Rädsla

Godmorgon!

Rädsla. För en gång skull talar jag om människor och inte hundar.
Rädsla är bra. Rädsla hindrar oss från att göra saker som är farliga för oss. Men rädsla kan också vara förlamande och blockera vårt förnuft. Man målar upp en bild av något av rädsla som kanske inte överenstämmer med verkligheten.

En väldigt god vän går och väntar på sin förlossning och rädslan är stor. Jag har fött tre barn och jag kan vittna om att det inte är smärtfritt. Verkligen inte. Första gången bad jag om alla tänkbara droger dom kunde hitta på sjukhuset. "Vill du ha....?" Jaaaa! Jag ifrågasatte inte ens vad det var. Jag drog i mig vad dom kom med. Lustgasen försatte mig i ett tillstånd av "nu är jag nog på Woodstock" bland dom andra knarkarna. Jag genomlevde förlossningen i ett tillstånd där jag knappt var närvarande. Tur mannen var med och kunde tala om för mig vad jag skulle göra.
Efteråt var jag så omtöcknad att jag knappt såg den lilla söta tjejen dom lade på mitt bröst.

Andra gången skulle jag vara duktig. Jag ville bara ha lustgas. Ju längre in i förlossningen jag kom ju mer ångrade jag det beslutet och drog i mig så mycket att jag förlorade känseln i kroppen. Man trädde en plasthandske över munnen på mig och när jag andades i den såg det så roligt ut att mannen och barnmorskan började skratta. Det fick mannen ångra. Jag svingade en rak höger och han blev tyst. Men jag klarade det! Ut kom den underbaraste pojke man kan tänka sig. Det var värt det. Jag var med!

Tredje barnet hade väldigt brått och vi hann inte så mycket innan han kom skjuten ur en kanon. Barnmorskan slapp dock bjuda hela avdelningen på tårta vilket dom tydligen fick om dom inte hann få på handskarna. Hon hann och jag hann dra i mig lite lustgas även då men inte lika mycket och en liten stund efter förlossningen var jag uppe och mådde hur bra som helst. Nu var man proffs på detta.

Resultatet är tre underbara barn som skänker oss så mycket glädje. Den som säger att det är underbart att föda barn kan ha rätt i detta på det sätt att resultatet är sagolikt. Man har fött fram en ny liten människa och lyckan är total. Men. Den som säger att det inte gör ont snackar skit. Visst gör det ont men det är inte så farligt som man tror innan. Man växer liksom in i smärtan och är så inne i det som håller på att hända att jag kan säga att smärtan glömde jag i samma sekund som det där lilla knytet började gny. Det är inte romantiskt. Det är inte himmelskt. Den lilla brickan med te och macka med en liten ros i en vas efteråt är däremot underbar medan man ligger och tittar på det man åstadkommit. En blick på min överlyckliga mans ansikte där han satt med barnet i famnen gjorde varenda smärttopp uthärdlig. Stolt förälder är bara förnamnet.

Så. Min kära, så viktiga vän, låt inte rädslan blockera dig. Du kommer att klara detta. Det är inte så farligt som du tror. Se det så här: det här är det tillfälle då du kan köra hårt med din gubbe. Hämta det och hämta detta. Det är fullt fokus på dig och du får vara hur elak som helst. Alla kommer vara så förstående så. Hihihi!

Ha en underbar dag!
Kram