Ställningstagande.

Godmorgon!

Det finns inget lättare än att tala om för andra vad dom ska göra och dessutom säga att det är "bara att......."
Jag säger inget om att jag ska göra en del men varför är det jag som ska göra allt? Varför får man det att låta som om det är mitt fel att det och det inte är gjort? Mitt ansvar är inte större än någon annans.

Det finns några saker jag ångrar starkt här i livet och om jag hade kunnat gå tillbaka och göra det ogjort skulle jag göra det. Men nu är det som det är och då får man göra det bästa av situationen. Såg en film igår där en replik fastnade i huvudet på mig: Gårdagen är redan gjort så den kan vi inte ändra på. Morgondagen vet vi inget om så den kan vi inte påverka. Alltså har vi bara idag. Nuet. Det enda vi kan påverka.

Hur vi ska leva i nuet är upp till var och en. Vi kan inte påverka andra och tala om vad dom ska göra. Ska vi inte göra heller. Antingen väljer jag att bry mig om vad andra säger till mig att göra eller väljer jag att nonchalera det med risk för att jag får skit för det som jag då inte bryr mig om. Det är upp till mig.

Nuet borde vara mer värt än det ofta är. Ryggsäcken man bär på ska inte vara full av tegelstenar som tynger ner. Gårdagen är borta och kommer aldrig igen. Det jag inte har möjlighet att påverka ska inte läggas i ryggsäcken för att tynga ner morgondagen.
Jag kan inte vara någon annan än den jag är och duger inte det får det vara. För samtliga. När man kommit så långt in i livet som jag ska man kunna få vara den man är och inte förställa sig för att passa andra. Kanske väljer någon då att inte finnas i mitt liv och då får det vara så. Jag tänker från och med nu säga precis vad jag tänker och inte tassa runt för att det inte ska bli bråk. Igår gjorde jag det och det kändes skönt!

Kanske blir det lugnare eller inte. Vad vet jag. Vissa människor som jag skulle valt bort helt ur mitt liv dyker emellanåt upp vare sig jag vill eller inte. Vad jag kan göra är att inte låta mig påverkas av vad dom gör och säger. Det finns åtminstone en förlorare här och det är tragiskt men jag måste vara en vinnare i detta. Om jag ska stå ut med mig själv. Om jag ska få leva det liv jag vill. Jag kan ju inte ändra på en del i situationen vi har men jag kan välja att inte delta i det mer än jag själv tillåter.

Andra får ta över nu. Jag tänker leva mitt liv. Utan påverkan från andra. Kanske kommer någon att tycka illa om mig för det men det kan jag inte låta påverka mig. Jag är 55 år gammal och kan inte vänta. Nuet är borta alltför fort och blir den gårdag jag inte kan påverka.

Ha en underbar dag!
Kram