torsdag 9 februari 2012

Debatt i Hundsport.

Debatten fortsätter i Hundsport angående de olika metoder vi tränar våra hundar med. Det har blivit en debatt som mer och mer börjar likna sandlådans "min pappa är starkare än din"!

Man blir lite glad när man läser första debattinlägget som är skrivet av Ingrid Lingmark. Hon tar upp vikten av att ta hänsyn till hundens situation och framför allt fysiska tillstånd och att vi som tränar våra hundar med positiva metoder visst säger "nej" till våra hundar men inte förrän vi lärt in vad ordet betyder och inte som somliga andra ryter ett ord som hunden inte förstår. Hunden reagerar inte på själva ordet men husses eller mattes tonfall gör att hunden slutar för stunden men någon inlärning sker inte här! Kommer dessutom "nej" försent blir det "felaktiga" beteendet förstärkt istället. Detta är något den "andra sidan" inte tar upp alls. Man ryter "nej" till hunden och får en skön känsla av makt i kroppen. Hunden slutar och man tror att man har fått kontroll på beteendet. Här har jag en helt annan uppfattning. Har sett detta så många gånger när man använt sig av detta och beteendet kommer tillbaka gång på gång.

Jeppe Strid säger i sin debattinsändare att "strikta regler är ett måste" Ordet strikta beskriver väldigt bra hur hans syn på hundar är. När jag hörde honom säga "jävla pissehund" till en hund på en uppvisning insåg jag att hans "kärlek" till hundar bara är nys. Ja, jag sträcker mig så långt att jag säger att han inte kan ha någon kärlek alls till detta underbara djur när man kan säga så om en hund som inte förstår vad hans ägare vill att han ska göra.
Jag brukar inte nämna andra hundtränare vid namn men eftersom debatten är öppen i Hundsport med namn så gör även jag det här.

Han anklagar oss som arbetar på "andra sidan" för att undvika störningar vilket visar hur lite han vet. Vi har både löptikar och tuffa hanhundar på våra kurser. Vi tjatar väldigt mycket på våra deltagare om vikten av att träna i störande miljöer. Vi har för sjutton kurser som heter miljö/lydnad just i detta syfte.
Vi har aldrig påstått att "cirkuskonster" ersätter vardagslydnaden men det stärker samarbetet. Samarbete=lydnad! Det borde Jeppe veta!
Vi har heller inte enhetlig policy som han påstår. Vi tränar hundarna efter rastillhörighet och individanpassat. Även här visar han sin okunskap.
Han påstår att vi inte ställer krav på våra hundars lydnad. Inget kan vara mer fel men vi ställer inga krav på hundarna i inlärningsskedet. Det vore väldigt orättvist mot hunden och det är efter det vi jobbar. Att vara rättvisa mot våra hundar.
Jag har sett hur han jobbar och det är allt utom rättvist mot hunden!

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst här men jag nöjer mig med att säga att okunskapen om hur vi som använder oss av positiva metoder jobbar haglar i debattinsändarna och jag inbjuder dom allihop att komma till våra kurser så kan dom få se att det sätt vi jobbar på funkar alldeles utmärkt. Vi har glada hundar som lär sig saker som är användbara i vardagen på ett sätt där vi tar hänsyn till hundens individuella förmåga att ta till sig kunskaper. Utan alla tillmälen i form av "jävla pissehund", ryck och slit och där vi absolut inte använder oss av "nej" på saker som hunden ännu inte kan.
Om hunden sen lär sig beror på om ägaren tränar även utanför kursens lektioner och det har vi ingen kontroll över. Det är upp till var och en.

Att vi har ett ökande problem med aggressivitet bland hundar beror inte på våra mjuka metoder. Det beror på helt andra saker. Avel t ex. Premieringen av hundar i utställningssammanhang där det verkar på många sätt gå åt fel håll men det ska jag inte gå in på mer här. Då blir detta inlägget så långt så ingen orkar läsa det till slut. Det får jag återkomma till.

1 kommentar:

Emma sa...

Äh, jag är nog rätt glad att jag inte har Hundsport längre. Låter som om jag oxå kunnat gå i taket. Som jag ser det är vi hundägare uppdelade i två grupper. Vår grupp, som älskar våra hundar och vill att de ska ha det bra, inga orättvisor. Och den andra gruppen, som inte har hund, de har en sak. En sak som ska veta sin plats och som man kan skryta med för sina kompisar. Alltså ingen familjemedlem.