Eloge till sjukvården.

Godmorgon!

Idag vill jag ge en eloge till ögonakuten i Malmös personal. Ja, egentligen till alla som vi hade att göra med på vägen dit också.
Sonen behövde vård och om han inte skulle svimma av smärtorna så var det ganska bråttom.

I november i fjol förstörde han hornhinnan i ett av ögonen på en lång och vass tagg och den skadan sprack upp igår igen. Detta är oerhört smärtsamt. Jag vet, eftersom jag haft samma skada en gång i tiden. I mitt fall läktes det inte och sprack upp gång på gång så att man till slut var tvungen att ta till operation och ta bort resterna av hornhinnan så det kunde bildas en ny.
Nu verkar det som om även hans skada har svårt för att läka och jag hoppas innerligt att han inte ska behöva ta till operation.

På väg till Lund ringde jag till akuten för att jag hade en aning om att där inte finns ögonakut på helgerna. Mycket riktigt. En väldigt trevligt människa upplyste mig om detta och kopplade mig till akuten i Malmö. Där fick jag besked på var vi skulle ta vägen.
Med en son hållandes mig i armen (han kunde inte öppna något öga alls) tog vi oss i långsam takt in på akuten. Vi hann bara sätta oss i väntrummet när en otroligt rar sköterska kom och hämtade oss. Hon var helt utan vetskap om att vi skulle komma. Hon hade sett Anders hållandes sig för ögat och förstått att vi nog skulle till ögonavdelningens väntrum som inte var där vi var. Hon tog hand om honom direkt droppade bedövning i ögat och gav honom smärtstillande. Jag kan verkligen bekräfta att det är oerhört smärtsamt med sår på hornhinnan så det var inte som han pjoskade sig.
Hon var så rar denna människa och innan hon lämnade oss där talade hon om att läkaren var på avdelningen men hon lovade att vi inte skulle behöva vänta så länge. Det är lugnt. Man är van vid att vänta länge när man kommer akut så vi var så oerhört tacksamma redan.

En kvart senare redan kommer en av de vänligaste läkare jag någonsin träffat. Hon var verkligen det. Hon droppade mer bedövning i ögat för att det säkert inte skulle göra mer ont än nödvändigt och tog sig tid att förklara (det jag redan visste men ändå) och undersökte noga. Mycket noggrannare än läkaren som hafsade sist det hände. Konstaterade att hela hornhinnan var trasig och var inte förvånad att han hade så ont. Det kändes verkligen som om hon brydde sig.
Hon pysslade länge med min älskade son och gav noggranna instruktioner om hur detta skulle skötas nu så att det får en chans att läka ordentligt.
Hon var så varm och omtänksam så jag satte upp henne på min lista över personer jag träffat i mitt liv som jag bevarar i minnet.

Jag inser att det snabba omhändertagandet förmodligen berodde på att man inte hade så mycket att göra just då på ögonakuten men det där lilla extra är man inte van vid att få. Även om jag måste säga att jag för det mesta bara har gott att säga om sjukvården. Man hör så mycket om hur hårt belastad vården är men jag träffar nästan bara människor som är vänliga och tar sig tid. Jag har inte märkt så mycket av det kaotiska läget som tydligen råder inom vården de gånger jag varit tvungen att besöka den.

En stor eloge och många, många tack för att ni tog så väl hand om min son som ligger här hemma hos mig med ögat i stort paket. Han får ligga här tills han kan ta hand om sig själv igen. Stackaren.

Som alla förstår blev det ingen utflykt igår som planerat. Vi hann knappt lämna byn innan sonen ringde och vi fick vända om och det blev en dag med mycket körande och sittande på sjukhus istället. Vi får göra det en annan gång.

Ha en underbar dag!
Kram