Söndag på IKEA.

Godmorgon!

En god vän inspirerade mig häromdan att åka till IKEA och småshoppa. Sagt och gjort. Igår tog jag en av sönerna med mig och begav mig dit. Jag har inte varit så många gånger på det "nya" IKEA så som vanligt irrade jag runt och hittade varken hit eller dit. Jag visste att det var en bra idé att ta med sonen så han kunde leda mig rätt i gångarna. Nu kan man ju tycka att även jag borde fixa detta med tanke på att det bara är att följa pilarna i golvet men så enkelt är det inte. Vad som slog mig var att alla ser ut som en skock får som med mer eller mindre tom blick gör just detta. Följer pilarna.

Jag, som vanligt ute efter saker jag kan använda på kurserna var ute efter att utöka mitt förråd av musmattor och för fem kronor styck kan man vara generös när man väljer antalet man ska inhandla. Det gällde bara att hitta dom! Sonen, en resursfull man, ville inte som jag ge upp efter en stund och ropade över folkvimlet, "follow me!" grabbade tag i en gulklädd fåraherde och fick direktiv på hur vi skulle ta oss dit. På andra sidan varuhuset! Alltså skulle vi ta oss motströms för att komma dit. Vi var de enda som gick på det hållet! Hela vägen! Är det ingen som vågar gå mot pilarna på IKEA??

Här hade ett par rullskridskor varit på sin plats. Det är helt otroligt så långt det är mellan in- och utgång! Vi kämpade oss dit och jag konstaterade att jag fått dagens promenad. Utan hundar! Händer aldrig! Vi hittade våra musmattor och jag fyllde kassen som jag hängt över axeln på sonen. Man ska väl ha någon nytta av sina barn! I kassen stoppades även tre saxar för nio kronor! Tre för nio! Om dom håller en vecka så är det vinst bara det. Hur sjutton kan man sälja tre saxar för nio kronor? En ny lampa till grovköket som sonen bestämde skulle vara lila slank också ner. Billig även den. Återanvändbara plastpåsar med förslutning fick mig att må bra i miljötarmen. Några kökshanddukar fick även dom följa med. I sista stund hittade jag en massa stapelbara plastmuggar som jag genast fick en bild i huvudet av hur hundarna staplar i varandra. Mycket användbara. Nu var jag nöjd och det var dags att ta sig ut ur detta enorma varuhus. Lång promenad bara det.

Vi kom så småningom ut från varuhuset och hittade vår bil som vi ställt i garaget. Jag svängde ut galant utan att köra fel någonstans och styrde bilen mot........Vellinge! Jag bor i Hörby! Dessutom upptäckte jag inte att jag körde motsatt håll förrän jag var i just Vellinge. Sonen var strängt upptagen av sin Iphone och lade inte märke till att hans virriga mamma som vanligt snurrade till det. Jag jobbar på Svågertorp! Jag kan Svågertorp. Trodde jag.
Med skammen rodnad på kinderna svängde jag runt i Vellinge och påbörjade färden hemåt istället.
Var höll pilarna hus? Dom som skulle leda mig hem!

Ha en underbar dag!
Kram