Barndomsfunderingar.

Godmiddag!

Har inget särskilt för mig just nu så då skriver vi väl lite här då. Skrivandet har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag var verkligen ingen stjärna i skolan men en sak fick jag alltid guldstjärna på och det var uppsatsskrivning. Fantasin var det verkligen inget fel på. Jag tror inte jag var dum i huvudet på annat heller egentligen men jag hade liksom inte tid och ro att syssla med räknetal och lära mig åar och län i Sverige. Helt ointresserad vad jag. Jag drömde mig bort i min fantasivärld och fröken fick emellanåt väcka mig för att jag skulle hålla mig i hennes värld.

Åarna och länen har jag inte precis lärt mig i vuxen ålder heller men eftersom jag är ganska nyfiken av mig så har jag lyckats bli ganska allmänbildad ändå. Korsord är en favoritsyssla och det lär man sig en hel del av.
I skolan hoppade jag högt av glädje när vi skulle ha välskrivning och fröken tog fram den fina bläckpennan med bläckhorn och man fick extra fint papper att skriva på. Jag satt alltid länge och funderade innan jag började. Kände och klämde på de fina grejorna. Slätade ut pappret och satte igång. Glömde helt omvärlden och förflyttade mig till min egen lilla fantasivärld. Där var jag inte någon prinsessa eller något sånt. Nej, äventyr där jag var en hjälte var min favorit. Jag löste det ena efter det andra och alla beundrade mig.

En liten klapp på axeln av fröken ryckte mig tillbaka till verkligheten där jag åter var lilla tjejen med det dåliga självförtroendet. Med glasögon på näsan och systrarnas ärvda kläder. Jag ska inte säga att jag precis var mobbad även om jag hade en sån period också. Jag var bara en liten särling som lite gick min egen väg. Ville nog egentligen inte passa in riktigt. Sökte precis som de flesta barn uppmärksamhet och det får man om man inte gör som alla andra. Tjejkompisar hade jag inte så många. Killarna var mycket roligare att leka med. Jag behandlades ofta som en av dom så jag var nog inte så tjejig av mig. Det var mycket enklare att leka med killarna. Inte så mycket skitsnack bakom ryggen. Man behövde inte ha finaste kläderna eller finaste dockan. Man dög ändå. Det resulterade så klart i att flickorna tittade snett på en och snackade men det brydde jag mig inte så mycket om.
Jag hade en riktigt bästa kompis som var tjej och vi hängde ihop ganska mycket i skolan men hemma på gården var det killarna som gällde.

Hemma hade jag tre syskon och eftersom jag var yngst så var jag nog lite bortskämd tror jag. Inte med en massa grejor för det fanns det inte pengar till men jag fick nog lite mer än dom andra. Spagetti var min favoritmat och det åt jag nästan sju dagar i veckan. Mor lät mig göra det. Det var lugnast så. Vi var tre systrar och en bror men det var jag och inte min bror som stod med far i motorrummet på alla bilar han lagade till andra. Man fick vara med på fars villkor och jag har langat många skiftnycklar till honom när han lagade saker. Jag ville så gärna få uppmärksamhet så även om jag inte tyckte det var så roligt så gjorde man det ändå. För att få vara med.

Uppvuxen i en tid innan man pratade så mycket om barnens behov var man med på de vuxnas villkor. Mor hade aldrig tid. Det var viktigare att städa och hålla ordning och jag var nog inte det lättaste barn att hålla reda på. Jag stökade upp värre än någon annan. Jag är säker på att mina systrar kan vittna om detta. Nyfiken var jag och snokade nog bland deras grejor så ofta jag kunde. Det kan inte ha varit så roligt för dom. Innan vi, när jag var åtta år, flyttade till en fyrarumslägenhet delade vi syskon på ett rum och när vi bäddat upp på kvällen fanns det inte plats att gå i rummet. Äldsta systern som är elva år äldre än jag var i tonåren och tvingades dela rum med en lillasyster som stökade upp med alla mina saker som ofta var saker som far hittat och renoverat. Jag minns två gamla telefoner som han kopplade ihop och vi kunde ligga i vars ett rum och prata med varandra. Jag har ingen aning om hur det gick till. Ett gammalt dragspel hittat på tippen målades och gjordes fint och jag plågade min omgivning med något som tveksamt kan kallas musik.

Jag ska inte säga att min barndom var eländig på något vis men idag som vuxen när man tänker tillbaka fattades det saker som jag hoppas att jag gett mina barn. Närhet och ömhet. Jag tror det var därför jag så ofta kröp in i min fantasivärld. Ibland gör jag det fortfarande. Undrar om mina syskon har samma bild av vår barndom.

Ha en trevlig dag!
Kram