tisdag 19 juni 2012

Teflon och snäll hund.

Godmorgon!


Jag behöver nog den där semestern snart. Häromdagen glömde jag att sätta på ugnen när jag skulle torka godis till hundarna och igår glömde jag att jag hade lever kokande och höll på att sätta fyr på hela köket. Köket var helt försvunnet i röken som uppstod och levern knastrade i botten av kastrullen. Svart som sot. Leverstanken ligger fortfarande kvar i huset trots att det har luftats rejält. Hundarna är alltså inget vidare på att varna när det brinner. Röken var oigenomtränglig och de värdelösa hundarna låg och sov som grisar. Det blev ingen lever att stoppa i träningsväskan. Kolbitar som hade passat bättre som bränsle på grillen.

Nåja, jag lyckades ta mig igenom dagen utan att vare sig bränna ner huset eller några andra katastrofer och ta mig till jobb på kvällen. Jag glömde varken hundar eller mig själv hemma. Huvudet hade jag nog inte med mig trots allt. Helt plötsligt glömde jag vad hundarna hette på kursen. Något jag är väldigt bra på att lära mig och jag vet mycket väl vad dom heter men igår var teflonhjärnan inte alls inkopplad. Eller rättare sagt var teflonen väldigt närvarande. Allt gled av fortare än kvickt. Jag tror inte någon märkte det dock. Tur man har en viss rutin annars hade det blivit riktigt illa.

Några hundar stannade kvar efter lektionen för lite lek och bus och mina två lurviga var inte alls intresserade. Doris låg på sin filt och plötsligt kom lilla Zinta och lade sig bredvid henne på filten. Min stackars hunds min var obeskrivlig. Normalt sett kör hon bort dom fortare än kvickt när hon ligger på sin filt men lilla Zinta har ända sedan valpkursen haft lite mer grönt kort än andra så istället låg min lilla älskling och såg så otroligt olycklig ut med en min som sa: "mamma det här är inte rätt va?"


Det var verkligen synd om henne. Hon är så snäll min lilla gumma. Alma däremot satte alla tänderna i nosen på den stökiga tonåringen då hon inte lyssnade på hennes "knattrande" och då får man skylla sig själv. Då får man en markering i form av stämpling i nosen. Unga hundar ska lyssna på de äldre och det måste dom lära sig. Ägarna till Zinta jublade för att deras hund äntligen träffade en hund som sa ifrån lite mer ordentligt. Alma bet inte men markeringen var väldigt tydlig. "Nu lugnar du ner dig!" sa hon. Min lilla nippertippa. Zinta lärde sig nog något igår.

Idag är det dags för sista lektionen på aktiveringen och det är kanske tur att dom är så duktiga på den kursen för min hjärna är inte riktigt med idag heller. Jag ska dock försöka komma ihåg vad hundarna heter i alla fall.

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: