Loreen utan konkurrens.

Godmorgon!

Mitt rykte är förstört! Mitt rykte som den schlagerfestivalshatande surtanten som vägrar gunga med i rytmerna som strömmar ur tv:n. Nu gungade jag fortfarande inte så mycket för alla, ja, jag sa alla bidragen utom Sveriges var på gränsen till pinsamt dåliga. Loreen däremot är det bästa vi någonsin skickat till detta spektakel och det var inte svårt att dras med i spänningen när det var dags för omröstning.
Att hon skulle vinna var det väl ingen tvekan om. Jag menar, herregud, där fanns allt från damer med frukansvärd magpina som skrek ut sin smärta till ett gäng sjömän som nog skulle passat bäst ute på havet där fiskarna hade dött av skratt istället för av krokar. Bakande söta tanter från ryska stäppen som vann poäng från mig för sin sötfaktor.
Det var inte svårt för Loreen att sticka ut med en sällsynt bra låt. 
Många hade lyssnat på andras låtar och kopierat misstänkt många takter. Eller förresten. Dom flesta hade nog lånat varandras cd och bara ändrat texten.

Tro nu inte att jag är en partyhatare. Det är roligt med underhållning. Jag kan bara inte med den här typen av musik så man får koncentrera sig på själva showen. När det då dyker upp ett gäng dockor som såg ut som om dom hängde i trådar och gör det sämsta bakgrunddansandet i mannaminne så suckar jag lite även över showandet. Frontade av en kille som rymt från smedjan. Löjligt hoppande omkring som dårar över scenen. Sången och musiken verkade inte ha någon betydelse alls. Är det en sångtävling då? Nej, det är det inte. Kalla det för vad det är. Innan dess kommer två, som om inte en hade varit nog, hoppande små pojkar som ser ut som om dom hörde hemma i en gammal rymdrulle och studsar bokstavligen omkring på scenen som om dom intagit något olagligt innan. Jag kikade efter det vita pulverspåret under näsan under hela deras uppträdande. Dom behövde verkligen den där duschen i avslutningen om dom inte skulle ta fyr.

Till detta kunde man konstatera att Azse... eller vad det nu heter landet... inte har några programledare. Man fick visserligen ett gott skratt allt som oftast av de fruktansvärt dåliga försöken till intervjuer som dök upp emellanåt. Man hade plockat in Pinocchio utan näsa och två modedockor som inte hade en aning om hur man leder ett program.
Om någon undrar varför jag skriver ner detta program så mycket så är det för att jag älskar att göra det. Det har blivit mitt mission. I hemlighet så gillar även jag detta glitterprogram men det tänker jag inte berätta för någon.

Nog om detta. Idag är det mors dag och jag är redan firad. Det klarade vi av igår med en brunch på Espresso House i Lund. Idag ska jag jobba och ha en helt vanlig söndag.

Ha en underbar dag!
Kram