onsdag 23 november 2011

Hundskolor.


Godmorgon!

Att man ska gå på kurs med hunden är glädjande nog väldigt spritt idag och det ser vi om inte annat på alla anmälningar som strömmar in till hundskolan.
De flesta som kommer har någorlunda koll på hur vi jobbar. Man har läst på hemsidan eller pratat med andra deltagare. Det är bra! Mycket bra!

Hundskolor poppar upp som svampar. Inte konstigt. Det är en växande marknad. Surfar man runt på hemsidor ser det oftast väldigt bra ut. Man skriver om metoder man använder. Oftast. Dock inte alltid och då tänds en varningslampa i mitt huvud. Direkt. Man kan läsa mellan raderna att det inte är positiva metoder man använder. Hur ser man det? Jag blir misstänksam när jag läser saker som beskriver vikten av att ha ett starkt ledarskap, fast hand osv. Säger man sig dessutom vara utbildad av vissa kända tränare som man med egna ögon sett på tv hur man jobbar behöver man inte ens undra.

Det finns i Sverige inget regelverk för vem som får kalla sig för instruktör. Jag tror inte det behövs heller. Det är upp till mig som ska gå kurs med min hund att kolla upp var jag ska gå. Det är nämligen ingen garanti att instruktören är, i mina ögon, bra bara för att hon/han är utbildad av den eller den.

Hur ledsen skulle inte jag bli om jag hamnade på en hundkurs med en instruktör som kallar min hund för "pissehund" och slår mig på fingrarna när jag gör fel. Eller ledsen är nog inte rätta ordet. Förbannad är mer passande. Mer än en gång har jag stått med ledsna deltagare som tidigare gått hos tränare som förstört mer än dom hjälpt. Det tar tid för oss att sen få tillbaka glädjen och tilliten hos den hund som blivit drabbad av dessa "metoder".
Lika ledsen hade jag nog blivit om det inte var någon ordning alls. Om instruktören inte kunde svara på mina frågor eller inte har tid. Det har jag en gång själv varit drabbad av. Då spelar det ingen roll hur lång meritlistan är. Jag får inte vad jag anser mig ha rätt till. Jag anser att ett minimumkrav är att instruktören "ser mig" och min hund. Har man tjugo stycken ekipage i gruppen på en instruktör säger det sig själv att det inte finns tid för alla.

Hur man ska träna sin hund är upp till var och en. Det är inte det jag vill komma åt i dagens inlägg. Vad jag vill belysa är vikten av att noga kolla upp innan man börjar kursen att metoderna överensstämmer med min etik, att instruktören passar mig och min hund.

Det är egentligen inte så svårt. Tala med folk i hundvärlden. Den är ganska stor. Man möter ofta många hundägare på promenaden. Inte jag förstås som bor i "ingenstans". Läs kritiskt och noga på hemsidor. Gör ett besök på hundskolan innan kurs t ex. Om det inte är tillåtet bör man inte välja den hundskolan!

Det är så viktigt att det blir rätt. Framför allt om det är valpkurs man ska gå. Man har inte så lång tid på sig för den viktiga socialisering som valpen behöver. Det borde vara lika viktigt att kolla upp hundskolor som uppfödare till den väldigt viktiga familjemedlem som ska formas till den hund jag vill ha.

Ha en underbar dag!
Kram

2 kommentarer:

Schappetanten sa...

Jag är imponerad av ditt skrivande. Den där boken Lotta!!! :-) Men du vet väl vart detta ska gå??? Måste ju så klart in på hemsidan!
Kram till Hundskolans superba skribent! Du skriver ner allt jag tänker men orkar inte sätta på pränt :-)

Anna Striberger sa...

Det där är tänkvärt på fler områden! Det är alltid bra att vara välinformerad inför viktiga beslut. När det gäller vilken typ av hundträning man väljer tror jag att det kan spegla den typen av person man är (eller skulle vilja vara). En människa med start utvecklad empati och förmåga att sätta sig in i andras behov och situation borde inte känna sig bekväm med de hårda metodernas skola.