tisdag 17 april 2012

Lite röra men lugn.


Godmorgon!

Jag kan vara slarvig med vissa saker. Precis som alla andra. Vissa saker blir gjorda och andra inte. Rent allmänt är jag nog ganska ordentlig. Mitt hem är ganska rent och framför allt är det aldrig rörigt. Jag har väldigt svårt för att grejor inte ligger på sin rätta plats. Det innebär inte att mitt hem ser ut som ett museum. Långt därifrån.

Jag kan vara supertrög på att göra vissa saker. Stryktvätt kan ligga läääänge innan jag tar tag i det. Städning av bil blir mycket sällan gjort (gäller inte när jag precis bytt bil). Fönsterna kan jag gå och titta på (men inte igenom då!) innan jag tar mig i kragen och putsar.

Skåp och lådor kan det däremot vara rörigt i. Hur gör man för att det inte ska vara rörigt i skåpet man förvarar plastburkar och annat i? Jag bara undrar. Helt omöjligt!
Alltså är mitt hem ganska snyggt på ytan men bakom fasaden är det en annan visa. En och annan gång får jag fnatt och rensar och gör fint och ett litet tag får den stackars mannen i huset knappt röra någonting i skåpen. Jag bevakar som en hök att allting blir lagt på sin rätta plats i lådorna. Det brukar gå över efter ett tag och återgå till organiserad röra igen.

Jag har ett fint hem fullt av minnen eftersom vi nu bott här i 22 år. Barnen har växt upp här. Den yngsta var fem år och den äldsta elva när vi flyttade hit. Det sitter mycket barnskratt i väggarna. Mycket lycka och lite sorg ryms inom dessa väggar. Hundar har kommit och gått och några andra fyrbenta som hamstrar och kaniner.
Ute på fältet finns det ännu spår efter den crossbana vi gjorde till barnen när dom inledde sin crosskarriär. Timme efter timme körde dom omkring och det är tur att vi inte har så många grannar.
När jag öppnar dörren är jag mitt i naturen där hundarna kan springa fritt. Långt. Inga människor men väl rådjur och andra djur gör oss sällskap här hemma.
Årstiderna är väldigt tydliga här. Det blir så när man har naturen så nära inpå sig. Den här cityflickan blev en skogsmulle för tjugo år sedan och jag saknar inte pulsen i stan. Inte det minsta även om det hade varit skönt att slippa köra en timme var gång man ska besöka civilisationen.
Det är inte lika lätt att gå på krogen och dricka ett glas vin och äta god mat för en måste ju alltid köra.
Detta kompenseras av ett lugnare tempo. Det har vi som bor på landet. Det tog några år innan jag anammade detta. Nu packar jag min ryggsäck och går ut i skogen med mina hundar och lugnet jag känner där kan jag inte få någon annanstans. Då är jag ett med naturen och det vill jag inte byta mot allt smör i Småland.
Man har det bra!

Ha en underbar dag!
Kram

1 kommentar:

Nanna sa...

Själv lever jag mitt i den där stadspulsen och trivs för det mesta bra med det, men ofta saknar jag närheten till naturen och längtar efter att omges av stillheten som bara en tät skog eller ett öppet landskap kan erbjuda. Dagar då det inte är så fint väder (= mindre folk) är det i alla fall en liten tröst att kunna gå ner på Ribban och blicka ut över havet, även om det har blivit lite för bebyggt i det området för att riktigt få känslan av stillhet. Njut ordentligt av din vackra natur, och gör det lite extra för mig också
;-)