Hunddag.

Godmorgon!

Jisses, vad blåsten tar i huset. Kan inte låta bli att ständigt gå och kolla att aspen utanför huset står kvar. Å andra sidan helt onödigt eftersom jag lär märka om den ramlar. Då hamnar den nämligen inne i vardagsrummet. Lite för stor växt att ha inomhus.
Den har stått genom Gudrun, Per och allt vad dom nu har hetat så den klarar nog Emil också.

Selma som förknippar regn och blåst med åska såg lite orolig ut när vi gick ut och ville helst gå in igen. Blåst tillsammans med regn betyder åska för henne. Stackaren. Den rädsla den stackaren lever med är inte rolig. Trots att det bara smällde på avstånd på nyårsafton och det var verkligen inte mycket oväsen så gick hon in i ett paniktillstånd som var hemskt.

Ibland funderar jag på om hon alltid är lite orolig. Hur mår hon egentligen? Det är svårt att veta. Selma är inte så aktiv som hund och om hon vänder det inåt som min Ebba gjorde kanske hon alltid mår lite dåligt utan att jag ser det. Jag läser henne kanske fel. Det är svårt. Jag har trots allt ganska mycket erfarenhet av hundar och borde kanske kunna hantera detta bättre. Varför är det svårare när det gäller ens egna hundar? Är man för mycket känslomässigt inblandad för att se? Jag borde kunna det. Jag kanske inte vill se. Att mina hundar mår bra är viktigare än livet för mig!

Gårdagen var en riktig hunddag och vi hade först en riktigt skön förmiddag vid havet. Hundarna sprang lösa och hade hur roligt som helst. Doris försatte mig i ett tillstånd av "näradöden" känsla genom att simma låångt ut efter en grupp svanar som inte hade vett att flyga iväg vilket gjorde att hon simmade rakt ut i det kalla havet. Låååångt ut! Kvar på stranden stod jag med hjärtat i halsgropen. Skulle hon verkligen orka simma tillbaka i det kalla vattnet? Att jag aldrig lär mig!!! Jodå, så småningom vände hon och kom tillbaka. Långsamt. Det var nog lite för jobbigt för henne. När hon äntligen kom in kom hon bort till mig och lade sig intill mina fötter helt slut. Att hon aldrig lär sig!!

Ett hundmöte gjorde vi också. Jag brukar koppla mina tills jag vet om det är ok. Det är ett hundbad och alla som är där är medvetna om detta men jag vill gärna ha koll på situationen innan jag släpper mina. Jag noterade att husse inte hade ett dugg koll på sina hundar han visslade och ropade på sina vovvar utan att dom brydde sig ett dugg så då tänkte jag: asch, jag låter mina vara lösa och ser vad som händer. Mina seglade förbi hans hundar helt ointresserade. Matte var roligare med bollen och vi promenerade vidare utan minsta problem. Hans hundar försökte få lite intresse från mina men ack,nej. Snopna sprang dom tillbaka till sin husse och vi lekte vidare. Jag njööööt av hela situationen. Mina underbara, duktiga hundar. Till och med Selma som vanligtvis sätter igång ett avskräckande vrål brydde sig inte det minsta. Alma tog en liten omväg för säkerhets skull. Det var ganska stora hundar. Doris tittade inte ens åt hundarna. Matte hade ju en boll!

När vi kom hem tog hundarna en liten lur medan jag tog fram skönhetsväskan och när dom vaknade fick dom lite egen "gostid" med matte var och en. Lite kel och lite omvårdnad.
Därefter plockades klickern och godiset fram. Vi hade inga mål alls och kom väl egentligen ingenstans med något men aktiva var dom! Jag har sällan sett Doris så aktiv i sina försök att få mig att klicka. Alma höll på att slå knut på sig själv när hon drog igång hela sin repertoar av alla konster hon kan. Selma korsade tassar stående för att hon inte hade tid att lägga sig ner. Det såg så roligt ut. Vi hade en härlig stund innan hundarnas hjärnor packade ihop för dagen och efter en liten runda ute på ängarna med lite inkallningsträning drog dom sig tillbaka för dagen i vars en hörna. Nöjda!

En riktig hunddag!

Ha en underbar dag!
Kram