Skön dag med tråkigt avslut.

Godmorgon!

Hur en helt perfekt dag kan avslutas i pina:

Började bra. En tur till Revinge med hundarna. I ryggsäcken låg morgonkaffet och mackan. Sällskapet var inte fy skam. Min kära man som tagit ledigt. Vi lunkade på där i solskenet och insöp doften från blommande syrener och tyckte livet var ganska sjysst.
Hundarna ägnade sig åt fågelskådning och vi satt, efter skön promenad, och drack kaffe och pratade. Mysigt!

Hemkomna bestämde vi oss för att ta en tur med motorcykeln. Var skulle vi åka? Blekinge är vackert. Middag i Sölvesborg lät som en bra idé. Sagt och gjort. Upp på cykeln och iväg.
Vi har en förkärlek att ta rökpauser vid kyrkor. Dom har bänkar man kan sitta på. Ingen annan anledning. Jag tog rökpaus. Mannen har slutat röka. Klok man. Han konverserade med de inneboende. Inte mycket svar där inte. Ursäkta det morbida skämtet.
Det är vackert på kyrkogårdar. Trots gravstenarna. Lugnt och fridfullt.

Nåja, upp på cykeln och vidare mot sköna Blekinge. I Sölvesborg hittade vi en trevlig restaurang där vi var väldigt ensamma vid borden. Gör inget. Bättre service då. Vi satt ute i solskenet och åt en riktigt god middag. Trodde jag!
På vägen hem sedan började jag känna mig lite konstig. Det var knappt vi hann hem innan matförgiftningen slog till. Det kan inte ha varit något annat. Det kom väldigt plötsligt och med susande öron och yrsel till tusen fick toaletten ett väldigt snabbt besök. Fy fan så sjuk jag blev. Har aldrig varit med om något liknande. Jag stapplade ut från toaletten och rasade ner i en fåtölj och låg där och undrade när världen skulle sluta snurra. Det var verkligen bland det värsta jag varit med om. På några minuter försattes jag i ett tillstånd som om jag legat i maginfluensa en hel vecka. Helt slut!
Resten av kvällen var det inte mycket med mig kan jag säga. Självmedlidandet var på topp. Kroppen var det inte!
Jag avslutade kvällen tidigt och önskade att jag inte varit i Sölvesborg och ätit.

Idag är det bättre men inte helt bra ännu. Får sitta här i uterummet och vänta på att kroppen åter känns som om jag trots allt är en människa. Inte en slaskhink full av.........

Ha en underbar dag!
Kram