Värre

Godmorgon!

Idag funderar jag över hur dom gamla som inte klarar sig själv och inte har någon anhörig klarar sig. Är jag utsatt för "ge dom lillfingret så tar dom hela handen" syndromet?

De gamla ska vårdas hemma och det är väl bra. Jag tror dom flesta vill vara hemma om det är möjligt. Det arrangeras för att det ska fungera. Mor har fått trygghetslarm och besök fem gånger per dygn för att få hjälp med allt hon behöver. Det kommer att fungera när vi har fått rutin på det. Men. Då kommer dagens överraskning för mig. Nu förväntas det av mig att jag ska handla, tvätta, hämta mediciner och städa! Man påstår att jag sagt detta vilket jag inte gjort. Inköp ok men allt det andra. Det som skulle vara en avlastning för mig har blivit värre än det var innan Mor skadade sig.

Man mår som en skit om man skulle säga "nej, det hinner jag inte, ni får ta hand om Mor för jag har inte tid!" Alltså kommer jag inte att säga det. Nu får man må som en skit för att man inte kommer ha tid för saker i mitt eget hem. Dåligt samvete för att man tycker att situationen med Mor är jobbig. Stressad för att saker får vänta. Dom som känner mig vet att det är det värsta jag vet!

Till detta kommer de som ringer och tycker att jag måste göra ditt och datt. Saker dom mycket väl kunde gjort själva men jag bor ju nära Mor så då kan väl jag göra det. Trots att det är saker som ska göras per telefon. Måste man vara nära för att kunna ringa???

Värst av allt är att jag mår så dåligt för att jag tycker att det här är för jobbigt. Mor har det värre. Sittande i sitt hem med rullator och oförmögen att göra saker hon kunnat tidigare. Utan förmåga att ta sig ut utan min hjälp.

Förlåt Mor för att jag känner så här. Måtte hon aldrig få reda på det!

Ha en underbar dag!
Kram