Underbar morgon.

Godmorgon!

Slår upp dom ljusblå och utanför fönstret skiner solen på frostig gräsmatta. Intill mig ligger Doris och snusar sött. På golvet sitter Selma och tittar på mig med sina ekorreögon. Klockan har ju passerat sju och hennes mage kurrar lite. Dags för frukost. Alma snarkar högt i sin bädd.
Det är dags att stiga upp.

Det är måndag och de närmaste 11 dagarna är jag bara ledig en dag. När man som jag jobbar på kvällarna, det är inte heltid, och dessutom håller på med det bästa man vet så är det inte så farligt som det låter. Hade jag haft ett trist, enformigt jobb hade jag kanske gnällt lite med så många arbetsdagar i sträck men det har jag ju inte så det är ok.

Fåglarna kvittrar just nu så jag knappt hör morgonradion och jag sitter och funderar på om inte frukosten ska intas i Revinge idag. Känner mig alldeles särdeles lugn och fridfull idag så en stilla promenad på hedarna lockar väldigt mycket. Doris behöver träna på att bara gå lugnt och sansat istället för att rusa som den galning hon blir när det luktar kanin överallt.

Sonen ligger och sover sött även han och för dom som undrar så är det bättre med ögat. Han kan ännu inte hålla ögat öppet längre stunder så arbeta är inte att tänka på ännu. Man måste ju hålla ögonen öppna om man sitter bakom ratten men smärtan har lagt sig lite. Den skada han drabbats av har även jag haft och kan vara väldigt besvärlig att bli av med. Det spricker ofta upp igen när ögat blir det minsta torrt. Man får droppa konstgjorda tårar i ögat hela tiden.

I mitt fall höll det på i tre år med många besvärliga behandlingar då jag fick gå med ett "plåster" i form av en lins på ögat. Efter tre års lidande, ja det var verkligen lidande, bestämde man sig för att bränna bort hornhinnan helt med laser för att det skulle bildas en ny som förhoppningsvis skulle bli lite starkare. Den smärta jag upplevde efter operationen önskar jag inte min värsta fiende! När jag åkte hem efter operationen frågade dom vilken smärtstillande medicin jag ville ha med mig och föreslog Ketogan som är väldigt stark eller panodil och jag trodde att jag skulle klara mig med panodil. Det ångrade jag när bedövningen släppte! Fy sjutton! Jag stod rakt upp och bara skrek så ont det gjorde. Jag hoppas innerligt att sonen slipper detta för det var bland det värsta jag upplevt. (han läser inte min blogg som tur är)
Nåja, den nya hinnan har hållit sedan dess så det blev ju bra till slut.

Nej, nu ska jag inte gräva ner mig i smärtsamma minnen denna underbara morgon. Jag packar ner frukosten och kör till Revinge. Ska bara väcka Doris som gått och lagt sig igen efter morgonkisset.

Ha en underbar dag!
Kram