tisdag 8 november 2011

Filten.

Godmorgon!

Vi har just nu varmaste hösten i mannaminne men det märker minsann inte jag. Jag fryyyyser! Hela tiden. Konstigt nog fryser jag inte när jag jobbar trots att jag då står ute i den kalla dimman som kryper innanför kläderna men när jag kommer hem. Huga! Då är det filtar och varmt te som gäller.

Jag är så imponerad över de som går på mina kurser. Ingen gnäller över kylan. Ingen protesterar när jag säger åt dem att sätta sig på filtarna med hundarna. Ok. Man håller vovven lite närmare än man kanske skulle gjort annars för att få lite värme från lurvet. Eller kanske för att värma den lille som inte har så mycket päls. De flesta har köpt tröjor och täcke till sina hundar och det är en skön samling som springer omkring på träningsplanen. Rena modevisningen.

Igår var det vardagslydnad på programmet och vi jobbade väldigt mycket med en övning som ska lära hundarna att söka upp filten för en liten stunds avslappning mellan övningarna. Det är en liten grupp och hundar som vanligtvis har lite svårt med koncentrationen jobbade som tusan med detta. Vi kom väldigt långt och mitt mål är att dom ska kunna skicka sina hundar till filten mellan övningarna. Varför vill jag nu detta då? Jo, för att hunden ska få den välbehövliga pausen.

Hur många gånger har man inte stått och tränat något och det har gått halvbra. Man låter hunden ta en liten paus och vips så sitter det där. Jag får tjata ganska mycket på deltagarna att ta en paus när det går som bäst! Man står gärna och jobbar tills hunden lägger av för att den är trött. Fel! Ta pausen när hunden är som mest taggad och gör bäst ifrån sig! Då börjar man på en nivå som gör att hunden presterar mycket bättre. Låt inte hunden trötta ut sig och lägga av då blir det svårare att få igång den igen. Låt den längta efter att jobba igen!

Där är filten en utmärkt sak att ta till. Låt hunden gå till filten och vila en liten stund. För mig får den gärna ligga och vänta på att vi äntligen ska börja jobba igen. Jag börjar inte jobba igen förrän hunden ha slappnat av.

Filten är en utmärkt sak att ta till med hundar som lätt stressar upp sig. Lär den att slappna av på filten för att varva ner och ge den som belöning när den är lugn på filten att få komma upp och jobba igen.

Min Doris är en klippa på detta. När hon inte är aktiv på jobbet ligger hon på sin filt och väntar. Nåja, hon tar nog en och annan lur också. Hennes filt är en trygg plats där hon får vara ifred och vila. Ingen hund får komma fram till henne när hon ligger där. Det är hennes plats och den ska vara fredad.

På en bjudning i helgen där det fanns en liten pojke som var rädd för henne använde jag mig av detta när vi satt och fikade. Jag behövde bara säga "filten" och hon lade sig vid mina fötter. Jag kunde fika i lugn och ro. Doris låg där och väntade på att vi skulle göra något annat. Inga problem alls! Detta är en hund som älskar barn och nog helst skulle vilja pussa och stoja med honom men eftersom filten är så pass bra inlärt funkade det till hundra procent. Hon låg där och jag behövde inte ens kolla att hon låg kvar.
Ett och annat imponerat ögonbryn åkte upp över detta och jag måste säga att jag blev lite stolt och mallig över min underbara hund. Hon kan om hon vill!

Jag hyllar den som kom på avslappning på filten. Så användbart! För både hund och människa.

Ha en underbar dag!
Kram

3 kommentarer:

Schappetanten sa...

psssttt.... detta inlägg flyttar vidare va???
Du skulle sett mina idiothundar igår suck. Efter 10 min åkte både Chia och Alize in i bilen. Så sjukt stressade och hemska... blääääää :-) Men jag hade inte tid att jobba med dem så jag fick göra det valet istället för det jag borde, sätta mig på en filt och träna avslappning. Baksidan av att själv vara instruktör. Kram

Anna Striberger sa...

Hmm.. den här kursen hade jag behövt till Loke när det begav sig! I stället för helstressande, kaotiska kvällar på brukshundsklubben där så många inlärningsmoment som möjligt skulle pressas in på en timme i en grupp på minst 20 ekipage där ingen tog sig tiden att kontrollera att hundarna mådde bra och inte var stressade :-(

Unknown sa...

Ja du Anna. Om jag bara haft de kunskaper då som jag har idag hade ditt hundägande sett helt annorlunda ut och du hade inte behövt den där hundpsykologen som inte hjälpte dig ett enda dugg! Trösta dig med att Loke nog var ganska lycklig ändå. Han hade ju dig och Peter som älskade honom högt.