Godmorgon!
Idag skulle man inte ha mött sin spegelbild på morgonen. Håret står på ända och man ser ut som om man festat hela helgen. Det har jag inte. Inte vad jag vet. Borde ha kommit ihåg det i så fall. Om inte jag festade så våldsamt att jag glömt. Nej, jag har inte svängt dom lurviga eller hängt i baren tillsammans med innefolket. Inget jag vill heller så inte deppar jag över det. Däremot kan man ju bli lite deppig när man ser ut så här (ingen bild, var det någon som trodde det!?) och det beror på en sömnlös natt med en massa funderingar.
Idag är det verkligen ingen bra dag. Självförtroendet svajar betänkligt och jag oroar mig. Jag vill inte gå in i detalj på vad det gäller men en sak är klar. Jag gör alltid mitt allra bästa när jag tar mig an något. Det kanske inte räcker ibland men mer kan ingen göra. Ok. Det kan bero lite på vad det gäller. Ibland är man väl kanske inte lika motiverad som andra gånger. Vad gäller mitt jobb t ex är jag alltid supermotiverad. Alltid. Jag kan på väg till Malmö vara hur trött och deppig som helst men när jag står där på träningsplanen är det en helt annan sak. Där ger jag alltid allt. Med eller utan framgång men ambitionen finns alltid där. Inget är då viktigare än att alla som står framför mig ska få vad dom vill och behöver.
Om någon ber mig om hjälp med något kan dom vara säkra på (om det är rimligt!) att jag gör mitt bästa för att hjälpa. Jag mår skitdåligt om det visar sig att jag inte kan bistå med det som behövs och det har hänt att jag själv råkat illa ut för att jag gått lite för långt i min hjälp. Det låter kanske lite självförmätet men jag mår så dåligt om jag ska säga nej så jag gör hellre saker som jag egentligen inte vill för att slippa den känslan. Det har alltså inte så mycket med "den goda samariten" att göra utan ofta har jag hjälpt för att jag ska slippa må dåligt. Även om jag egentligen inte ville göra det personen bett mig om.
Andra tillfällen kan det kanske vara lite si och så med motivationen men då är oftast inte andra människor inblandade. Det kan gälla saker som jag borde göra som ger mig dåligt samvete men inte inför andra utan bara inför mig själv.
Eftersom jag är en person som har ett behov av att alla ska tycka om mig så har jag tagit på mig en alltför stor rock. Detta grundar sig nog i en barndom utan bekräftelse och jag är fullständigt medveten om att det är en omöjlighet. Ingen kan vara omtyckt av alla och jag har taggat ner lite på det för att det blev alltför jobbigt. Men faktum kvarstår att jag har en förmåga att läsa in fel på mig så fort något händer. Det måste bero på mig är min övertygelse.
Så. Nu sitter jag här och letar fel på mig själv. Dom finns där. Det vet jag. Men kanske det trots allt inte beror på mig denna gången. Vad vet jag. Jag fortsätter att analysera och fundera över om jag kan hitta en lösning. Det kanske jag kan när jag släpper fokuseringen på om det beror på mig. Deppig måndag.
Ha en bra dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar