Godmorgon!
Nu har hon det lite jobbigt min Doris. Hon är på väg in i löpet och hormonerna dansar runt i kroppen på henne. Det lite slöa, gosiga som hon ofta har en tid innan har gått över i rastlöshet och det brukar vara ett tydligt tecken på att nu är det snart dags.
Klockan fem i morse ville hon upp. Redo att börja dagen. Farligt likt en överstressad hund. Hon är ganska billig nu. Någon som vill ha henne? Jag kommer visserligen att stjäla tillbaka henne efter löpet men just nu kan man få henne väldigt billigt. Tur att hon inte löper så ofta. Hon har väldigt långt emellan sina löp och det är skönt.
Jag kan stå ut med att hon är lite döv och blind men det rastlösa klarar jag inte av! Inte just nu. Jag orkar inte med det. Det är ganska mycket jag inte orkar med just nu så det kommer inte precis lägligt med detta också.
Jag är en ganska dåligt hundägare just nu. Irritationen ligger lite på lut hela tiden och hundarna känner givetvis detta. Vi tar en liten time out på det mesta just nu. Det blir bara fel annars.
Nu vet jag att hundarna inte tar det minsta skada av att bara finnas till ett tag tills jag hittar lusten igen. Tvärt om. Det är bra med pauser om dom bara inte blir för långa.
Idag borde man känna lust att göra saker. Solen skiner och temperaturen är helt ok. Så är det inte här. Jag sitter och har cement på stolen och listan på allt jag måste göra idag känns övermäktig. Inte hjälper det att bestämma sig för att skjuta upp det till imorgon för då står nya saker på väntelistan och den blir alldeles för lång för att hinnas med. Stressen stiger lite i kroppen och då stänger jag av. Helt. Jag blir alldeles handlingsförlamad och det dåliga samvetet gnager för att jag är lat.
Nu kommer det. Rättfärdigandet. Jag är mitt i livet. Jodå, eftersom man idag kan räkna med att bli uppåt hundra år så är jag mitt i livet och hör sen. Jag har inga barn hemma som jag måste ta hänsyn till under min dag. Jag rår mig själv. Mannen i mitt liv är en lätt person att leva tillsammans med. Han gör det han vill och jag gör det jag vill. Förhoppningsvis sammanfaller de saker vi vill med varandra men inte alltid och då gör vi saker var för sig. Inget konstigt i det.
Jag har visserligen ett ansvar för min gamla mor som inte blivit som jag ville men det kan jag inte ändra på nu utan att sätta henne på ett hem och det vill jag inte. Inte hon heller. Det är som det är. Men. Förutom det kan jag i stort sett göra vad jag vill. Om jag inte ska leva så nu när ska jag då göra det? Så.
Om jag väljer att vara hopplöst inaktiv just nu så är det så. Jag kommer alltid igen. Alltid. Helt plötsligt blir jag fruktansvärt effektiv och då gäller det att se upp. Då händer det saker. Men inte just nu. Jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Så då var det bestämt.
Så. Ring mig inte och be mig göra saker för då får ni bara en stor gäspning till svar. Jag har gått in i min bubbla och där stannar jag tills jag vill komma ut igen.
Ha en underbar dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar