Godmorgon!
Jag är en vän av ordning. Tycker inte om när mina cirklar blir rubbade. Planering är viktig för mig. Jag har dock upptäckt genom livet att om man ska leva så får man bo i Sahara i en liten hydda alldeles för sig själv. Så länge man har människor omkring sig så går det inte.
Har jag då lärt mig leva med det? No! Jag blir fortfarande alldeles förvirrad när det krånglar till sig.
Att ha små lappar liggande överallt med saker som ska göras är inte min stil och här ligger dom. Lapparna. Slarviga "att göra" lappar. Varför får jag då ingenting gjort? Det får jag men det fylls liksom på hela tiden. Nu är det nog så att om jag gav mig fan på att få allting gjort skulle det nog funka men se jag har fått en bromskloss i hjärnan. Jag får liksom ingenting ur händerna. Det är som om kroppen säger nu är det för mycket för dig så jag stänger av.
Vad är det då för saker som inte blir gjorda? Världsliga saker. Saker som inte har någon betydelse om tio år. Saker som förmodligen inte tar så lång tid om jag bara tar tag i det men det gör jag inte. När man har det som vi just nu med sjuka, gamla människor omkring oss så funderar man. Jag vill inte sitta där när jag blir gammal och livet bara har handlat om en massa "måsten"!
Hur gör man då? Ska man skita i allt det som man "måste" göra? Nej, det kan man så klart inte. Är jag bara gnällig? Kanske. Har jag det värre än andra? Förmodligen inte. Är jag självupptagen? Möjligt. Hur ska man göra då? Om någon har ett svar på detta så är det välkommet. Det där med att sätta guldkant på tillvaron funkar liksom inte känner jag. Jag är lite känslomässigt bedövad för tillfället så det känns lite svårt att göra det.
Vilket otroligt gnälligt och förvirrat inlägg. Ingen kommer fatta någonting. Ska jag publicera det överhuvudtaget? Ja, varför inte. Det är ju så jag känner mig idag.
Ha en underbar dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar