Instruktörshunden Doris.

Godmorgon!

Stör mig inte! Jag har jobbat jättemycket den senaste tiden och nu vill jag ligga här med huvudet under mattes kudde och bara sova idag!

Nja, det är ett önsketänkande från min sida att Doris skulle utbrista i dessa, i mitt tycke, passande orden för dagen. Jag tycker att hon klarar det bra. Hon jobbar ju faktiskt fem dagar i veckan. På frågan om det inte blir för mycket för henne brukar jag svara att det handlar om vana.
Hon har vant sig vid att vara med mig överallt och det är ju inte precis så att hon står och jobbar med diverse övningar hela kvällarna. Hon tillbringar väldigt mycket tid på filten, övervakandes vad som händer både innanför träningsplanen som utanför. Emellanåt släpper hon det och sover som en liten gris där på sin rosa filt.

Nu är det två dagars ledighet innan stadsträningen med min grupp här hemma i Hörby och dom ska hon få tillbringa på sofflocket vare sig hon vill eller inte.

Doris har utvecklat egenskaper som är väldigt användbara på jobbet. Under valpleken ser hon ofta till så ingen valp får det för jobbigt. Ibland är ju valpar inte så försiktiga med varandra precis. Då går hon emellan och föser med sig den valp som tar i för hårt. Antingen bjuder hon in den hetsiga valpen på en springrunda eller ställer hon sig över den och lugnar ner den. Det är så härligt att se.
Hon visar på ett föredömligt sätt att man inte ska hälsa när kopplet är på. Vänder bort huvudet och nonchalerar den hund som ivrigt vill hälsa. Detta har jag i och för sig lärt henne. Inget hon kommit på själv. Jag tycker att det är väldigt användbart på promenader. Lugnt och skönt. Leker gör man när man är lös. Annars inte.

Är hon då den perfekta hunden? Långt därifrån! Tack och lov! Om någon sitter på bänken och tittar på under lektionen kan hon mycket väl få för sig att klättra upp i famnen så stor hon är och ta sig en puss och gärna en kram också. Nu charmar hon tack och lov de flesta så ingen tar illa upp.
Hon har också fått för sig att man ska vakta inhängnaden och skulle någon cykla eller gå förbi rusar hon bort och talar om för dom att där har dom minsann inget att göra. Lite irriterande eftersom hon då sätter fart på alla andra hundar i gruppen också.
Hon är en väsktjuv. Står en väska öppen är den snart tömd på godis. Jag får alltid påminna alla om att hålla väskorna stängda. Har man lyckats en gång har man lärt sig fort att vara tjuv. Nu har jag fått bort det genom att se till att hon inte lyckas. 

Från att ha varit väldigt långsam och motvillig när hon ska visa övningar har det blivit lite mer glädje och fart och det beror på att matte fattat att man måste motivera även en instruktörshund när den ska jobba. Tar man bara fram favoritbollen så jobbar hon jättegärna. Där på träningsplanen är hon så himla duktig. Om man kunde ta det med sig hem! Eller kanske inte. Den där lilla djävulen bakom örat är ganska charmig även den. När hon står och har glömt allt vad lydnad heter. "vad sa du matte? Kommer snart! Ska bara ta en runda först!"
Detta gör hon aldrig på jobbet! Där är hon helt perfekt.

Hon är verkligen underbetalt min Doris. En bit sockerkaka på avslutningsfikan är vad hon får. Hon är egentligen värd så mycket mer. Min älskade hund!

Ha en underbar dag!
Kram