Mitt älskade barn.

Godmorgon!

Jag önskar att jag kunde ta dig i min famn och skydda dig från all smärta. Att stå sidan om och med ord försöka lindra det som gör ont känns så otillräckligt. Det var lättare när du var liten och jag kunde torka dina tårar och en stund i mammas knä blåste bort det onda.
Den som kom på att små barn är små bekymmer....visste vad han/hon talade om.

När barnen är stora vuxna människor sitter man där och kan inget göra. Smärtan bär du själv. Jag kan bara vara ett stöd, någon att tala med. Det är jag så glad för att jag kan vara. Vår nära relation är en belöning för det jag gjorde när du var liten. Byggstenar som jag tydligen gjorde ett alldeles perfekt hus av. Ett hus där vi kan krypa in och tala förtroligt med varandra.

Nu hjälper det inte att blåsa på det onda. Livet ger oss smällar och jag kan inte linda in dig i bomull hur mycket jag än vill. Jag älskar dig så mitt älskade barn. Hur gammal du än blir så är du mitt barn och jag finns här. Alltid! När som helst! Dag som natt. När du behöver.

Jag önskar att jag kunde göra mer. Om jag bara kunde.

Ha en underbar dag!
Kram