Gnällig hund.

Godmorgon!

Det är synd om mig! Matte går här och gnäller om att hon behöver mig på jobbet men inte tänker hon på att jag minsann har det jättejobbigt. Jag löper och vill bara ligga i knät på matte och bli kliad bakom örat. Hela tiden! Ingenting är roligt. Det är knappt jag ens vill jaga skatorna i trädgården. Det är bara synd om mig!

Igår fick matte ta med sig Alma istället och det var ett sablans gnällande när hon kom hem. "Hon kan inte det och kan inte detta" Stackars Alma blev nog jätteledsen av att höra det. Men samtidigt fick hon ju höra att hon är så himla lätt att ha med sig och då blev jag stött. Är inte jag det då? Va??

Jag undrar vad dom gjorde igår för Alma orkade knappt ta sig in genom dörren förrän hon somnade som en gris. Jag hörde matte säga att hon var lite rädd för den stora svarta schäfern men det fattar inte jag. Han är ju världens snällaste nallebjörn. Får nog prata lite med henne.

Vad ska man göra idag då? Jo, jag ska ligga på soffan hela dagen och sucka mig till goda tuggben och en massa kli för det är synd om mig. Hör ni det??

Ha en underbar dag!
Kram