudet i mitt knä. Tittade upp på mig med en blick som sa "jag älskar att ha dig för mig själv matte!".

Jag lovade mig själv på stående fot att göra detta oftare. Till slut var vi så trötta både hon och jag att snabba sitt och ligg blev hur rörigt som helst. Hon klarade inte av att lyssna längre och även jag trasslade till det. Det var dags att gå hem. Vi hade så roligt min hund och jag. När vi kom hem släppte jag in en väldigt trött Doris och tog ut dom andra två för en liten runda. Men se det tyckte inte Doris. En högljutt protest utbröt som enligt husse övergick till ett ynkligt gnällande tills vi kom hem igen. Hon som aldrig gnäller!
Jag ska erkänna en sak: Doris har aldrig varit ensam hemma utan någon annan hund där. Ett slarv från min sida och jag kommer förmodligen inte börja träna det nu. Hon är nästan alltid med mig var jag än ska och vi har så mycket annat som behöver tränas så vi behöver inte lägga till ännu en sak. Det får vara.

Jag avslutar dagens blogg med att beklaga att vi har mist ännu en av våra stora stjärnor. Whitney Houston är död och drogerna har släckt ännu ett liv. Tragiskt. Hon gick från en av våra största röster till ett vrak. Mycket tragiskt och mina tankar går till hennes barn. All lyx i världen kan inte uppväga den otrygghet dom måste ha levt med genom åren när mamma varit drogad.

Ha en underbar dag!
Kram