Rörd och carpe diem.

Godmorgon!

Innan jag lämnar det där med att fylla år som jag då inte bryr mig så mycket om så visar det sig att jag trots allt blev så varm i hjärtat av alla gratulationer och när den här stod på trappan då svämmade det över!

Ett olivträd! Längtan till Grekland har aldrig varit större. Lägg till ett trevligt restaurangbesök med familjen så har vi en perfekt födelsedag.

Nu lämnar vi det och återgår till det här:

Nämligen konsten i att göra ingenting! Filosofera över livet i allmänhet. Sitta och vänta på sin själ. Carpe diem. Det blev lite motsägelsefullt. Antingen gör man ingenting eller så fångar man dagen. Man kan väl inte göra båda. Eller? Det kommer att bli svårt att göra ingenting hela sommaren så man kanske skulle sätta sig och planera i alla fall. Sen kan man ägna hela hösten åt att irritera sig på det faktum att man ändå inte fick gjort något av det man satt sig för.

Man blir väldigt lugn när man umgås med mina voffs just nu. Antingen är dom djupt deprimerade eller så njuter dom av stillheten här hemma. Det ser mest ut så här:

Det ska bli ändring på det till helgen. Linor på och Doris får bära vattnet vi ska ha med oss på de långa promenaderna vi ska ta i naturen.

Eller. Så gör vi det här:

Ett korsord. En god kopp kaffe. Samtal. Melodikrysset. Grillning. Ingen telefon. Inget internet. Bara lugnet!
Vi hörs efter helgen!

Ha en underbar dag!
Kram