söndag 1 januari 2012

Tid.

Godmorgon!

2012.
Det låter snyggt när man säger det. Vad betyder det att det är ett nytt år? Vi människor är väldigt fixerade vid tid och det är synd att vi måste vara det. Tänk om vi kunde släppa den där klockan helt och hållet. När ålder inte har någon betydelse och jag kunde sluta titta på klockan för att veta om jag är kaffesugen. Tidfixerad som jag är.

Tidräkning är nödvändig så klart för att det ska fungera i det samhälle vi byggt upp. Svårt att veta när tåget ska gå om man inte har en tidtabell. Tidräkning är nödvändig. Men. Tänk om vi kunde släppa klockan litegrann. Bara lite. Jag tror mycket av dagens stressjukdomar hade försvunnit från läkarböckerna då. Ingen skulle längre veta vad magkatarr.

Det finns folk i Afrika som inte har något ord för tid. Tiden har ingen betydelse alls för dom. Man vet inte hur gammal man är. Man kommer när man kommer. Utan tidsangivelse. Man äter när magen säger att man är hungrig. Man lägger sig och sover när man är trött. Inte för att man ska upp tidigt. Man kan nog hänge sig mer åt det man gör för ögonblicket då. Utan att hela tiden tänka på vad man ska göra sen. Jag tycker detta låter helt underbart men passar så klart inte in i den samhällsstruktur vi lever i. Men ändå.

Kanske jag hade mått bättre av att släppa taget om tillvaron lite. Inte hela tiden tänka på allt jag inte gjort som bara stressar och tänka på allt jag gjort istället.
Göra tiden till min vän istället för min fiende. Utan att titta på klockan. Att tiden går kan vi inte göra något åt men vi kan sluta vara slavar under den.

Jag tänker inte avge några nyårslöften men man kanske skulle ta tillfället i akt och tänka efter lite över hur man vill ha det egentligen. Stora förändringar eller små? Släppa en bomb i livet och se vad som blir kvar när röken skringras eller bara förändra det lilla, lilla. Det är frågan. Jag kommer förmodligen inte få några svar. Jag är som jag är. "I går smidde jag tusen planer och idag steg jag upp och gjorde precis som vanligt".

Livet är kort säger dom ju. Är det verkligen det? Jag har levt 19 911 dagar. Det är ganska mycket. Jag planerar att leva åtskilliga dagar till. Vad ska jag göra med den tid som är kvar? Bomb, ett litet knallskott eller ska jag bara fortsätta som jag gör?
Det är frågan.

Jag återkommer med svaret när jag vet.
"Igår smidde jag tusen planer och idag steg jag upp och gjorde precis som vanligt"

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: