Avlivning

Godmorgon!

Ett jobbigt telefonsamtal från förtvivlad hundägare ger mig anledning att fundera över hundproblem. Hunden hade bitit barnet över ögat och nu diskuterades avlivning. Mitt jobb är att försöka lösa problemet men avlivning har jag aldrig rekommenderat. Jag skulle inte våga. Jag är ganska trygg i mina kunskaper men här blir jag darrig i benen och jag kan inte förmå mig att "hjälpa" till i det beslutet.

Väldigt få hundar är omöjliga att rehabilitera. Det är vi människor som inte har tålamodet, kunskapen och ibland även lusten att lägga ner det jobb som krävs. Har man inte kunskapen finns det hjälp att få! Det finns en massa mycket duktiga människor som oftast kan hjälpa till att lösa problemet. Få är de hundar som är utom all hjälp!

Har vi inte ansvaret att göra allt för att undvika den slutgiltiga lösningen? När vi tar in en hund i familjen blir den enligt min åsikt en familjemedlem. Mina hundar är lika mycket värda som resten av familjen. Får dom problem ska dom få lika mycket hjälp som vem som helst av familjemedlemmarna. Jag förstår inte de som resonerar annorlunda. Hunden ska inte styra hela tillvaron men har rätt till sin plats.

Jag kan inte förmå mig att se hunden på något annat sätt. Jag vet att det finns dom som tycker att jag bryr mig mer om mina hundar än annat men det är inte sant. Ja, dom är mina bästa vänner och jag gör allt för dom men det gör jag för mina barn också! Ingen skillnad! Jag kan vara ganska hård i den här frågan. Avlivning är och ska vara den absolut sista utvägen!

Jag har själv varit i den situationen. Min Ebba. Där försök med alla lösningar till slut var uttömda och det bara fanns en sista lösning som var den bästa för henne. Nu var det sjukdom och inget annat problem så egentligen är det inte samma sak men allt testades först. Allt! Att ta det sista beslutet var det svåraste jag gjort i hela mitt liv och det ska det vara också!! Det får inte vara för att göra det enkelt för oss. När man kommer till den punkt då hunden inte har livskvalitet då är jag tacksam att möjligheten finns men det får inte vara den enklaste lösningen! För oss!

Vi har ett ansvar att gör allt för att lösa problemet. Vi har ett ansvar mot hunden. Vi har ett ansvar mot resten av familjen. Vi har ett ansvar att göra allt för att finna en lösning och avlivning är oftast inte svaret. Ska inte vara det.

Jag hoppas jag inte inte kom åt någon öm punkt på någon här. Det var inte meningen men det här är min åsikt och jag står för den.

Ha en underbar dag!
Kram