Hundbiten!

Godmorgon!

Jaha, då har man blivit hundbiten. Igen. Jag kanske inte är så bra på det jag gör eftersom det är andra gången nu. Jag borde ha mer vett än att stoppa in handen i munnen på en hund. Jag tar det från början:

Under en övning där hundarna skulle träna på "förbud" hade jag lagt ut en massa leksaker och godis på träningsplanen och deltagarna skulle gå runt och öva på "nej". Jag var lite nöjd med upplägget. Inte kunde jag väl ana att en av hundarna skulle försöka äta upp leksakerna!

Jag hör en förtvivlad matte med en stor goldenhane utbrista "han äter ju upp den!" "Den" var en lång lurvig "rävsvans" modell större och den ville inte jag skulle hamna i magen på hunden. Det var ju så lång! Eftersom matte inte gjorde något annat än stod och höll i kopplet kastade jag mig fram för att försöka hinna få tag i änden av leksaken innan den försvann i djupet.
Det skulle jag inte ha gjort! Han hade bestämt sig för att svälja och högg mig rakt i tummen. Hårt!
Samtidigt svalde han hårt och leksaken var borta.

Jag blödde ner hela träningsplanen. Att en tumme har så mycket blod i sig! Två bett precis i leden på båda sidorna gör att jag idag inte kan använda tummen alls. En deltagare fick hjälpa mig sätta på plåster vilket inte var så lätt för hur vi än försökte så kom ett av såren precis under klistret på plåstret så vi fick hålla på och trixa med detta en bra stund. Under tiden blödde jag ner bänk och mark runt omkring.

Mannen packade in det i ett snyggt paket när jag kom hem och jag satt och tyckte synd om mig själv samtidigt som jag förbannade mig själv för min dumhet. När jag vaknade i morse gjorde det om möjligt ännu mer ont och det hade blött igenom och jag börjar undra hur djupt det är egentligen.

Hur gick det då med den hungriga hunden? Ja, han har ju nu en lång lurvig leksak i magen och det är inte alls bra. Den kan ställa till det rejält i tarmarna. Oftast går det bra och den kommer ut den naturliga vägen men jag är inte säker på att jag hade tagit den risken med att vänta. Matte tyckte att hon ville avvakta och det är hennes beslut så klart. Jag hoppas att det går bra. Jag hade nog som sagt inte väntat.

Det var dumt att försöka stoppa hunden från att äta upp den men vad gör man? Man tänker inte så logiskt i det läget. Jag ville till varje pris hindra honom. Jag lyckades som sagt inte och han försvarade sitt byte på det sätt han kan. Det var mitt eget fel att jag blev biten. Jag gjorde precis det man inte ska. Men du, min kära vovve, jag ville bara ditt eget bästa!

Ha en underbar dag!
Kram