tisdag 1 november 2011

Livets mening del två.

Godmorgon!

Det går upp och det går ner. Man har bra dagar och man har dåliga. För det mesta är det ganska neutralt. Tiden bara flyter på liksom. Just nu är det en sådan period känns det som. Man hinner knappt stiga upp innan det är dags att gå och lägga sig och ändå tycker jag att jag inte gör så mycket.
Tiden går och jag börjar närma mig en ålder som inte alls känns bekväm. När en släkting talade om för mig att jag ännu var så ung att jag inte har några krämpor ilsknade jag till lite. Jag är för sjutton ingen ungdom längre. Om man snart spränger 55 årssträcket kan man inte längre kalla sig ung. Krämpor är inget jag vill ha men det är klart att dom finns där.

Ålder är så relativt. Min mor som med stormsteg närmar sig 90 tycker givetvis att jag är mitt uppe i livet. Jag tycker att dottern som är 32 är det. Jag själv tycker att jag är på väg mot den där nerförsbacken som lutar starkare och starkare.
Ska jag börja jaga min ungdom? Den som i mångt och mycket var så jobbig. Nej, jag tror inte det. Dessutom är det en omöjlig kamp som jag bara kommer att förlora. Man kan så klart inte göra något åt att man blir äldre. Man kan leva sunt, inte röka, motioner osv för att må så bra som möjligt. Man kan också välja att njuta av livet så länge man kan. Om jag ska avstå från allting för att jag ska bli så gammal som möjligt då struntar jag i det. Jag kan höra min dotter, som är väldigt inne på det här med hälsa, protestera så det hörs ända hit. Och så klart har hon rätt. Jag vet det.

Jag är inte helt igenom ohälsosam. Jag är ute och rör på mig mer än dom flesta men det gör jag inte för att må bra även om jag får det som en bonus. Det gör jag för att jag tycker om det. Jag och hundarna. Dom är den bästa medicinen för att må bra. På många sätt. Inte bara för att jag får motion. Jag är inte särskilt hälsosam i min kost. Jag var väldigt inne på det vegetariska ett tag men det sprack. Tyvärr. Jag röker. Inte bra så klart. Jag dricker dock inte mycket alkohol. Mest för att jag är allergisk. Jo, det är sant. Jag kan inte dricka vin och öl utan att först ta en antihistamintablett! Jag nyser, får klåda och sveda i skinnet. Vitt vin och räkor försätter min andning i fara. Räkor går bra men inte tillsammans med vin. Väldigt konstig allergi.
Jag är en notorisk godisätare. Älskar dessa söta onyttiga saker. Lakrits är en favorit som man varnar för att man kan bli sjuk av om man äter för mycket.

Ska jag ändra på mitt sätt att leva för att försäkra mig om att bli så gammal som möjligt? Eller för att må så bra som möjligt på vägen dit? Eller ska jag fortsätta mitt eget lilla race och njuta av det som jag tycker är livets goda och hoppas på att det håller så länge som möjligt. Jag är inte intresserad av att bli 90 år om jag ska sitta som min gamla mor gör. Då kortar jag hellre livet med några år och lever som jag gör.

Blev detta ett deppigt blogginlägg? Egentligen inte. Jag väljer att se det så här: Jag lyssnar inte på alla hälsoråd om hur jag ska leva. Jag lever som jag vill och njuter av livets goda. Så får det hålla så länge det gör. Jag ska dock sluta röka en dag. Mest för att det är för dyrt.

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: