Selma och olycka.

Godmorgon!

Selmarapport. Gårdagens lektion gick förhållandevis bra. Lite smågruff bara. Inte farligt alls. Hon kunde vara lös och jobbade någorlunda tätt i gruppen. Matte var nöjd och hunden var glad.

Dock förbyttes den känslan till något helt annat när vi satt oss i bilen och skulle köra hem. Ett samtal från ena sonen gjorde att jag fick sätta foten lite hårdare på pedalen och ta en omväg hem för att hjälpa honom till akuten. Han hade böjt sig över brevlådan i kolmörker (bor mitt ute på landet) och kört en tjock pinne rakt in i ögat med svåra smärtor som följd.

Jag mötte upp utanför vårdcentralen och en läkare tog in honom direkt. Jag har mina funderingar över om den där läkaren egentligen var någon ögonläkare. Troligen inte. Ingen bedövningssalva i ögat så han kunde kolla ordentligt. Den snabba titt han gjorde räcker inte för att se hur stora skadorna är. Om inte annat skulle en bedövningssalva gjort att stackars sonen inte behövt vrida sig i plågor.

Jag har själv för många år sedan kämpat i tre år för att få en hornhinna att läka med operation som sista utvägen efter att ha gått med skyddslins i ögat i som sagt tre år så jag vet en del om hur det ska gå till. Min hornhinna sprack hela tiden så en laseroperation som tog bort hela hinnan för att det skulle återbildas en ny blev nödvändig.

Med detta i minnet är min oro stor idag eftersom sonen inte är ett dugg bättre idag på morgonen. Det blir förmodligen till att köra honom till Malmö för en ordentlig undersökning av läkare som vet vad dom gör. Så min dag kommer inte att bli som jag tänkt. Den blir sällan det. Huvudsaken att gossen (som är en 29-årig man) får hjälp. Det spelar ingen roll hur gamla barnen är. När det händer något blir dom direkt min småbarn igen som när det behövs har en mamma som rusar för att hjälpa. Det bara är så.

Ha en underbar dag!
Kram