Godmorgon!
Ett par händelser som inträffat under senare tid ger mig anledning att ta upp ett ämne som känns angeläget. Hur vi med vårt sätt att reagera påverkar hur våra hundar agerar i olika situationer.
Är du rädd för något? Då kan du med ditt kroppsspråk och hur du reagerar lätt göra även din hund rädd för samma sak. Utan att vi är medvetna om det stelnar vi till och drar till oss vår hund och därmed signalerar vi för vår hund att det är fara på färde. Trots att det kanske inte är det egentligen. Småhundsägare lyfter gärna upp sina hundar vid "fara".
Obs! om det verkligen är fara på färde ska man givetvis göra allt man kan för att skydda sin hund! Då gäller inga regler för vad man måste göra!
Våra hundar läser oss hela tiden. Mycket mer på vårt sätt att reagera än vad vi säger. Många av de signalerna sitter i kopplet! Vi drar till oss hunden med kopplet. När vi stelnar till stramar vi samtidigt upp kopplet osv.
Låtsas bli rädd och studera din hund hur den reagerar. Det är mycket tydligt.
Ett exempel som jag läst i en bok i detta ämne: En tjej cyklar med sin hund och byxbenet fastnar i kedjan med resultat att hon ramlar och slår sig blodig. Det gör förfärligt ont, cykeln skramlar och hunden får cykeln över sig. Hon reser sig långsamt trots sina smärtor och börjar skratta och
låtsas som ingenting har hänt. Därmed blir hunden lugn och kommer inte att bli rädd för att springa sidan om cykeln nästa gång dom ska ut och motionera. Om hon ömkat och lyft upp sin hund istället hade hon förmodligen fått problem. Sen måste man kanske beundra tjejen för att hon kunde samla sig så fort. Det är jag inte säker på att jag själv kunnat.
Hon har här genom sitt sätt att reagera gett sin hund rätt signaler i en situation som gjort hunden orolig. Kolla efter skador på hunden kan vänta den minut det tar att lugna hunden genom att låtsas som ingenting har hänt.
Många hundägare förutsätter dessutom väldigt mycket när det gäller sina hundar som kanske inte stämmer med verkligheten. Det gäller inte bara småhundsägare! Om vi är rädda för en hund så förutsätter vi även att vår hund är det.
Ok. Lätt att säga att man ska tygla sin egen rädsla för att göra hunden trygg i situationen. Men vad jag egentligen talar om är att vi måste tänka på vad vi säger till våra hundar genom det kroppsspråk vi har. Hur vi rör oss osv.
Ett exempel till: på en av mina kurser hade matte svårigheter med övningen "sitt kvar". Hunden smög efter henne oavsett om hon bara tog ett litet steg åt sidan och hon hade övat jättemycket men inte kommit någonstans. Jag bad henne visa mig. Hon satte hunden vid sin vänstra sida och hunden rättade in sig jätteduktigt. Det hade den koll på. Matte klickade för det och gav hunden en godis. Hon sa till hunden att sitta kvar och sedan smög hon iväg ett par steg. Jag såg genast oron in hundens ögon som givetvis smög efter matte.
Jag bad henne göra om det och denna gång gå iväg rak i ryggen, med bestämda steg och med en tydlig signal till hunden när hon bad den sitta kvar. Nu kunde hon gå flera steg ifrån hunden och den satt kvar hur fint som helst!
Tydliga signaler! Lugna signaler!
Jag känner att det här kan bli ett alltför långt inlägg om jag ska uttömma detta ämne så jag får nog återkomma till det en annan gång.
Tänk på vad du signalerar till din hund genom ditt kroppsspråk! Det är det av dina språk som den lyssnar mest på!
Ha en underbar dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar